Paket, påminnelser och tid

Idag för sex år sedan, mycket tidigare än vad som hade utlovats valsade läkaren in på BB för att göra undersökning av Prinsessan. En rutinundersökning och sedan skulle vi bara hem. Pappan hade inte hunnit komma tillbaka men det var ju bara att köra.

Bara formaliteter

Tänk vad glad Pappan skulle bli när vi var klara tidigare än beräknat så vi skulle kunna åka hem på en gång.

Nu blev det ju inte så, inte på långa vägar, inget bebismys och allt det där utan en helt annan tillvaro en tillvaro vi aldrig hade kunnat tänka oss.

För mig är den här tiden på året inget positiv alls, det kryper obehag i hela kroppen. En ledsen kropp, utan ork, utan energi, utan vilja till egentligen någonting förutom att kanske krypa in under filten, sova och glömma världen och tillvaron. En process som sätter igång innan jag ens uppmärksammar eller sätter ord på den. Kroppsliga minnen är otäcka och mycket underskattade..

Mitt i allt detta så fyller alltså Prinsessan år, naturligtvis, att fira hennes födelsedag igår var så dubbelt och blir ett makabert firande på något sätt av så mycket annat. Kalas ska planeras och jag känner lite att leendet är lite påklistrat, vilket känns enormt orättvist mot Prinsessan. Så jag har överkompenserat, massor, allt extra till kalaset och jajjamensan inga genvägar här. Kanske med förhoppningen om att allt glitter och välvilja (kompensationsbeteende) ska dölja mina känslor, eller kanske till och med att jag inte hinner känna. För det är ett ordentligt marschschema som gäller, om allt ska hinnas med, förberedas och preppas. All-in, no regrets....

Årsdagar och påminnelser om dessa och kroppsminen är tillräckligt illa egentligen, men nu är det ju så att något annat är på tok också något som vi väntar på svar på. Man säger att inget är som väntans tider, mm, kiss my *** säger jag om det. Vi vet att ett samtal från dolt nummer kommer att komma, inte när eller inte vem som kommer att vara i luren, vi vet givetvis inte heller vad resultatet är.

Å som sagt i den här röran fyller Prinsessan år, orättvist så det skvätter om det. Jag har hört att om man stoppar en penna i munnen på tvären, sådär så att munnen inte riktigt går att stänga så kommer det att tvinga munnen till ett leende. Gör man så tillräckligt länge kommer kroppen att tro att munnen faktiskt ler och är glad. Jag kanske skulle testa så idag? Ett par timmar eller så?

för övrigt
GRATTIS PRINSESSAN!!!!

Tittut

Det händer saker här, det gnisslar och det gnäller och rör sig kanske om inte framåt så iallafall i sidled. Har inte direkt hittat inspiration att skriva, inte så att det saknas ämnen, det gör det väl aldrig men har liksom hamnat i det där tillståndet där jag känner att jag inte orkar. Gissar att det kommer mer så småningom. Måste avsluta en liten fight med FK bara, underbara FK som alltid. I mars när jag ringde upp behövdes inget nytt läkarintyg alls, för det som fanns dög. Men efter samtalet i veckan så måste nytt intyg in inom en vecka - för det andra är undermåligt. Kan visserligen hålla med om att det är det, men intressant hur fort sånt kan svänga. En påminnelse om detta skulle ha skickats till mig, något jag inte har sett. Var ett mycket jobbigt samtal med FK överhuvudtaget för människan var så förvirrad och hade läst fel papper och var inte uppdaterad. Sånt suger musten ur en maximalt.

Men nu plitar jag ner några rader, så ingen tror att jag har gått under jorden, ligger på en äng och flummar ur eller så. Fast kanske allra mest för att jag idag fick ett mail, ett mail från hjärtekatten Gertrud, den tredje katten som virkades, efter Prinsessans och Prinsessans hjärtekompis. Gertrud hade blivit adopterad och fått ett hem, sånt värmer hjärtat. Tänkte väl därför bjuda på ett collage av de katter som blivit till sedan jag sist bjöd på en bild, de allra flesta katter redan adopterade. Det har nu skickats katter upp till riksgränsen och ner till Skåneland, till Stockholm och till Gbg. På längden och på tvären. Har tänkt lägga av så många gånger, när garnet tagit slut eller inspirationen trutit eller då jag tänkt mig virka något annat. Men hela tiden kommer jag tillbaka till dessa små varelser, för de är så tacksamma att virka och fingrarna går numer av sig själva. Så ska nog inte säga att det inte blir fler, måste hitta ett annat projekt som isåfall konkurrerar ut kattvirkningen.

Kull ni har den - igen och söta hönor

Jag börjar starkt misstänka att vi leker en lek, typ kull eller annan jagalek men att vi hela tiden hamnar i bakvattnet och att det därför blir vi som "har den". Och där när man "har den" så orkar man ingenting och kommer inte fatt att lämna över stafettpinnen. Vidare efter en omgång med "har den" så tar det ett tag att komma på benen, man ligger efter, hinner inte riktigt upp i hastighet och tjoffsan hejsan så "har man den" igen. 

