24:e december - julafton

Så kom då till slut självaste Tomtefar, köksbordet där alla julens godsaker skulle dukas upp tyckte han var ett bra ställe att lägga sina paket på. Ett litet paket vardera till alla i familjen så att morgonen innan jullunchen inte skulle bli alltför lång. 

Prinsessan hoppade snabbt i sin julklänning, LillMucklan var mer fundersam - hon tyckte att nya pyjamasen med rymdgubbar skulle fungera finfint. 

Kanske ska tilläggas att natten till jul var allt annat än fridfull och sovandes. Prinsessan med hög feber och rossel hade svårt att sova och feberyrade. Något som 2:30 väckte LillMucklan som sedan inte kunde somna om. Det var liksom inte riktigt så jag tänkt mig min julaftonsmorgon.

Fick till slut spel på barnen och förklarade att vi kan ställa in julen om det ändå inte finns några snälla barn i huset. LillMucklan petades ner i en åkpåse och vagn och sedan försvann pappan ut med henne så hon skulle sova och jag skulle hinna pyssla iordning det sista i köket. Prinsessan terroriserade glatt sin storasyster, vilket inte var lika ömsesidigt på den positiva sidan - men Stora insåg att detta kunde hon hjälpa till med - att neutralisera Prinsessan. Så alla nöjda och glada? 

Straxt innan tolv intogs julbordet och favoriten i år var nykomlingarna Kycklingleverpastej med konjak och Laxrulle med wasabi och cream cheese. Själv kände jag mig mest som tjuren Ferdinand, i mitt hörn med en skinksmörgås, men för mig behövs inte så mycket mer på julafton, tja kanske en julmust då.

Sedan tänk straxt efter ett så såg barnen något rött komma vandrandes ute i skogen och hade han inte en säck över axeln. Nu blev det en väldig fart på Prinsessan som insåg att Tomten faktiskt var på väg in och hon snurrade ut i hallen för att släppa in honom. Eller tja hon kom hela vägen till hallmattan sen kom hon på att det nog var lite otäckt med Tomten ändå så mamman fick släppa in och hälsa Tomten välkommen.

Tyckte att vi inte handlat så mycket klappar till barnen men det blev nästan för mycket för barnen ändå och Prinsessan gick in i hyperdrive ett tag, där presenter slets upp och öppnades och sedan bara lades åt sidan. Det där beteendet som jag verkligen så djupt avskyr jämte för stora högar med presenter. Men när presentpapper, snören och tejp skingrats så började barnen faktiskt andas och inspektera sina julklappshögar. En radiostyrd bil, en pyjamas, Sylvanian families, ett nytt spel, en ny bok och lite kläder fick barnen i år av Tomten. Inte så dålig utdelning och det var två mycket nöjda barn som sedan körde runt, runt i hallen med sina radiostyrda bilar i hallen resten av eftermiddagen.

LillMucklan avbröt endast en liten stund för att äta lite efterrätt och se på Kalle Anka på teven, en mycket trött liten tjej som helt fascinerad satt blick still i mammans knä. Prinsessan kom efter ett tag då hon hörde mössen i Askungen sjunga, men hon vågade inte riktigt sitta still för man vet ju aldrig vad som händer om man sitter still. Kanske går man faktiskt ner i varv då?

Två små trötta tjejer somnade inom 5 minuter sedan de stoppats i säng efter att ha ätit lite rester från julbordet. Det var väl bara det att den där otäcka febern återkom hos Prinsessan och tja det blev ju inte många timmars sömn den natten heller... Tycker det är himla lustigt för även förra året åkte Prinsessan på en brakinfektion till jul? Inte så snälla julklappar som delas alla gånger tydligen.

23:e december - julstök deluxe

Tomtens släde på plats nu, alla renar, älgar och annat som kan dra den har ju redan anlänt. NU är det bara tomtefar vi väntar på. 

Väntan är stor, Prinsessan räknar nedåt varje dag och visar med sina små fingrar hur många dagar det är kvar till julafton. Men lappen i släden sa att för att Tomtefar skulle komma så måste barnen se till att städa fint. När man sedan städat fint så kanske Tomten kikar in en snabbis med en överraskning.

Huset städat, eller nja det var väl den biten vi tummade lite på, för det kommer ju bli mer stök på julafton. Men det är upplockat, bortplockat och dammsuget. Vi har med andra ord inte polishat, dammtorkat eller annat, utan gjort en vanlig veckostädning. Men det ser trevligt ut hemma och barnen städade mycket duktigt sitt rum på morgonen.

