Det är inte långt från förskolan och hem men hela den biten matas jag av liknande historier och detaljer, egentligen tror jag inte jag behöver svara så mycket utan mest fungera som en mottagare av all information. För det är ingen idé att svara Prinsessan eller försöka göra utvikningar för hon är redan igång med nästa fakta.
Fast detta är egentligen inget nytt, Prinsessan och hennes oerhörda minne, men det är först nu som man börjat kunna använda det till sin fördel. Som imorse då var vi hos tandläkaren, visserligen accepterar hon ju numer tandläkaren och tilltalar även henne och svarar på frågor - men det som får Prinsessan på riktigt bra humör är lådan med presenter. Den där lådan man får titta i efter besök om man varit duktig, för övrigt som en liten passus så vet jag inte var Prinsessan fått detta med att man måste vara duktig för att få något i lådan, för den värderingen har vi aldrig lagt på henne. Utan har man varit hos läkare mm så får man ta i lådan PUNKT. För ett besök ska inte vara prestationsinriktat, det är så mycket som är jobbigt då ändå, utan att de ska vara rädda att de inte får en belöning om de inte "klarar" av allt.
I bilen på väg till tandläkaren handlade det mesta av Prinsessans pladder ut på vad som har funnits i den där lådan hos tandläkaren och vad hon har valt för något förut. Hmm nåja hon såg även till att jag skötte min körning som sig bör och respekterade rödljus och andra framförvarande bilar, blinkade och inte körde för fort, små kommentarer som inflikades i hennes evighetslånga monolog om lådan hos tandläkaren. Små ödlor som hon minsann tagit en till sig å en till LillMucklan, hösten - 10 eller klistermärket hon tog en annan gång, eller den lilla grodan eller suddiset eller tja ni förstår poängen.
I bilen på väg till tandläkaren handlade det mesta av Prinsessans pladder ut på vad som har funnits i den där lådan hos tandläkaren och vad hon har valt för något förut. Hmm nåja hon såg även till att jag skötte min körning som sig bör och respekterade rödljus och andra framförvarande bilar, blinkade och inte körde för fort, små kommentarer som inflikades i hennes evighetslånga monolog om lådan hos tandläkaren. Små ödlor som hon minsann tagit en till sig å en till LillMucklan, hösten - 10 eller klistermärket hon tog en annan gång, eller den lilla grodan eller suddiset eller tja ni förstår poängen.
Kan bara konstatera att hennes minne är klockrent och att umgås med henne när hon är så fokuserad är att bli översköljd av fakta, ungefär som att läsa SAOL - bara för att det är kul, typ... För Prinsessan är ju hennes minne av saker både en välsignelse och förbannelse, för allt finns lagrat däruppe i hennes databas, prydligt sorterat och kategoriserat. Det behövs bara rätt nyckel för att lådan ska öppnas och allt som förvaras i den ska välla ur, ungefär som de där diverselådorna man har, där man stoppar allt man inte riktigt vet var man ska göra av.
Så där på hemvägen från förskolan är jag lite full i fniss och tänker för mig själv att Prinsessan måste ha varit en elefant i sitt förra liv. Plötsligt vandrar tankarna vidare till hennes hjärtfel "truncus arteriosis", för mig är kopplingen så självklart "trunk" för mig är ju en elefantsnabel och när hon var nyfödd så kallade kirurgerna Prinsessan för truncus"Prinsessan". Något jag inte var så glad åt då och inte är idag heller, för mig kändes det som att hjärtfelet kom i första hand och individen i andra hand - men givetvis det är deras jobb att ta hand om hjärtfelet och inte individen. Tänk att de redan då kunde vet vilken liten filur Prinsessan skulle bli. Bestämde mig hursomhelst att googla på truncus då jag kom hem för att se betydelsen av ordet, för antagligen är det bara jag som gör elefantkopplingen.
Truncus kommer från latinet, som typ allting annat inom sjukvården och betyder stam eller trädstam, så där gick mina elefantkopplingar åt intet. Men det intressanta är att i mitt googlande sprang jag över en amerikansk sida och tydligen godkände FDA att man i USA skulle börja transplantera in "odlade" blodkärl. Inte nog med att de var odlade utan de var odlade på patientens egna celler. I förlängningen innebär detta att det kärl som sedan opereras in i barnets hjärta faktiskt kommer att växa med barnet. Detta är stort, enormt stort, för som i Prinsessans fall finns risk för avstötning, eller som med första conduiten (konstgjort blodkärl) att den bara "åts upp av kroppen". Vidare vet man att de blodkärl hon nu har kommer kalkas igen och behöver bytas små småningom. Tänk om hon hade kunnat fått egna reservdelar, det är läskigt och fascinerande på en och samma gång.