Så med det sagt, fyra av fyra hemmavarande har legat sjuka under påsklovet, olika stadier av ögoninflammation, influensa och stackars mamman med öroninflammation och misstänkt spräckt trumhinna. Känner nästan för att jag fasar för att lämna barnen på förskolan på onsdag, med tanke på vad de kan ha med sig hem. Sjukt tradigt är det och jag är bara tacksam för att vi inte hade beställt en liten minisemester till påsklovet för det hade känts surt om vi inte kommit iväg.

Tycker för övrigt påsk är en intressant högtid och som jag bloggade förra året, så är det en period av förvirring och många kolliderande traditioner. I år har det mest varit godisöverlämningen som varit den stora förvirringen. Eller förvirring och förvirring - jag kan ju bara kallt konstatera att traditionerna skiljer sig åt. Vem som kommer med godiset, när, var och hur. 

När jag var liten så fick vi bara ett påskägg punkt, det var inget snack om att någon kom med det. Sedan gick vi och påskade på Skärtorsdagen för det är den dag då Häxorna flyger till Blåkulla. Enkelt och okomplicerat. 

Men så hade vi de år då vi firade med moster och kusin, för hem till dem kom tranan med påskgodiset. En trana som gömde godisbitar överallt och ingenstans och sedan fick man plocka ner dem i sitt ägg. 

När jag bott i USA så är det väldigt tydligt att det är påskharen som kommer med äggen. Små färgglada plastägg, i storlek med ett vanligt ägg, fylls med ett par godisar och läggs sedan i trädgården så barnen får plocka upp dem. Tror jag såg en liknande sekvens i Lotta på Bråkmakargatan där hon gömde godis i stanniolpapper i hela trädgården. De enda som verkar oskyldiga till påskgodisleveransen är hönorna - men de kanske ska stå för den reella äggproduktionen?

Kan för övrigt berätta att jag sökt små plastägg hela våren utan lycka så om någon vet var jag ska få fatt på dem till nästa år får ni gärna höra av er! Det blev en kompromiss i år och påskäggen gömdes ute i skogen och sedan fick barnen en lapp under tallriken med en fisk eller fågel, med andra ord i vilken höjd de skulle leta efter äggen. Om något år gissar jag att man kanske kan rita ett skattkarta, men jag gillar ändå ideen bättre med en massa små ägg att plocka upp - för då blir det en aktivitet av det också och det sekundära blir att moffa godis.

I förrgår gick så barnen påskkärring för att maximera påskförvirringen så går man påskkärring på påskafton i Örebro och omnejd, vilket förvirrat vår familj maximalt. Jag kan förstå de praktiska aspekterna av det hela, att alla då är lediga och att det faktiskt är lördag = tillåtet för godis. Men funderar på om det kanske har en annan historisk förklaring, men det är inget jag hittar när jag letar efter det. Det blev en hel del pyssel men så till slut var sex stycken påskiga påskabrev skapade, tre var för ansåg att det räckte mer än väl för barnen. 

Hade inte berättat innan att de kanske skulle få godis, för var ju inte säkert att alla grannar hade hemma och själva poängen med att påska anser jag inte är att tigga godis. LillMucklan var mycket glad då hon kom hem, av flera skäl för tydligen hade hon gömt sig bakom pappans ben hela tiden, men även för att hon hade en hink med G O D I S i!! Wow liksom, man fick godis om man ritade teckningar, så gällde snabbt att förklara för henne att detta bara gällde på påsk så hon inte fick några ideer om att göra flera besök hos grannarna. Lite förtrytsam var hon allt också för tänk de hade ju faktiskt kallat henne för tant och hon var ju ingen tant heller.

Två mycket nöjda barn kröp sedan upp i soffan och åt sitt godis medans de tittade på Hopp och har ni inte sett den filmen kan jag rekommendera den varmt. Verkligen helt rätt för Prinsessan som är fascinerad av de där figurerna som är så ihopknippade med vissa högtider, Tomten och Påskharen.

Sedan kan jag dock inte låta bli att fundera hur det kommer sig att de större helgerna så starkt har kommit att förknippas med godis, socker och sötsaker? Får fundera mer på det en annan gång för snart kommer barnen in som varit ute och lekt en stund och då ska vi baka pepparkakor. Hur avigt det än låter, men har haft en deg som legat sen i julas och tja man sjunger ju att "julen varar ända fram till påska" - nu är ju påska snart slut så då kanske julen och pepparkakorna bör försvinna de också!?

Glad Påsk

Mental note till nästa år är att skippa Panduro Hobbys pysselsatser och försöka hitta egna pyssel, för deras var onödigt pyssliga och knöliga moment. Nåja det blev till slut lite kycklingar, ägg och annat, men tror barnen hade störst behållning av att dekorera påskriset!

20:e december - blåsor

Mamma Mus hittade till sitt hus och flyttade in, för här är varmt och skönt. Katten håller sig borta och blir man hungrig kan man alltid knapra på en knut eller två. Men liten mus med hel musfamilj kan knapra pepparkakshus väldigt fort så gäller att se till att det blir påfyllning. Filurig mamma Mus bad därför barnen att göra mer julgodis.

Mer godis kokades vilket givetvis innebar mer blåsor på fingrarna. Stora vattenfyllda blåsor, inte så roligt alls.

Först det otäcka sockret ena dagen och sedan knäcksmet på det, åh vad mamman blev ledsen. Ena barnet kommer för nära, och det andra barnet dunkar till mamman lätt i ryggen. 