Nu är vi dock klara med allt inför jul, klapparna pysslade och inslagna, all mat rullad, skuren, hackad, griljerad och vad det nu är mer man gör. Gröten kokad till frukosten imorgon och i sängen ligger två små Snarkmonster och sover i sprillans nya pyjamaser som Tomten tittade förbi med. Hela, rena och rödrosiga efter ett bad, pappan berättade att de julbadade och det tog Prinsessan verkligen till sig.

Så nu kanske man kan andas lite framöver, förstår inte hur man kan stressa upp sig och hur mycket som kan gå fel när det gäller så enkla saker. Men som sagt nu är vi nästan i mål. En tomte kommer imorgon också, tänk det hade vi nästan glömt att kolla av, men nu är det ordnat. Eller kommer och kommer, han kommer att smyga runt huset och lämna klapparna vid dörren - blir nog alldeles lagom för barnen. Särskilt LillMucklan som inte tycker att Tomten är sådär jättekul.

Det som återstår nu är att önska er alla en God Jul och en tanke till alla er som dessvärre måste spendera er jul på sjukhus.

22:a december - pepparkakor

Självaste Tomtemor kommer på besök, med fina pärlor och mössan käckt på sned. Men inte heller Tomtemor hittar godbitar i familjens hus. Ingen skinka, ingen gröt och tänk pepparkakorna de är för länge sedan uppätna.

Uppdraget blir därför att baka lite nya pepparkakor och även att göra iordning fina placeringskort till julafton. Väldigt enkelt och väldigt gott, man gör bara ett stort pepparkakshjärta och trycker sedan ut ett hål på mitten med en annan form. Med lite glasyr kan man sedan skriva namnet. 

Skinka hade mor köpt hem och den griljerade under morgonen. Det var bara det att den ((fult ord) SCAN skinkan måste ha varit felmärkt för det var ingen julskinka utan kassler. Ilskt ordentligt blev det, men tack och lov var de på Coop väldigt serviceminded så fick åka och byta skinkan. Men där försvann dessvärre mycket av flytet den dagen och att börja om med något man tror man är färdig med, bläää....

För övrigt om vi ska prata pepparkakor så läste jag häromdagen en artikel i NA som fick mig att gå i taket: "Örebroforskare: man blir inte snäll av pepparkakor". En studie som ska ha bedrivits på barnkliniken på USÖ, till att börja med tänkte jag att detta måste vara ett väldigt mycket försenat aprilskämt. För var ligger det vetenskapliga i detta? 

Efter att ha läst artikeln och sett att kontrollgruppen bara bestod av 30 personer och att man sedan skulle bedöma "snäll" så blev jag än mer fundersam, för det är verkligen godtyckligt. Men vad som skrämmer mig enormt med denna studie är att NÅGON alltså har godkänt den och även om material mm kanske inte kostat mycket så har den tagit tid i anspråk. Då pratar vi alltså om barnkliniken där väntetider är alltför långa, att få kontakt med personal där är nästan ogörligt. Men att lägga pengar på en helt ointressant studie, som leder till (tja vad kan den nu skulle ha kunnat leda till??) det kan man göra.. Denna studie måste ju klassas i samma kategori som "Vad kan vi göra av navelludd?" eller "Varför får vi ludd mellan tårna?".

Jag undrar för övrigt över denna forskare, är det en fjäder att ha i hatten... tänk er följande scenario på ett party. Forskaren ska imponera på kvinnan i den tajta klänningen: "Ja alltså det var ju jag som fastslog att man blir inte snäll av pepparkakor"..Hmm och där dog det samtalsämnet, eller är det där samtalet börjar för det är så absurt alltihop?

Dessutom har jag stött på denna läkaren en gång, han hade nog inte läst Prinsessans journal så vidare värst bra. Lyssnar på henne och jag ser hur han blir alldeles kallsvettig, kugghjulen snurrar snabbt - hur ska han berätta för oss som bara kommit in för hjälp med bronkit att Prinsessan har hjärtfel. Det är iallafall vad jag läser in i hans alltmer svettiga hållning, för Prinsessans hjärta låter inte som andra hjärtan. Dock var det ett tillfälle då jag var så enormt trött på sjukvården, till skillnad mot nu då eller inte tänker ni, så jag sitter bara tyst och snällt och ler. Till slut kommer en liten försiktig kommentar, när han tagit mod till sig.. "Du vet kanske att hon har ett ganska så kraftigt blåsljud"

21:a december - ulligt

Fortfarande med förhoppningar om mer snö kom så Frosty the Snowman på besök. Den lilla snö som hitintills kommit i år är skrattretande och ser man till väderprognoserna framöver så är det än mer beklämmande. 

Nåja det gör underverk för elräkningen iallafall... Frosty tyckte att barnen skulle fortsätta att pyssla julklappar, för de gjorde ett så bra jobb med detta...

