Pedagogens varande eller icke varande

Rubriken skulle även ha kunnat vara man får vad man betalar för - fast den skulle ha varit onödigt provocerande för en del är kraftigt underbetalda. Så jag gissar att har man huvudet på skaft inser man nu att jag kommer att samla mina tankar kring det nya avtalet som lärarnas fackförbund förhandlat fram.

Egentligen inte en fråga som direkt berör mig, eller jo visst gör den det då jag är gift med en lärare som nu börjar se över om det kanske inte är dags att gå ur facket. Om det nu inte vore så att vi hade barnförsäkringarna knutna genom facket. Snyggt sånt är när det är tillbehören som är bättre än kärnverksamheten - det som allt borde kretsa kring. För er som har hjärtisar vet för övrigt hur svårt det är att försäkra våra barn ...

Det som fick mig att gå igång var att jag idag när jag i godan ro alldeles själv var och veckohandlade fick syn på en person som jag hoppats att jag aldrig mer skulle få se. En av Storas pedagoger från 5-års verksamheten, det är nu åtta år sedan men skulle känna igen henne var som helst. Kliade i kroppen på mig att gå fram och ruska om henne, att vråla åt henne att jag innerligt hoppas att hon idag inte jobbar med barn. Att även förklara att jag önskar att barnet som satt i vagnen framför henne hade lika värdelösa pedagoger i förskolan, så att hon fick känna hur det känns att lämna barnet till BARNFÖRVARING och inte till en pedagogisk verksamhet. Önskade så innerligt att de skulle komma lite för nära eller göra något avigt så jag skulle få ur mig alla dessa elakheter, nu flera timmar senare är jag fortfarande förbannad. Denna förskola som dessa pedagoger drog igång har fortfarande ett enormt dåligt rykte att människor fortfarande hellre reser halva Örebro runt för att slippa ha sina barn där. Det säger en hel del om tillvaron på den förskolan.

Men i allt detta så föds även tanken är det såhär det kanske kommer att bli framöver, att det bara är dessa (för jag vägrar kalla dem pedagoger) barnförvarare som finns kvar inom verksamheten. De som är så inkompetenta att de inte får jobb någon annanstans. För många pedagoger och lärare har redan börjat flytta på sig, inte minst har jag sett det på jobbet och det finns företag som tacksamt suger upp all kompetens och erfarenhet. Företag som betalar skäliga löner för det arbete som utförs. Egentligen vet jag inte om lönefrågan är den mest akuta för pedagogerna eller om det är arbetssituationen? Men då jag själv inte jobbar inom barnomsorg eller skola så tänker jag det låta vara osagt. För detta är inte min arena. Jag kan dock säga att jag sympatiserar med dem...

Träffade häromdagen en kille på 23 år, utan gymnasiekompetens och så mycket annat egentligen. Han hade en lön som var bra mycket högre än min, vet inte hur vi kom in på detta överhuvudtaget men ändå. Jag kan då även tillägga att jag är ganska bra betald och jag tror jag har mer lön än de flesta pedagoger. Pedagoger som har en massa vidareutbildning och som vi tillåter vara runt våra barn dag ut och dag in. Enda skillnaden jag kan se är att den unga killen jobbar för ett företag som producerar något - något som ger företaget inkomster. Här slår dock tankarna lite kullerbytta i huvudet på mig igen - för alltså producerar inte pedagogerna något då? Det självklara svaret är ett rungande JA.

De producerar vår framtid, de producerar ett mervärde för våra barn, de producerar kunskap, trivsel och en massa andra fantastiska värden. Jag vet att jag skrivit om detta förut, i liknande ord - men skräp in och skräp ut - hur man ens kan tänka sig något annat är för mig väldigt konstigt. Om det nu är barnförvaring man vill ha i början av barnens liv så är det liksom ingen ide att tänka att de någonsin kommer att kunna producera något vettigt. Men som med alla andra mjuka värden, eller allt det där som inte går att mäta - ni vet det jag annars tjatar om- även det psykiska välmåendet, det är ju inte mätbart på samma sätt. Vilket gör det så mycket enklare att förbise för dem som vill förbise.

Jag tycker det är så fantastiskt sorgligt när goda, engagerade pedagoger inte längre mäktar med, kraven är för många och för stora och lönen kompenserar inte på långt när. Jag vet att många anser, eller tror att läraryrket jämte sjuksköterskans är ett kall. Vilket kanske är gällande för vissa - men även om det är eller vore så är det då okej att låta bli att betala för det? För mig är liknelsen till snatteri då inte långt borta, för mig veterligen så är det ingen som kan tänka sig att arbeta gratis.

Det ännu sorgligare i hela den här historien är att både dem som jobbar inom barnomsorg/skola såväl som inom vården har dåliga fackliga företrädare. Visst lät löften innan förhandlingarna tjusiga, upp 10.000 i lön för lärarna - kan säga att jag suckade inombords när jag hörde debatten på radion. Inte för att jag inte unnar dem mer i lön utan för att summan var så orealistisk och jag kunde redan nära sniffa att facket redan gått och lagt sig. För varför skulle man annars slå så hårt på trumman? För övrigt trummades det hårt för en kommande strejk. Jag vet att jag är naiv men jag tänkte ändå att ett fack som indirekt jobbar mot barn och unga vuxna noga borde ha tänkt igenom det här med tomma hot. Med andra ord att man måste vara beredd att göra slag i sak, men hur hade man tänkt att göra slag i sak då det inte fanns medel att hålla i en strejk?

Jag anser att frågan om pedagogernas löner egentligen är en fråga för alla, inte bara för dem som dagligen arbetar med våra barn. För vilka möjligheter är det vi vill ge våra barn?

Höj lönerna, visst det är kommunens medel, men högre löner = högre inkomstskatt och kanske mindre stöd till vissa barn. Anställ en eller ett par assistenter till klassrummen, tänk då slipper vi a-kassa och ev. försörjningsstöd och tja tänk det genererar ju inkomstskatt det också. Fler med högre inkomster = högre tryck på detaljhandeln. Jo jag vet jag har inte full koll på ekonomin och jag vet att det finns något som heter inflation. Men idag betalas det ut pengar av fel anledningar och det finns ju som bekant något som kallas för inlåsningseffekten. Grädden på moset är vad våra barn skulle få åtnjuta.

Jag har en huvudtes och den är att gör rätt från början så kostar det mindre i slutändan - jag är helt övertygad om det. Att varje barn varje dag syns och får möjligheter till feedback och stöttning och att alla barn ges möjlighet att växa utifrån egen förmåga. Ni har nog alla hört "En skola för alla" och jo visst är det alla när man inte längre har möjlighet att se individen i massan.

Jag bor ju i Närke och här är det "Det gåååår aldrig" som gäller - men visst går det. Det går att förändra, det går att göra rätt och man kan göra bättre och fokusera på det viktiga. Det gäller bara att man vill och det gäller att man sätter sig ner med ekonomin och räknar vad saker faktiskt kostar när man inte gör rätt. Att man inte kör med kreativ bokföring att man inte räknar med olika plånböcker utan att man ser till H E L H E T E N.