Rädd som man är om barnen så vänder man då kastrullen hellre över sig själv än att skålla barnen. Knäcksmet över magen, över höger handen och ner på byxorna. Kan sammanfattas i tårar och ett avgrundsvrål från mamman. Lärdomen av detta får nog bli att barnen får vara med och göra godis där smält socker, sirap eller andra varma saker är inblandade. På kvällstid då barnen förhoppningsvis sover med andra ord. Dagens uppdrag av musen att laga lite julgodis sågas därför ordentligt vid fotknölarna.

17:e december - tomteverkstaden har öppnat

Soffan är ett trevligt ställe som ingen av nissarna, älgarna eller renarna testat innan. Så liten sömsig tomtenissa tänkte att det var ett bra ställe för en liten lur. 

För nu jobbas det för fullt i tomtens verkstad och då gäller det att fånga den sömn man kan få.

I sitt meddelande påminde även tomtenissan att det nu var dags för familjen att öppna sin tomteverkstad. För bara en vecka tills jul kvar nu och de allra finaste julklapparna är dem som man gjort själv. 

Detta meddelande passade familjen bra då pappan skulle åka på sin årliga julshopping med boysen till den kungliga huvudstaden. Efter en lite seg morgon med mys i soffan så stod en tur till affären allra först på dagordningen. För i affären var tomten på besök och Prinsessan som dock tappade talföret när Tomten kom var dock mycket nöjd efteråt.

Sedan hem och peta i barnen lite lunch och sedan öppnades tomteverkstaden officiellt, tre nissar hade mamman till sin hjälp. Eller hjälp och hjälp ibland mera stjälp än hjälp, men det klipptes, det ritades, det skrevs, det syltades, saftades och det klingade i kastruller och bestick. För mer än så det kan man ju inte skriva innan julafton har varit här... så inte överraskningen försvinner.

Jag tror att det är så väldigt viktigt att barnen får vara med och stöka och pyssla och främst att de får tillverka sina egna presenter. Kanske blir det inte så fantastiska presenter till att börja med för gäller ju att anpassa efter barnen, men detta att få skapa och sedan kunna vara stolt över det man producerat. 

Att få slå in sin present i fint papper och se att det man gjort har ett affektionsvärde. Att köpa julklappar kan nästan vem som helst göra och berget av presenter dikterar inte hur stor eller liten kärleken är till den som ska få gåvan. Det som är det viktiga är tanken som finns bakom och ibland även mödan att framställa den. Det perfekta är inte heller alltid det vackraste, ibland är det vackra det som inte är helt perfekt och skönheten ligger i betraktarens ögon.

15:e december - julklappar

Fönstret i lekrummet är ett mycket trevligt ställe att vila sina trötta fötter tyckte den lilla Tomtenissan. 

Tänk nu är det inte många dagar kvar till jul och den vackra granen behöver prydas med mer pynt.

Mamman hade därför som avsikt att göra krisyränglar, de förra året blev ju inte bra. Men misstanken är att de i år inte heller blev bra. Så om någon har en vettig kristyrsmet, bitte bitte dela med er av den.. Nåja barnen tyckte att det var kul och det var väl huvudsaken.

Förutom det så är nu julklapparna helt klara, det mesta har i år handlats på nätet och nu är det bara några paket som ska hämtas på posten. Hurra, hurra för tekniken ibland så man slipper trängas med stirriga människor i fysiska affärer.

12:e december - baka liten kaka

Då var renstrejken är över hos Tomtefar, renarna behövde bara få lite extra mums att smaska på och ett löfte om lite extra hjälp såhär i juletider. Den här lilla renen tyckte att det var dags för barnen att pyssla lite och bli lite kreativa under dagen.

Men först skulle vi iväg och bada, badet som Prinsessan i normala fall ser framemot och glatt hoppeliskuttar ut till bilen. Något gick väldigt snett någonstans på vägen mellan att Prinsessan gick upp, satte på sig baddräkten och tills att vi kom utanför dörren. Hela bilresan till badet så gnällde Prinsessan, jag vill inte bada, jag vill bara hem. Nästan så det gick hål i öronen av allt gnäll. Tänkte väl att hon kommer nog att tina upp så småningom, om inte så när vi kommer i vattnet.

Ha så fel man kan ibland, från att i vanliga fall fara runt som ett jehu, vilja "simma" själv, hoppa från kanten och trivas som fisken i vattnet. Men nu var det istället en liten klängig och ynklig tjej, som ylade att hon skulle drunkna om hon inte fick hålla i mig. Vi har ju sett detta förut att i badet så blir det så tydligt vilket humör eller snarare sinnestillstånd Prinsessan är i, så var väl mest en bekräftelse på att allt inte är bra.

Bilresan hem var lika jobbig som resan till badet, så insåg att det enda som fanns att göra var att starta om dagen. Gå upp i sängen och lägga sig att mysa en stund innan vi försökte oss på att göra något annat. Petade i Prinsessan lite mat, men humöret dippade fort igen, så upp i sängen och försöka starta om dagen för andra gången. Sedan blev det bråttom för Prinsessan behövde sitta på toaletten och LillMucklan gjorde henne sällskap. Prinsessan med iPaden på toa och LillMucklan på pottan bredvid med min iPhone. Där blev de sittandes en stund så passade på att storstäda köket.