Idag var det dags att handla all julmat, för att trängas på fredag med alla andra som stressar runt kan jag klara mig utan. Ett berg matvaror och många minuter senare var LillMucklan och jag klara, både bildligt och bokstavligt. 

Tryckte in alla varor i kylskåpet och fick sedan en obehaglig överraskning - stopp i avrinningen i kylskåpet igen så rann klägg över golvet. Kul, jättekul eller inte, bara riva ut allt och städa ur kylskåpet... skit skit skit... inte vad jag hade lust eller tid med egentligen.

Nu är tre olika sill inlagd, skinkan kokt och griljerad - det börjar närma sig jul tror jag..

Ovanpå detta så kom det faktiskt en mer än välkommen julklapp från inte mindre än Pierre Robert, en tävlingsvinst från i höstas.Helt fantastiskt tävlade som en tok hela hösten för deras ullkläder älskar Prinsessan, nästan så hon slitit ut ett par leggings redan. För en liten frusen tjej som allt som oftast är blå om fingrar och tår är ullkläder nästan ett måste. Ullkläder som inte kliar, skaver eller på annat sätt är osköna. Tummen upp för paketet som inte bara innehöll en långärmad tröja och leggings utan även en väpnarluva, en buff, två par olika strumpor och en vanlig mössa. Nu är det ju inte så kallt i vinter så då slipper Prinsessan lager på lager, men ullkläder och en klänning på är inte helt fel det heller.

19:e december - var ska musen bo

När nätterna blir långa och kölden sätter in tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin... I vårt hus finns ingen råttfälla utan en stor katt - så var ska då mössen bo någonstans under julhelgen? I ett pepparkakshus såklart.... så får vi allesammans fira jul igen....

Pepparkakshus har jag inte gjort på flera år, av den enkla anledningen att jag tycker att smält socker är hemskt att handskas med och de färdiga hus som köpts oftast varit trasiga från början. Sedan i ärlighetens namn har barnen varit alltför små för att uppskatta ett pepparkakshus och vi har haft nolltolerans på godis. 

 

Fortfarande är det något jag känner sådär inför, men dessvärre är det svårt att inte ge barnen godis, för Prinsssan fick minsann skumtomte på dagis och i många andra situationer har någon redan petat åt barnen godis innan man hinner reagera. Jag förstår verkligen inte det, många som försvarar det med att barnen också måste få något gott, förstår den tanken - men det finns massor i världen som är gott och inte innehåller socker, färgämnen och annan skit.

Anser att finns inget behov så behöver man inte uppfinna det heller, med andra ord små barn frågar ju inte efter godis så varför petar man i dem det och på så sätt skapar ett behov? I ett pressmeddelande från Livsmedelsverket i januari i år anger man att svenska 4-åringar i snitt dricker 1,5 l läsk i veckan. Något jag anser ordentligt oroande och stötande, det innebär alltså en hel stor flaska själva?? 

 

När jag var liten och de få gånger vi fick dricka läsk så var det en 33cl flaska på lördagen, absolut inte mer. Godis, glass och läsk intag var väldigt sparsamma överlag och i största möjliga mån hölls de till lördagen. Finns säkert någon undersökning på hur den konsumtionen explosionsartat ökat från 80-talet till idag 30 år senare. Jag undrar varför? Visst tillgängligheten är säkert en stor faktor, att det är billigare än frukt en annan - kanske även den där stressen och känslan av otillräcklighet hos föräldrarna en annan och då man istället kompenserar barnen med lite extra mys.

För den enda ursäkt jag inte köper är okunskap, i dag så väller larmrapporter ut om barnens kosthållning och vi ser resultaten i en allt fetare befolkning med stora hälsoproblem. Så om man inte vet hur skadligt socker och tillsatser är så undrar jag under vilken sten man har gömt sig, för inte är det väl så att man på allvar vill ge sitt barn så dåliga möjligheter som man bara kan?

Kanske lite kontroversiellt det sista, men det är dessvärre ett faktum att barnen skadas av de allra bästa intentionerna ibland. För inte länge sedan så förbjöds slime på den svenska marknaden, då den innehåller hormonstörande och cancerframkallande medel. Men alla dess E-ämnen då? För nyttiga de är de ju inte det är ju konstaterat många gånger om, men dessvärre enormt billiga och enkla för livsmedelshandeln att framställa. 

För övrigt inte sagt att lite godis en gång i veckan i normala mängder är skadligt, men det är ju när det blir för mycket som det blir ett missbruk. Jag tror dock att vi som förälder behöver bli mycket mer aktiva i att fundera på varför vi gör vissa saker - som att ge barnen godis. Men även att nästa gång du handlar godis ta en titt på innehållet i ditt barns godispåse, se hur mycket du känner igen av ingredienserna... för det är ofta skrämmande läsning.