För tänk vad mycket kunskap och erfarenhet som finns och som hela tiden går framåt, vet att jag läste en bok som tonåring om en hjärttransplantation och det var då "cutting edge". Väldigt avancerat och något som då inte lyckades, idag har vi kommit långt. Men det har också krävt en del mänskliga offer, eller hur man vill se på det, men några har ju fått agera försökskaniner så är det bara.
För er som är mer intresserade så finns artikeln här: Medicine@yale.
För mig är det såhär det ofta slutar, jag börjar nysta i en del av snöret och hittar en knut eller förgrening som måste undersökas och blir slutligen sittandes med två nystan istället för det jag först tänkt. Vägen är inte alltid rak och direkt utan ibland är det associationer, stickgator eller annat som tar en till målet för dagen. För kedjan minnen, elefanter, truncus och blodkärl hade kanske lika gärna kunnat bli minnen, sommar, bad och handduk eller minnen, klistermärke, bilar och Arjeplog.
Nu har jag varit enormt långrandig ändå, men i presentlådan valde Prinsessan en turkosblå liten ring med en prinsesskrona på. Mycket passande och hon tittade nogsamt på de andra val hon hade, men nej denna matchade hennes klänning allra bäst. Något hon mycket stolt berättade för sin pedagog då hon kom till förskolan idag, vilket föranledde lite småfniss från pedagogen. För det är viktigt att saker matchar, särskilt som man har ett randigt ullunderställ toppat med en sommarblommig klänning och strumpor med Blixten McQueen på.
Så där på hemvägen från förskolan är jag lite full i fniss och tänker för mig själv att Prinsessan måste ha varit en elefant i sitt förra liv. Plötsligt vandrar tankarna vidare till hennes hjärtfel "truncus arteriosis", för mig är kopplingen så självklart "trunk" för mig är ju en elefantsnabel och när hon var nyfödd så kallade kirurgerna Prinsessan för truncus"Prinsessan". Något jag inte var så glad åt då och inte är idag heller, för mig kändes det som att hjärtfelet kom i första hand och individen i andra hand - men givetvis det är deras jobb att ta hand om hjärtfelet och inte individen. Tänk att de redan då kunde vet vilken liten filur Prinsessan skulle bli. Bestämde mig hursomhelst att googla på truncus då jag kom hem för att se betydelsen av ordet, för antagligen är det bara jag som gör elefantkopplingen.
Truncus kommer från latinet, som typ allting annat inom sjukvården och betyder stam eller trädstam, så där gick mina elefantkopplingar åt intet. Men det intressanta är att i mitt googlande sprang jag över en amerikansk sida och tydligen godkände FDA att man i USA skulle börja transplantera in "odlade" blodkärl. Inte nog med att de var odlade utan de var odlade på patientens egna celler. I förlängningen innebär detta att det kärl som sedan opereras in i barnets hjärta faktiskt kommer att växa med barnet. Detta är stort, enormt stort, för som i Prinsessans fall finns risk för avstötning, eller som med första conduiten (konstgjort blodkärl) att den bara "åts upp av kroppen". Vidare vet man att de blodkärl hon nu har kommer kalkas igen och behöver bytas små småningom. Tänk om hon hade kunnat fått egna reservdelar, det är läskigt och fascinerande på en och samma gång.
För tänk vad mycket kunskap och erfarenhet som finns och som hela tiden går framåt, vet att jag läste en bok som tonåring om en hjärttransplantation och det var då "cutting edge". Väldigt avancerat och något som då inte lyckades, idag har vi kommit långt. Men det har också krävt en del mänskliga offer, eller hur man vill se på det, men några har ju fått agera försökskaniner så är det bara.
För er som är mer intresserade så finns artikeln här: Medicine@yale.
För mig är det såhär det ofta slutar, jag börjar nysta i en del av snöret och hittar en knut eller förgrening som måste undersökas och blir slutligen sittandes med två nystan istället för det jag först tänkt. Vägen är inte alltid rak och direkt utan ibland är det associationer, stickgator eller annat som tar en till målet för dagen. För kedjan minnen, elefanter, truncus och blodkärl hade kanske lika gärna kunnat bli minnen, sommar, bad och handduk eller minnen, klistermärke, bilar och Arjeplog.
Nu har jag varit enormt långrandig ändå, men i presentlådan valde Prinsessan en turkosblå liten ring med en prinsesskrona på. Mycket passande och hon tittade nogsamt på de andra val hon hade, men nej denna matchade hennes klänning allra bäst. Något hon mycket stolt berättade för sin pedagog då hon kom till förskolan idag, vilket föranledde lite småfniss från pedagogen. För det är viktigt att saker matchar, särskilt som man har ett randigt ullunderställ toppat med en sommarblommig klänning och strumpor med Blixten McQueen på.