Men sen var Prinsessan på för nu skulle här göras trolldeg, insåg dessvärre att jag inte hade tillräckligt med salt hemma så blev bara en deg som barnen fick dela på. Prinsessan ville ha rosa och LillMucklan grönt och sedan degade de och degade och degade lite till. Mäkta imponerad av Prinsessans degande för så mycket tålamod brukar inte finnas i den lilla kroppen. Vi passade därför på att sätta en lussebullsdeg, så att vi inte skulle ha förargat någon av alla de figurer som kommer på besök.

Sedan var Prinsessan ganska så trött så hon snurrade in i vardagsrummet för att spela lite på playstation, passade på att städa köket för andra gången och börja göra iordning middagen. Gick in och pratade lite med Prinsessan, hon smög sig upp i knäet och myste lite. Frågade henne om det nu var en så dålig dag, något hon vrålat under morgonen att hon skulle minsann ha en riktigt dålig dag.
"Neh mamma nu är det en bra dag då jag får vara nära dig". Lilla skruttan, separationsångest och förändringar som strular kanske?

Barnen dekorerade lussekatter för fulla muggar sedan, ju fler russin desto bättre är deras motto. När Prinsessan sedan gick och lade sig så fick Prinsessorna till och med vara på hennes mage. För de kvällar då hon fortfarande är arg och tvär så ska Prinsessorna, Pippi eller den figur det nu gäller vara på ryggen. Var ju skönt att vi lyckades vända dagen, men det krävdes två omstarter för att nå dit, något som dessvärre inte alltid ryms i vardagen.

9:e december - TGIF

Ibland när det är alldeles för hektiskt hemma hos Tomtefar, då får renarna rycka in och hjälpa till. 

Men nu är renarna lite trötta och slitna och hotar att gå ut i strejk om de inte får ett par lediga dagar. 

Tomtefar ringde därför upp sina vikarieÄlgar och frågade om de kunde hjälpa till och leverera brev till barnen. Älgen Oskar kände sig hugad och tog på sig uppdraget, dessutom hörde han att gårdagens budskap inte gått fram riktigt.

"Fram med mera jul!!" skrevs därför i hans kort och han såg till att lägga sig på familjens playstation - så att ingen skulle missa honom och hans budskap. Mera tomtar åt Tomtefar nu..

Familjen insåg allvaret, bäst att häva fram så mycket tomtar, snögubbar och annat som det bara går. Tänk sedan vad tokigt att det enda rummet där det fick plats med mera pynt, iallafall om man får tro Prinsessan är i lekrummet. Väldigt konstigt. I en timme har Prinsessan nu arrangerat tomtarna och figurerna, om och om igen i fönstret. LillMucklan har hittat en stor bock som hon hoppar runt med i huset. Nu hoppas vi att den som kommer med morgondagens lapp tycker att vi har gjort ett bra jobb.

Förhoppningen är att ett gott arbete kanske kan belönas med lite mera snö. För idag har det regnat och slaskat, men barnen hann dock åka pulka en liten stund på förmiddagen. Men de hälsar Tomten, Moder Natur eller annan ansvarig att lite mer snö skulle underlätta för barnen och föräldrarna så att inte pulkorna går sönder.

6:e december - kläder

Liten Tomtenissa tittar in från sitt kalla skjul,

tänk i detta hus måste det väl ändå lukta lite jul. 

Sniffar, luktar, här har man visst bakat pepparkaka,

och liten Tomtenissa låter sig väl smaka.

Tittar sig sen omkring för att hitta lämpligt krypin, 

där hon över natten kan vila luvan sin.

Smyger så till toaletten, där är varmt och skönt,

hon lutar huvudet trött mot något grönt.

Men oj vad det luktar här, liten näsan rynkas snart,

till barnen en liten lapp skrivs med farlig fart.

För huset behöver lukta jul och gott,

så kommer nog Tomten som ett skott.

Mamman tänkte och tänkte, vad kunde man i huset finna som skulle Tomtenissans gillande vinna. Några apelsiner, kryddnejlika och röda band, hon satte snart i barnens hand.

Snart spreds en doft av jul i det blåa huset som dock kan kompletteras den dag då barnen får plantera sina små hyacinter.Hyacinter är verkligen väntan på tomten och jul för mig.

Men annars funderar jag åter på det här dilemmat att faktiskt komma i tid när man har två stycken huliganer i släptåg. Prinsessan tycker inte om att klä på sig alls för tillfället, för det blir knöligt, hur man än beter sig så blir det skrynklor och rynkor. Så när det är dags att gå ut och klä på sig lägger sig Prinsessan som en sjöstjärna på golvet och bara gråter, att hjälpa till nej det vore otänkbart. 

Först när mamman höjt rösten och förklarat att nu blir hon irriterad kan Prinsessan möjligtivs, kanske, eventuellt sätta på sig fleecetröjan iallafall. Efter mycket skrik och bråk och mamman dragit upp dragkedjan så börjar samma process om med sockorna. "Du kan väl iallafall dra på dig dem så viker jag ner byxorna sedan". Så upprepas samma process som nyss, Prinsessan lägger sig ned på golvet och simulerar sjöstjärna, skriker, bråkar och kan inte. Kicka till LillMucklan när hon går förbi det kan man dock alltid göra, eller riva ner hennes kläder, eller gömma dem så LillMucklan blir arg. Jag gissar att en sjöstjärnas fullständiga potential inte har upptäckts ännu...