18:e december - appar och mys

Älgen Svante tyckte det var lite orättvist att de andra älgarna fått komma med små lappar och uppdrag till barnen. 

Älgen Svante skrev därför en petition till Tomterådet som sig bör, i femtielva upplagor, tjugofyra kopior i rött, grönt och vitt. Vidare såg han till att exemplar a, vidimerades av personen som inte vidimerat exemplar c och att kopia y, z och b lämnades in på rätt ställe för att producera exemplar h. 

Allt i sann byråkratisk anda. Tomteverkstaden har nämligen varit på snabbkurs hos Försäkringskassan. Såhär i spartider måste man ju dela med sig av de kunskaper man har och slå mynt av dem.

Efter personligt samtal, intervjuer, beredning, en komplettering om syfte och mål och mycket annat arbete så blev alltså älgen Svante godkänd. Givetvis med klausulen att han närsomehelst skulle kunna få sitt tillstånd omprövat och att reseersättning automatiskt inte utgår och om det utgår så kan han bli återbetalningsskyldig om inte z, x och g inträffar. Nu var älgen Svante av en alldeles särskilt envis art och hade han fått något för sig så gav han sig inte, så han tänkte det som blir det blir men nu vill jag iväg.

På sin lilla lapp berättade älgen Svante att idag så skulle det finnas en alldeles ny app på iPaden. Nämligen toca Kitchen och är det något som barnen i familjen verkligen tycker om så är det TocaBocas appar, spel som kan spelas om och om igen och många av dem för att inte säga nästan alla är lärorika. Eller något så ovanligt när det gäller spel till barn, appar som ger möjlighet för barnen att spela tillsammans, som i birthday party eller Toca Store. 

Har ni inte testat dessa appar så rekommenderar jag dem varmt. IPaden och dessa appar var en stor faktor i att Prinsessan faktiskt började gå på toaletten i somras och att hon slutade bajsa i blöjan. För hon spelade och slappna av och glömde bort att kontrollera allt och ingenting och det ställdes inte några krav. Det ser ganska kul ut då först Prinsessan travar in på toaletten med iPaden under armen och sedan LillMucklan som sätter sig på pottan bredvid och där kan de sitta både länge och väl.

En väldigt bra början på en slö söndag som även innehöll lite adventsfika, tja inte för att barnen fikade något men tror de vuxna åt deras ranson också. Helt sanslöst egentligen att under december månad tror jag vår familj sätter i sig tre gånger så mycket socker som hela året tillsammans. Något att fundera på tror jag, varför jul och mys egentligen är synonymt med socker, godis och gotter.

17:e december - tomteverkstaden har öppnat

Soffan är ett trevligt ställe som ingen av nissarna, älgarna eller renarna testat innan. Så liten sömsig tomtenissa tänkte att det var ett bra ställe för en liten lur. 

För nu jobbas det för fullt i tomtens verkstad och då gäller det att fånga den sömn man kan få.

I sitt meddelande påminde även tomtenissan att det nu var dags för familjen att öppna sin tomteverkstad. För bara en vecka tills jul kvar nu och de allra finaste julklapparna är dem som man gjort själv. 

Detta meddelande passade familjen bra då pappan skulle åka på sin årliga julshopping med boysen till den kungliga huvudstaden. Efter en lite seg morgon med mys i soffan så stod en tur till affären allra först på dagordningen. För i affären var tomten på besök och Prinsessan som dock tappade talföret när Tomten kom var dock mycket nöjd efteråt.

Sedan hem och peta i barnen lite lunch och sedan öppnades tomteverkstaden officiellt, tre nissar hade mamman till sin hjälp. Eller hjälp och hjälp ibland mera stjälp än hjälp, men det klipptes, det ritades, det skrevs, det syltades, saftades och det klingade i kastruller och bestick. För mer än så det kan man ju inte skriva innan julafton har varit här... så inte överraskningen försvinner.

Jag tror att det är så väldigt viktigt att barnen får vara med och stöka och pyssla och främst att de får tillverka sina egna presenter. Kanske blir det inte så fantastiska presenter till att börja med för gäller ju att anpassa efter barnen, men detta att få skapa och sedan kunna vara stolt över det man producerat. 

Att få slå in sin present i fint papper och se att det man gjort har ett affektionsvärde. Att köpa julklappar kan nästan vem som helst göra och berget av presenter dikterar inte hur stor eller liten kärleken är till den som ska få gåvan. Det som är det viktiga är tanken som finns bakom och ibland även mödan att framställa den. Det perfekta är inte heller alltid det vackraste, ibland är det vackra det som inte är helt perfekt och skönheten ligger i betraktarens ögon.

