Prins Harry flyttar in

 Ja vi har ju pratat ett tag om att skaffa husdjur, egentligen skulle vi väl kanske vilja ha en hund. Fast med alla måsten och allt det där så insåg vi att den där stackars hunden inte skulle få så mycket motion och rörelse. Så har vi då funderat på en katt, både länge och väl. Men vi har väl velat vänta lite så att barnen är lite större och kan visa ett djur mer respekt och försiktighet. Tja sen har vi ju velat vänta tills vi var på plats i nya huset, ett hus med enorma utomhusmöjligheter för såväl husdjur som barn att trivas i. Det lustiga är att det är LillMucklan som varit den som varit mest intresserad av djur, Prinsessan har varit mer avvaktande. Hon har inte direkt brytt sig och engagerat sig, inte som LillMucklan som man mången gång bara legat och njutit med mormors hund eller gosat med katten på gården.

Men så plötsligt under semestern hos gammelfarmor och gammelfarmors katt Nisse, så började Prinsessan att klappa katt och gosa med den. När hon sedan insåg att mamma och pappa funderade på en alldeles egen katt till familjen. Ja då fördubblades hennes tjat. Då mamman jobbar tog pappan barnen till biblioteket och lånade böcker om hur man tar hand om en katt. Böcker som Prinsessan synts med inklämda under armen. Mamman och pappan började därför att leta katt, för det var nog dags för familjen att få lite utökning. Till slut fastnade pappan för en katt på blocket och så fick vi ett samtal att ja katten fanns kvar. Vi åkte och tittade på katten och bestämde oss på plats. I bilen gav pappan katten namnet Harry, Stora tyckte att Harry var ett bra namn, som Harry Potter då och tja Prinsessan var snabb att inflika Prins Harry. Nåja alla nöjda och glada.

Det som jag dock tyckte var lite otäckt var när vi i bilen hem, med en liten kattpojke som inte alls ville åka i sin bil hör följande från Prinsessan:

- Mamma han tycker inte om att åka buren. När jag var liten bebis, då åkte jag också i buren till sjukhuset. Det tyckte jag inte heller om.. 

Till saken hör att Prinsessan mycket riktigt åkte i en "bur"- eller i finare ord en transportkuvös från USÖ till Gbg. Något vi aldrig har pratat om, något vi inte har några bilder på alls utan vi har berättat att Prinsessan åkte ambulans till sjukhuset. Otäckt och kalla kårar sammanfattar väl det kan jag säga...

Hursomhelst nu bor en liten prins Harry hemma hos oss, en liten katt som nog inte riktigt vet om att han är en katt, för han beter sig mer som en liten hund - fast vi misstänker dock starkt att han tror att han är ett av våra barn. När vi ropar på barnen att det är dags för godnattsaga så är Harry först upp för trappen och lägger sig sedan spinnandes tillrätta i sängen och somnar sedan gott med barnen. Ska bli spännande att se när Harry växer och blir större om han inser att han faktiskt är en katt.

Vid incheckningsdisken

Ja eller egentligen var ju tanken att vi skulle ha checkat ut, istället fick vi ställa oss i en annan kö för att checka in.

Onsdag 29:e augusti 2007, 19:42 föddes en Prinsessa, två veckor över tiden 3850g och 50 cm lång, med tjockt mörkt silkeslent hår. 9 av 10 i apgar och resan mot Italien var fortfarande aktuell, speciellt som Prinsessan visade sig vara ett litet matvrak. Så mamma och Prinsessa somnade trötta och nöjda i sängen på sjukhuset, imorgon skulle man få åka hem.

Straxt innan 10-tiden kommer doktorn in för att göra den sedvanliga kontrollen innan man får åka hem, han såg lite bekymrad ut när han lyssnade på Prinsessan och muttrade något om blåsljud. Inget som direkt fastnade hos mamman, blåsljud är relativt vanliga på så små barn och det brukar inte vara något att oroa sig för. Dock började något obehagligt gnaga då doktorn ville att pappan skulle komma till sjukhuset pronto.

Sedan började man prata om att bränsletillägget inte var OK på prinsessan, en saturation på 80-85% var tydligen inte alls som det skulle. En kurator kom in på rummet och man började diskutera felaktigheter i flygplanets motor, det lät inte bra, det skulle inte bli någon resa idag, men behövde undersöka detta noggrannare.

Så doktorn svepte iväg med Prinsessan för att kolla motorn lite bättre.. och där stod vi som ett par fågelholkar, vi hade nog inte hört så mycket av det han berättade, förutom att vi nu kom att omdirigeras och att det tydligen på någon konstig vänster innebar att vi skulle behöva åka ner till Göteborg av alla ställen.

Någonstans här började även gatearna att ändras, så vi jäktade runt sjukhuset i en ändlös jakt på att hitta doktorn och vår Prinsessa. Ultraljudsrummet, tillbaka till rummet på förlossningen, ett annat ultraljudsrum, upp till samtalsrummet, vänta i korridoren nere på fys.lab., upp till rummet på förlossningen för en förflyttning till BB, incheckning av Prinsessan på neo, försöka hitta lite mat i denna röran, hitta tid att ringa anhöriga, en vända in i undersökningsrummet för att ta blodprover, tillbaka till neo för att koppmata Prinsessan som nu började bli ganska medtagen och slö så hon orkade inte längre amma.

Många tokiga tankar snurrade igenom huvudet, men mest av allt det absurda att mitt stora vackra barn på 3800 som större än de där små yttepyttetvillingarna i hörnet låg på neo, hon såg ju så frisk ut, det var bara poxen på foten som mätte syremättnaden som sa något helt annat.

Sedan likt resenärer där flygplanet blivit försenade inkvarterades vi spartanskt på BB, utan Prinsessan. Vägg i vägg med andra människor, hörandes små bebisar som skrek på sin mamma, hörde en mamma klaga på att hon var så trött och inte orkade gå upp med bebisen igen, då var det tur att man var trött annars hade jag gått ut och skrikit åt henne.

Klockan åtta på fredagen kom Prinsessans ambulans och hämtade henne, vi stod bredvid och såg hur man försiktigt packade in henne i transportkuvösen och sedan åkte iväg. Vi fick även många förmaningar om att inte försöka åka ikapp med ambulansen och ett löfte om att de skulle ringa när de lämnat av henne.

Febrilt började vi packa ihop våra saker, för att vara kvar på USÖ hade vi ingen önskan om utan bara fort fort iväg, runt oss snurrade människor, kvinnor med barn, oroliga sjuk-och undersköterskor som skulle försöka få i oss lite mat på resan, en kurator med en liten pärm om information om 323:an och Drottning Silvias sjukhus och så doktorn.. och där stod vi i hissen och ville iväg men dörrarna hann aldrig stängas.

Alldeles innan lunch var vi nere i Göteborg vid sjukhuset, kommer in på barnsjukhuset och inser att vi inte alls vet var vi ska någonstans, informationsdisken är stängd och det enda vi har i handen är ett foto på vår dotter som hade tagits kvällen innan.