Sedan kommer dock dilemmat, för man vill inte ha Prinsessan färdigklädd först för då ställer hon sig och leker med dörren, de dar hon står på benen det vill säga. Öppna, Stänga, Öppna, Stänga, dunka upp dörren, dra ned handtaget bara lite så det gnisslar och klickar. Dunka lite mer i dörren. En lek som inte slutar fråns mamma irriterat ryter i för minst femtielfte gången. Men då går vi vidare till lampknappen, Släcka, Tända, Släcka, Tända, dra med hela handen över lampknappen för att se vad som händer.

Så när Prinsessan fått på sig fleecetröja och strumpor, kanske även fuskolle och vantar så är det lämpligt att börja få LillMucklan att klä på sig. Det är bara det att LillMucklan är inne i en period där hon ingenting alls vill, att gå och lämna Prinsessan på dagis vill hon verkligen inte. Hon kan vara hemma själv, så det så, i ärlighetens namn skulle hon säkert klara det också. Men att lämna en 3-åring ensam hemma i 30 minuter. Neh det gör man ju inte, så LillMucklan får helt enkelt bara finna sig i att följa med. Under tyst protest låter hon sig bli påklädd, till hälften, för LillMucklan kan minsann själv, även om det då går i snigelfart. Men VE DEN som försöker stressa lilla Skalman.

Därför vänds alltså återigen uppmärksamheten mot Prinsessan, men när man halvvägs hällt i Prinsessan i overallen hör man LillMucklan fnissande hasa iväg. "Kom å ta mig om du kan..." Pust å stön, å nu har ju givetvis Prinsessan fått på sig overallen och dörren öppnas och stängs och hon har fått till koordinationen så den andra handen arbetar med lampknappen. Fångar in LillMucklan, förklarar att vi kan leka sen men nu måste vi gå... Dunk, LillMucklan puttas omkull av Prinsessan då hon försöker gå till dörren. LillMucklan måste kramas hon tycker att livet är väldigt ledsamt och orättvist nu.

Tänk om man kunde låta bli lite kläder på Prinsessan så skulle vi kanske eliminera en del moment. Men neh då fryser Prinsessan och hon har en stark åsikt om vilka kläder som ska komma på kroppen och i vilken ordning. Problemet är ju bara att hon inte vill medverka till att kläderna kommer på kroppen. Det var tisdagsmorgonen och tänk imorgon och på torsdag får vi ha lika kul som idag... och mamman som verkligen, verkligen avskyr att stressa någonstans.

4:e december - snöflingor

En ensam trött liten filur hade vandrat mången dag och mången natt, när han slutligen kom fram till det blåa huset. Ingen snö, inte minstaste snöflinga kunde han hitta där, utan det var hällande regn. Burr sa filuren bäst att jag smyger mig in under tak och ser till att bli varm igen. Dockskåpet i vardagsrummet såg ut som en bra plats för filuren att vila sina trötta ben på och han kröp ihop nära mockasinen som låg i rummet. Men innan han somnade till ordentligt så skrev han ett litet kort till barnen - det behövs snö. För om barnen i huset skapar lite snöflingor så kanske moder Natur blir inspirerad att överträffa.

Men innan barnen kunde klippa snöflingor så väntade en tur till akuten, för tydligen var det akuten läkaren menade igår då han pratade om jouren. Hade hoppats slippa åka in, för det var ju inte akut, akut men någon behövde ju se över munnen. Blev lite stressad först då de inte lyckades poxa Prinsessan ordentligt, hon har inte legat under 95% sedan första operationen, men nu var det knappt man fick upp poxen i 95. Inget jag direkt oroar mig för, tror inte de hade saker som fungerade för små kalla blå fingrar och clipset på örat satt sådär.

Efter tre timmar var vi iallafall frisläppta och man hade efter konsultation med käkkirurg och andra läkare kommit fram till att mer antibiotika inte skulle behövas. Man tackar för det, har ingen som helst lust att peta i Prinsessan mer medicin än vad som behövs. En liten sammanbiten blek tjej var det som satt och lät doktorn undersöka henne, halvt utzoomad men kunde ändå emellanåt svara på tilltal när läkaren pratade med henne. Men inte mycket rörelse var det på henne, trots titt i öronen, lyssna på hjärta och lungor och noggrann kontroll av munnen.

Dock tror jag Prinsessan blev riktigt skrämd igår och hade något liknande en nära döden upplevelse - något man tror skulle göra att Prinsessan kanske tog det lugnare och försiktigare. Men Prinsessan är inte som alla andra, för henne verkar det innebära att hon ska leva livet nu i 190 knyck. Hoppa från höga höjder, studsa som en studsboll i sängen, springa i vansinnig fart fram och tillbaka på övervåningen. Helst i så halkiga strumpor som möjligt. Sitta still på bussen gick inte heller utan hon klättrade fram och tillbaka som en liten apa, klängde upp å ned, slirade ner från sätet och till sist fick jag ryta i ordentligt. Detta är inte en utveckling jag stödjer alls, nej tack säger jag, iallafall så länge som pk:et är så högt som det är just nu. Då vill jag helst ha en liten soffpotatis så jag slipper slå in henne i bubbelplast på morgonen, för det är inget jag tror att Prinsessan skulle uppskatta.