15:e december - julklappar

Fönstret i lekrummet är ett mycket trevligt ställe att vila sina trötta fötter tyckte den lilla Tomtenissan. 

Tänk nu är det inte många dagar kvar till jul och den vackra granen behöver prydas med mer pynt.

Mamman hade därför som avsikt att göra krisyränglar, de förra året blev ju inte bra. Men misstanken är att de i år inte heller blev bra. Så om någon har en vettig kristyrsmet, bitte bitte dela med er av den.. Nåja barnen tyckte att det var kul och det var väl huvudsaken.

Förutom det så är nu julklapparna helt klara, det mesta har i år handlats på nätet och nu är det bara några paket som ska hämtas på posten. Hurra, hurra för tekniken ibland så man slipper trängas med stirriga människor i fysiska affärer.

14:e december - ge med hjärtat

Lilla nissen Svartskägg hade skägg i hela ansiktet. Men hu vad mörkt det var i detta hus tänkte den lilla nissen. 

Kanske hade det hjälpt om han dragit upp mössan lite, den som satt så långt ner över ögonen. Eller om nissen Svartskägg ansat det långa buskiga svarta skägget.

Men nissen Svartskägg tänkte inte så långt.Trots att han hittade det ljusaste stället i sovrummet, under adventsljustaken såg han knappt om han satte handen framför sig.

Här behövs mera ljus tänkte nissen Svartskägg och tog ur sin säck upp varsin ficklampa till barnen. 

Barnen blev överlyckliga då de hittade nissen Svartskäggs gåva och mamman enormt tacksam då det innebar två barn som lekte tillsammans och inte behövde ha bråttom ur sängen. LillMucklan släppte inte taget om sin ficklampa på hela dagen utan bar den med sig mycket bestämt. För vi hade lite ärenden in till stan att ta hand om, men ficklampan skulle med förklarade LillMucklan bestämt. Så då fick den väl göra det, så länge den var avstängd. Men väl inne i stan och med möjligheten att åka rulltrappa nästan hur mycket LillMucklan ville så glömde hon av att pilla på ficklampan, inte så att hon släppte den onej, men den var inte i fokus ändå.

Men sedan när vi gick ut från gallerian så gick vi på kvinnan som samlade in julgåvor för Frälsningsarmen, kände att jag inte kunde neka att lägga en slant i hennes bössa. Brukar annars mest skänka via nätet, men just nu kändes det som att det behövdes, vet inte varför... Men så berättar kvinnan att de har hitintills fått in 50 samtal från familjer som behöver extra stöd i jul, julklappar till barnen och mat på bordet. Då kändes det ordentligt i magen, att inte kunna ha mat på bordet i jul, då befinner vi oss i Sverige 2011. Den där fattigdomen som kanske finns så nära men som ingen pratar om, inte så högt iallafall för i Sverige så ska vi ju ha tillgång till så mycket och i jämförelse med andra länder så kanske vi är rika ja - men det finns klyftor.

Mina barn fick idag varsin ficklampa för cirka 50kr styck, för den summan skulle man kunna köpa 120 doser poliovaccin eller en spis eller ge andra barn en möjlighet att få en julklapp överhuvudtaget.
Sedan finns ju BRIS för de barn där julen kanske inte är glittrande ögon, förhoppningsfull förväntan och gemenskap. 

Förutom detta alla som forskar för att våra hjärtisar ska få en bättre framtid, Hjärt- och lungfonden och Hjärtebarnsfonden.

I praktiken finns det hur många olika fonder, föreningar och organisationer som helst som antagligen skulle behöva en liten julgåva för alla dem som är beroende av dem. Det gäller väl bara att hitta någon som man brinner lite extra för och inse att man inte kan ha dåligt samvete för allt man inte ger, utan känna att man har gett iallafall lite med hjärtat. Det är så många barn som kommer att få ett överflöd i jul, av saker, kärlek och närhet, men det finns antagligen lika många som inte får allt detta.

Så ge med hjärtat, en krona, en femma, en fin leksak som ingen av barnen leker med i nytt papper, eller kanske mer pengar om det finns i budgeten. Men jag tror att en stor del av julens budskap är omtanken om dem som inget har och att dela det lilla eller stora vi har dem med dem. För det känns gott i magen efteråt, ganska olikt mot när man moffat i sig en eller två chokladkartonger, eller sett barnen öppna julklapp på julklapp och ändå vilja ha mer.

13:e december - lucia med förhinder

Liten Lucia smyger ut i mörkret och ställer sig så tydligt alla ser på vardagsrumsbordet. På sin lilla lapp märkt med nummer tretton ritar hon en liten gran och skriver att idag är det nog dags att ta fram och pynta granen.

Lucia är en av årets längsta dagar, något vi fick känna på för fyra år sedan då Prinsessan gjorde sin andra operation. I år skulle vi dock fokusera på något vanligt och normalt, något som alla andra familjer gör, de flesta iallafall. Prinsessan skulle få vara med om sitt första luciafirande. Med en liten sånglärka i vagnen begav vi oss alltså iväg i morgonmörkret.

Samma tid som vi då för fyra år sedan började packa iordning och bege oss mot hissen upp till operation så var vi på dagis. Inte en själ där, det var tomt på dagis. Ridå... Slängde ner barnen i vagnen igen och begav oss mot kyrkan istället där de skulle fira, tänkte att de kanske gått lite tidigt.

7:30, den tid då vi den där morgonen för fyra år sedan stod i hissen på väg upp till ovissheten, så sladdade mamman in med vagnen utanför kyrkan. Bara för att höra små klara barnröster som redan är igång med att sjunga den andra sången. Prinsessan vägrade att gå in när hon såg hur många människor som trängdes därinne och då brast mamman i gråt. För orättvisan att vi antagligen inte fått samma information som de andra föräldrarna och för Prinsessan uppenbara besvikelse, för det faktum att Prinsessan inte klarar att gå in i ett rum med för många människor. Kanske allra mest för just den biten att vi denna dag skulle göra något normalt men som nu togs ifrån oss.

Vi beslöt att gå och se storasysters luciatåg istället, klämde oss in en liten kortis för längre än så klarade inte en liten orolig Prinsessa. Gick hem och hoppade upp i soffan och försedda med varsin lussebulle så tittade barnen på luciatåget på SVT play, om och om igen ville Prinsessan se dem sjunga."Åh såååå vackert"

Men sedan kom Prinsessan ihåg vad som stått i det lilla kort som lucian kommit med på morgonen, granen skulle ju fram. Hjälp vilken fart det blev på henne, tog tag i min hand och försökte ömsom dra och ömsom fösa mig uppför trappen. Fort nu på en gång, helst igår om det hade gått. Vår vackra plastgran i grön metallic glitter, ni vet en sådan där gran som man egentligen inte behöver något extra glitter på... tja om man inte är Prinsessan då vill säga.

Lika kul varenda gång att se hur granen punktdekoreras, allt kul på ett ställe och stackars katten höll på att gå upp i spiraler när han skulle vara med och hjälpa till. En leksak bara för honom, Prinsessan var så arg på honom och LillMucklan vrålade. Men efter att har sprutat vatten på katten ett par gånger insåg han att låta bli granen och lade sig surt i soffan och blängde på barnen.

Efter 30 minuter hade faktiskt LillMucklan ledsnat på att dekorera granen och fnulade vidare för att klippa sönder fler av mammas räkningar. Visserligen ett lovvärt initiativ om det nu hade inneburit att man då slapp betala dem.

Prinsessan däremot flyttade runt på kulor, smällkarameller, backade tillbaka, hmm:ade, kliade sig lite i huvudet, flyttade några varv till på saker, inspekterade, snurrade lite på granen och började om. I två timmar höll hon på, ända tills Stora kom hem. Då placerade sig Prinsessan på puffen och lät lilla diktatorfingret ta vid istället, för att dirigera Stora till att hänga där Prinsessan ville att saker skulle hänga. Till slut var nog granen till belåtenhet för då kom Prinsessan och kröp upp i min famn och sedan skulle jag beundrande titta på granen med henne.

11:e december - julmarknad

FilurTomten på besök, gömde sig minsann inte där de andra tomtarna, renarna och alla de andra figurerna dykt upp. De andra besöken har varit välartade och hållt sig till nedervåningen, men den här gynnaren tog sig upp för trappen.

Prinsessan letade och letade, det brukar ta max fem minuter så är figuren upphittad av en triumferande Prinsessa. Men FilurTomten stod på ovanvåningen och log lite hemlighetsfullt. 

Det krävdes en liten ledtråd från pappa,"Inte på nedervåningen", för att Prinsessan tjoandes skulle springa upp på ovanvåningen. Inom fem minuter var den besvikna filurTomten upphittad.

FilurTomten tyckte att det var dags att baka mer lussekatter, antagligen hade han hört talas om Prinsessans lite instabila humör och en deg brukar alltid kunna lugna henne. Men nu är det ju så att Prinsessan bor hos en mamma och pappa som ibland får för sig att vara lite spontana.

På söndagar är det nämligen julmarknad i Wadköping, med pyssel hos Tomtemor och möjlighet att prata med Tomtefar. Träffa Tomten var Prinsessan verkligen på, LillMucklan tyckte inte alls att det lät som en bra idé, men hon hängde på för kanske skulle man kunna få sig något gott att äta. Det brukar ju sluta så när mamman och pappan far iväg spontant.