1:a december - lussekatter

En liten ren hade visst förvirrat sig in på vårt köksbord imorse, han hade tittat i skåp och lådor och jodå mjöl fanns det hemma. Renen valde därför att be barnen att baka lussekatter idag, någonstans måste man ju börja för att ordentligt göra iordning innan Tomtefar ska komma.

Jag har nog aldrig ätit så fluffiga lussekatter förut, nu blev de jättestora visserligen men tror inte att det skulle gjort någon skillnad om det hade varit mindre. Receptet finns här.

Vad ska man annars säga om dagen, tja att Prinsessan inte gillar papperskalendrar, fick en jättefin från Arla och en från Brandskyddsmyndigheten. För när du har öppnat en lucka kan du inte stänga den igen, till mycket förtret, ilska och tårar på morgonen. Tårar har annars varit det genomgående temat, för idag skulle Prinsessan inte gå till dagis, absolut inte, hon grät och grät och grät och hon var beslutsam hon skulle inte. Hon grät sig igenom tills hon hade kläderna på sig och sedan tog nog tårarna slut. Rinnsnuva har hon, men ingen feber, blåa små ben så någon infektion är det väl gissningsvis men hon är för pigg för att kunna vara hemma.

Fast sedan kom ändå samtalet från dagis, Prinsessan ville hem, hon grät efter sin mamma, ögon som bara fylldes av tårar. Hem hon skulle hem, inte läsa bok, inte sitta i knäet om inte det fanns ett löfte först om att mamma kom och hämtade snart. Mamman nystade ner LillMucklan i overallen och slog antagligen rekord i hur fort hon kunde förflytta sig, trots regn, rusk och otäcka vindar. En Prinsessa som piggade på sig avsevärt när mamman bara klev innanför dörren, intressant vilken energi som tydligen sprids från mamman till Prinsessan. 

 

Fredag imorgon och då får Prinsessan vara hemma, tror hon behöver vila upp sig lite nu, för det har varit mycket dagis är dumt och stora blöta tårar och snyftande när mamman hämtat denna vecka. Så i ärlighetens namn behöver nog mamman vila sig lite också, känns inte bra att köra iväg Prinsessan då hon inte vill, men samtidigt måste hon ju lära sig att vara på dagis. Usch....

Fyra små katter på väg till Göteborg

Dagny, Doris, Dagmar och lillebror Ludde

De 500:a som kommer in till Hjärtekatten denna gången ska fara ner till Lund. Så gissar att dessa katter kommer att bli väl beresta.

Nu finns en endaste liten bomullssnuttgarn kvar i huset. Räckte nästan hela vägen kvar men lillebror Ludde blev något mindre. Hittade en del akrylgarn i mina gömmor så får väl fortsätta att virka med det garnet, men det blir inte samma som med det vackra bomullsgarnet.

Acrylgarnet är mjukare, men det är en annan lyster i bomull och sen att det går att tvätta i 60-grader.

Nu är garnet slut

Totalt fjorton st hjärtekatter blev det, dock var det bara två katter som faktiskt fick åka till Gbg och det stora projektet. För hjärtekatten blev stort, större än vad man trodde det skulle bli och det har regnat in katter, så det kändes lite som att mina katter kunde komma till andra hem. Till hem med barn som kanske är färdigopererade, eller som inte kommer opereras på ett tag, eller sådana som vi känner - barn som också vill ha en hjärtekatt att krama på. Men nu är alltså garnet slut, eller tja jag har lite tåtar och testar kvar, men vet inte om det räcker till en hel katt. Det lustiga är att jag köpte garn som skulle räcka till fyra katter och det räckte till hela nio!! katter, sedan hade jag en del garn i den magiska kistan i hallen som kunde kompletteras med. Får se om lagret med garn fylls på så småningom, gissar att jag kommer sakna att ha något för händerna på kvällen när vi tittar på film och numer kan jag ju mönstret utantill. Tja vi får väl se...

Så var Gertrud och Hjördis iväg

Tog mig samma och började montera ihop hjärtekatterna iallafall.  Bara irriterande när man har en idé om vad man vill göra och det inte riktigt går att sy ihop dem som man vill. Virka det är enkelt, resten, grr, brr och morr. Kanske betyder detta att jag behöver öva mer på den biten, så kan det ju vara i och för sig. Fast jag vill ju göra det som är roligt, går fort och lätt och HAHA med det sagt så trillade jag väl antagligen ner på Prinsessan och LillMucklans nivå.

Stackars Gertrud är väl lite lätt vindtirig, men Hjördis blev riktigt bra tror jag, förutom att ena örat blev lite större än det andra. Nu är jag lite halvsugen på att brodera om ögon och nos på Jösta, men gissar att Prinsessan inte skulle uppskatta det, så låter väl bli, även om det kliar i fingrarna.

Funderar även lite över när man blir så självkritisk, vaknade man bara upp en dag och så fanns de där tankarna där? Visst är det väl bra att ha lite kvalitetskontroll, det är det ju, men samtidigt detta ständiga, eviga jämförande. Varför liksom?

Jag undrar jag vilka äventyr Gertrud och Hjördis kommer få vara med om, jag undrar hos vem de kommer att få bo. En liten förhoppning finns att en vacker dag kanske katterna kan få berätta sina historier här i bloggen, om de orkar och hinner. Men det vore fanastiskt att få ta del av deras berättelser.

Det går lite segt med virkandet

Alltså det gick så fort och bra i början, då hade jag nästan fyra halvfärdiga hjärtekatter, då kändes det som att det bara flöt på och då går det ännu fortare att virka. Så gjordes Sixten färdig och skickades iväg för att någon behövde lite positivt i tillvaron just nu, kan meddela att Sixten mår bra och har hittat fram även om han tydligen genomgått ett könsbyte. Nå så kan det ju vara om man inte tittar alltför noga, kanske borde jag ha misstänkt något då han ju var ljusrosa, nåja han hann inte få en massa kattungar innan vi insåg att han inte var en han iallafall. Enkla misstag helt enkelt...

Så var det då bara tre katter på vardagsrumsbordet - Jösta fick ansiktet broderat och så var han också klar. Visst Prinsessan strök misstänksamma lovar kring vardagsrumsbordet och förklarade att en sådan katt ville hon också ha, hon behövde faktiskt ha en katt. Jag förklarade att vi kunde virka en katt åt henne en annan dag, men nej hon skulle ha Jösta sa hon. Tyckte att jag förklarat att Jösta skulle hon inte få.

Men så plötsligt var Jösta bara borta från bordet. Ingenstans att hitta alls, frågade Prinsessan men givetvis hade hon inte tagit honom - det var iallafall det svar jag fick. Mycket konstigt var det dock att Jösta helt plötsligt började uppenbara sig i Prinsessan sällskap. Han smög sig upp i sängen när hon skulle sova, han följde med i vagnen till BUP, klättrade upp i Prinsessans docksele och lade sig att sova i dockvagnen med Nalle och katten Findus. Som ni hör en väldigt försigkommen och förslagen liten Jösta. 

Enligt Prinsessan vill Jösta vara hos henne för hans hjärta är också trasigt och han behöver henne. Vad svarar man på det liksom? Inte mycket, kan ju för övrigt tycka att Prinsessan var väldigt kreativ och verbal i sin förklaring, så Jösta och Prinsessan är numera en power-duo.

Vilket gör att på bordet ligger nu bara två halvfärdiga katter, det känns lite som tio små negerpojkar och jag tappade lite fart när katterna bara försvann, för det kändes inte som jag tog mig framåt. Samtidigt som Hjärtekatten hoppas på att man just idag fått ihop 200!!! hjärtekatter, helt enormt måste jag säga. Nå jag ska göra ett litet ryck idag och se om jag inte får de där två klara snart, för det finns ju garn till många fler och jag ser ju hur Prinsessan älskar sin Jösta. Ett magiskt band, bara på grund av att hans hjärta också var lite trasigt.

Hjärtekatter

Från vänster till höger, Hjördis, Sixten, Gertrud och Gösta.

Jaha då var det nästan bara att sy ihop dem och brodera också, fast enda problemet är väl att det är det moment jag gillar allra minst. Plötsligt kom jag ihåg varför jag inte virkar så mycket amiguramisar. Virka är jättekul men sen ska man ju sy ihop alla delar, nåja det blir nog bra det också.

Sixten

Får återkomma med bilder då de är klara. Sixten skall dock iväg till en av Prinsessans speciella vänner.

Sedan står även Prinsessan och suktar över en katt, en orange katt ska det tydligen vara, lite jobbigt för orange har jag inte hemma. Får se om jag har något i min stora garn-skattkista.

Nå det blev väldigt mycket garn över så det räcker nog till fyra katter till. Om jag ger mig på att virka fler det vill säga, haha om ingen är sugen på att montera och brodera katterna åt mig? Eller om ni kan virka själva så är det bara att klicka på den lilla bilden här på sidan med Hjärtekatten-bilden.

Prinsessan ritar

Under hösten har Prinsessan börjat hitta lite fokus, hon kan sitta stilla under längre stunder och koncentrera sig på det hon gör. Hon fladdrar inte längre konstant runt, hon tappar inte tålamodet på samma sätt, utan halsbandet kan faktiskt bli färdigt och hon kan sitta länge och klistra, klippa och fixa.

Ritar gör hon dock ganska sällan, visst nya färgkritor kan ju vara kul ett tag, i rätt målarbok, men hon tappar intresset fort, och OK alla är vi olika. De gånger hon ritar är det oftast hårda, energiska, långa streck, fort, fort fylls pappret med hårda, aggressiva streck, eller ibland runda, mjuka men fortfarande linjer fyllda med massor med energi och kraft. Så igår då barnen sitter och klistrar och jag står och lagar mat hör jag plötsligt hur Prinsessan pratar för sig själv, en mun, en näsa, ögon, hår, ben, armar, händer, fingrar.. Sedan ställer hon sig upp på stolen och klappar i händerna, mycket nöjd med sig själv.

Så givetvis blir jag nyfiken och går närmre, för att se vad hon har gjort och döm av min överraskning när jag ser att hon faktiskt skapat sin allra förstaste huvudfoting. Bara sådär, inte en tillstymmelse till intresse innan...