Men innan familjen sprang på Tomten så kom där en stor katt och en Nisse gåendes och jag trodde att ögonen skulle trilla ur skallen på LillMucklan. Prinsessan frös till is, men mycket fascinerad över att katten pratade. LillMucklan däremot gjorde sitt bästa för att bli osynlig, dessvärre lyckades hon inte med det och efter att ha knuffat sig upp i mammans famn för att inse att hon då kom närmre katten och Nissen så tog hon sig över i pappans famn.

Det var ju bara det sedan att det inte var det enda mötet med katten och Nissen, stackars LillMucklan, vet inte hur mycket av julmarknaden hon såg egentligen. Till slut hittade vi bort till Tomten, LillMucklan pep att dit tänkte hon inte gå och när Prinsessan insåg att vi måste gå in för att träffa Tomten så bangade hon också. Jahapp tänkte mamman kanske lite pyssel hos Tomtemor då, men neh för när vi kom dit mötte Tomtemor oss så vänligt i dörren och skulle prata med Prinsessan, så blev inget av det heller.

En stunds flängande i handikapparken lyckades få igång tjejerna igen iallafall, ända tills LillMucklan drattade på ändan och dunkade i kinden. Då var det inte roligt längre och då ville hon bara hem.

Två små trötta tjejer satt sedan i soffan och segade på eftermiddagen - såhär blev inga lussebullar bakade, får se om figuren imorgon har en åsikt om detta.

9:e december - TGIF

Ibland när det är alldeles för hektiskt hemma hos Tomtefar, då får renarna rycka in och hjälpa till. 

Men nu är renarna lite trötta och slitna och hotar att gå ut i strejk om de inte får ett par lediga dagar. 

Tomtefar ringde därför upp sina vikarieÄlgar och frågade om de kunde hjälpa till och leverera brev till barnen. Älgen Oskar kände sig hugad och tog på sig uppdraget, dessutom hörde han att gårdagens budskap inte gått fram riktigt.

"Fram med mera jul!!" skrevs därför i hans kort och han såg till att lägga sig på familjens playstation - så att ingen skulle missa honom och hans budskap. Mera tomtar åt Tomtefar nu..

Familjen insåg allvaret, bäst att häva fram så mycket tomtar, snögubbar och annat som det bara går. Tänk sedan vad tokigt att det enda rummet där det fick plats med mera pynt, iallafall om man får tro Prinsessan är i lekrummet. Väldigt konstigt. I en timme har Prinsessan nu arrangerat tomtarna och figurerna, om och om igen i fönstret. LillMucklan har hittat en stor bock som hon hoppar runt med i huset. Nu hoppas vi att den som kommer med morgondagens lapp tycker att vi har gjort ett bra jobb.

Förhoppningen är att ett gott arbete kanske kan belönas med lite mera snö. För idag har det regnat och slaskat, men barnen hann dock åka pulka en liten stund på förmiddagen. Men de hälsar Tomten, Moder Natur eller annan ansvarig att lite mer snö skulle underlätta för barnen och föräldrarna så att inte pulkorna går sönder.

7:e december - vitt

Internet Nissan kom på besök, satte sig vid datorn och funderade vad man åt de små barnen kunde hitta på. Hon sökte, hon googlade och till slut hittade hon det som hon trodde barnen skulle gilla allra bäst.

Dags att gå på bio - Pettson och Findus Tomtemaskinen. Barnen jublade och blev glada, givetvis, bio, mys och popcorn är inget man tackar nej till.

Men först skulle allt det vanliga göras, Prinsessan till dagis och lucia genrep. LillMucklan skulle iväg till tandläkaren för 3-års kontroll. Något LillMucklan med stora uppspärrade ögon visade vad hon tyckte om. Nå med lite hjälp öppnade hon så småningom munnen och fick med beröm godkänt för 20 små vita tänder. En fin reflex valde hon i presentlådan och sedan stolt som en tupp.

Mindre roligt blev det då mamman frågade tandläkaren om vad de tyckte om storasysters mun, alltså en intryckt tand. Svaret blev väl att det alltid, alltid, alltid ska kollas upp och om tanden sitter fel så ska den ryckas. Hem och ringa Prinsessans tandläkare och jo de höll med så de tyckte i princip vi skulle kommit in på eftermiddagen, tror inte det blivit så populärt om vi bytt bio mot tandläkaren. Så en akuttid till imorrn vid 7:30, kul värre att ta sig upp i ottan för något som skulle kollats snarast möjligast i början av veckan. Behöver jag säga att jag är irriterad å trött på att alltid, alltid behöva ha koll på situationen och stå på mig. Konstigt om man blir bitch då..