Måndag hela veckan

Jodå jag vet att det är tisdag idag faktiskt, vilket kanske inte är en så stor bedrift, men ibland känns det som alla dagar flyter ihop. Fast å andra sidan just att jag skriver detta inlägg på en tisdag bevisar bara tesen "måndag hela veckan" egentligen, om man ska vara petnoga, fast det ska man kanske inte vara.

Det känns lite ibland som att man fastnat i en loop, precis som i filmen med samma namn, så är det så att vi har missat något viktigt i vår tillvaro, att det är därför som vi hålls kvar här? Att i vår jakt att ständigt ta oss framåt tvingas bromsa litegranna, reflektera och stanna till och gör om och göra om tills vi kanske hittar ur loopen, att vi skapar oss ett nytt slut. Jag vet inte men vår dagar består för det mesta av samma element. 

Vi går upp, försöker lirka i Prinsessan frukost, efter en timme har hon förhoppningsvis fått i sig några havrepuffar. Då låter jag barnen titta på Bolibompa en stund medans jag far runt som ett skållat troll och fixar saker.  Petar i barnen lite mellis innan vi går ut. Vi ser aldrig någon ute och ingen ser oss, ibland känns det som att leva i spökstad. Vad gör alla med sina barn om dagarna? Jodå jag vet att det är arbetsvecka nu, men på helgerna då? Nu är det ju inte heller -20 heller så barnen behöver ju ut och röra på sig, tycker jag iallafall. Sen går man in och lagar lunch till barnen, återigen mickel, lock och pock för att Prinsessan ska äta. 

Har vi tur kommer posten mitt i lunchen och då är det allmänt myteri, vem ska hinna först ut genom dörren och hämta posten och på vägen helst stänga dörren över den andres fingrar i ivern. Eller förlåt det är ju inte Posten som kommer då, det är Bring som för det mesta kommer vid den tiden, Posten kommer långt senare. Något som vi funderat mången gång på, hur det kan vara samhällsekonomiskt försvarbart att flera människor kör samma rutt med post. Fri konkurrens i all ära men någonstans är det bara oerhört korkat att flera personer gör exakt samma jobb.

Låter barnen leka en stund när jag försöker röja efter lunchen, plocka ur tvättmaskiner och torktumlare, samt samla ihop eventuella kläder som barnen släpat runt på - helst gör man allting samtidigt. Sedan är det dags för lite mellis igen, det mål då Prinsessan oftast äter bäst. Efter det är det bara att börja bylta på barnen igen för att bege sig ut, i en lekpark igen, surprise, vi ser ingen och ingen ser oss, totalt folktomt fortfarande, aptrist. Hem och laga middag, dammsuga av, försöka plocka iordning allting och sen sätta oss ner kring matbordet.  Ytterligare mickelpickel med förhoppningen om att iallafall några makaroner ska försvinna. Ge Prinsessan medicin, göra iordning vällingen, stoppa barnen i badkaret och sedan i säng för att avsluta dagen med att läsa saga för dem. Så vaknar vi och så går tillvaron på repeat igen..

Nåja det är ju tur att vi har de återkommande sjukhusbesöken att bryta den värsta tristessen med.

Idag har vi ägnat en liten stund åt bakning, Prinsessans nyfunna intresse, vilket är ett enormt steg framåt för en liten tjej som så sent för bara ett halvår sedan fick panik om hon blev kladdig om fingrarna. Det enda tråkiga är att vi sällan för att inte säga aldrig fikar hos oss. Vi hade en enorm tur där innan jul när ugnen gick varm med saffransbullar och pepparkakor var och varannan dag att storasyster hade julfest så vi blev av med allt baket där. Idag har vi bakat frallor, matbröd brukar gå åt, första dagen iallafall, sen brukar det mesta jag bakar bli torrt.

Hemma hos oss är vi ivriga förkämpar av tanken om arbetsfördelning, vilket barnen tydligt uppvisar. Prinsessan, rör och blandar - det hon är bäst på och LillMucklan, äter, moffar och gömmer undan det hon tycker ser gott ut - det vill säga hennes starka sidor. Skönt att alla får göra det som de är bäst på.

Imorgon när vi handlar ska jag försöka komma ihåg att köpa lite mer klister till Prinsessan. Det var mycket uppskattat innan jul och det innebär ju pyssel utan att vi måste försöka äta upp något efteråt. Fast LillMucklan har lite prövande försökt sätta tänderna i tändsticksaskarna som de pysslade innan jul.

Barnens julklappar

 Här kommer några bilder på vad det var i de där hemliga paketen som Prinsessan med så stor omsorg hade slagit in. De där julklapparna som barnen faktiskt på egen hand hade pysslat.

 

Ett väldigt enkelt julpyssel som passar för de allra minsta men som blir väldigt uppskattad och är användbart. Det enda man behöver är tändsticksaskar, flytande lim och makaroner i olika figurer och former.  Det går relativt snabbt att göra det så inte ens mina barn som inte har alltför mycket tålamod han tröttna.

 Såhär tjusiga blir askarna med lite sprayfärg på. Om man har barn som har lite mer tålamod så kan det säkert bli jättesnyggt om man antingen före man klistra makaronerna målar dem. Eller så kan man låta barnen måla direkt på makaronerna när klistret har torkat.