Men störst av allt idag, var två små barn som satt med näsorna tryckta mot fönstret, för ute var det vitt när de vaknade. Prinsessan förklarade snabbt att vi nog måste klippa fler snöflingor för tänk mamma om det då blir mer snö. Det kom sedan mer snö under dagen, stora härliga vita, fluffiga snöflingor, mycket som dessvärre smälte undan sedan. Men ett vitt täcke på marken och Prinsessan hoppas nu kunna få åka pulka till dagis imorrn. Nja nu har vi ju annat för oss och tror inte att det skulle räcka om det inte sker något massivt under natten. Men vintern är iallafall på väg och LillMucklan var alldeles lyrisk efter biobesöket, hon skulle minsann skotta uppfarten åt pappan. Vi andra gick in men ute stannade LillMucklan, så till middagen fick vi in en liten rödnäst och äppelkindad liten trött tjej.

Första advent avklarad - adventskalender nästa

Vad knepigt det känns i år med bar mark, solsken och regn när det är dags för första advent. Något saknas verkligen, det där som lyser upp tillvaron lite och som motiverar barnen att komma sig för ut.

SNÖ - var är du någonstans??? Visserligen har det varit två enormt snörika vintrar nu men snälla det kan inte vara slut på all snö. Vi som laddat upp med nya fina pulkor och hockeyhjälmar, vi vill inte ha någon slaskig, blöt och regnig vinter - vi VILL ha snööööö... Det är så mycket lättare att sysselsätta barnen då. För jag förstår att barnen inte vill ut då de ser det gråa vädret och hur det blåser och regnar ute, i ärlighetens namn vill mamman inte ut heller.

Ännu knepigare kändes det att första advent i år inföll i slutet av november, men julgardinerna kom upp och de adventsljustakar som fungerade är utplacerade. Nu är det bara dags att ta itu med adventskalender. Förra året hade vi kalendrar från playmobil, barnen älskade dem, men vi föräldrar älskade den inte så mycket då det var så mycket småpryttlar. Småpryttlar som vi trampade på, sög upp i dammsugaren eller som bara låg och skräpade runt. Paketkalender är det väldigt mycket jobb med och det gäller att hitta vettiga saker.

Så var det en kompis som i en snackgrupp tipsade om denna lilla "Elf on the shelf" - en hur gullig idé som helst. En liten tomtenisse ( i brist på bättre översättning) som barnen får leta rätt på varje morgon och som då har hittat på diverse hyss under natten. En jättekul idé tyckte jag, något som verkligen kan engagera barnens fantasi och man slipper undan paketen. För det blir lite mycket paket, presenter och festligheter i december, men när januari börjar så är det slut med allt sånt och tja mina barn vänjer sig väldigt fort. Men vem gör inte det? Lite som Alfons Åberg som suckar efter jul att oj vad allt är grått och tråkigt nu - så vill man ju inte heller ha det, att det bara är en månad på året som är festlig. Kanske bättre att hitta balans i det?

Nå jag har en liten variant på "Elf on the Shelf" - jag tänkte att vi skulle ha besök av 8 renar, 13 tomtenissar, 1 tomtemor, 1 tomtefar och hans släde under december. Små figurer som barnen får leta reda på och som har med sig små uppdrag till barnen. Allt från att baka, pynta, göra julklappar, gå på bio mm.

Detta är vad som står på min lista hitintills, tack vare en del hjälp, nu ska jag bara få ihop det också:
- snöglob
- tomtar av trolldeg
- makaronhalsband (ev makaroner på tändsticksaskar)
- makaronänglar
- kulor till julgranen
- apelsiner med kryddnejlika
- smällkarameller
- kristyränglar
- pepparkakor
- lussebullar
- julgodis

- handavtryck
- pärlplatteramar

- klippa snöflingor

- sockriga ljuslyktor

- potatistryck

- pepparkakshus
- luciatåg av äggkartong

Men först skulle vi behöva lite snö så att vi får rätt vinterkänsla som bakgrund till allt pyssel...

Barnens julklappar

 Här kommer några bilder på vad det var i de där hemliga paketen som Prinsessan med så stor omsorg hade slagit in. De där julklapparna som barnen faktiskt på egen hand hade pysslat.

 

Ett väldigt enkelt julpyssel som passar för de allra minsta men som blir väldigt uppskattad och är användbart. Det enda man behöver är tändsticksaskar, flytande lim och makaroner i olika figurer och former.  Det går relativt snabbt att göra det så inte ens mina barn som inte har alltför mycket tålamod han tröttna.

 Såhär tjusiga blir askarna med lite sprayfärg på. Om man har barn som har lite mer tålamod så kan det säkert bli jättesnyggt om man antingen före man klistra makaronerna målar dem. Eller så kan man låta barnen måla direkt på makaronerna när klistret har torkat.