Tittut

Det händer saker här, det gnisslar och det gnäller och rör sig kanske om inte framåt så iallafall i sidled. Har inte direkt hittat inspiration att skriva, inte så att det saknas ämnen, det gör det väl aldrig men har liksom hamnat i det där tillståndet där jag känner att jag inte orkar. Gissar att det kommer mer så småningom. Måste avsluta en liten fight med FK bara, underbara FK som alltid. I mars när jag ringde upp behövdes inget nytt läkarintyg alls, för det som fanns dög. Men efter samtalet i veckan så måste nytt intyg in inom en vecka - för det andra är undermåligt. Kan visserligen hålla med om att det är det, men intressant hur fort sånt kan svänga. En påminnelse om detta skulle ha skickats till mig, något jag inte har sett. Var ett mycket jobbigt samtal med FK överhuvudtaget för människan var så förvirrad och hade läst fel papper och var inte uppdaterad. Sånt suger musten ur en maximalt.

Men nu plitar jag ner några rader, så ingen tror att jag har gått under jorden, ligger på en äng och flummar ur eller så. Fast kanske allra mest för att jag idag fick ett mail, ett mail från hjärtekatten Gertrud, den tredje katten som virkades, efter Prinsessans och Prinsessans hjärtekompis. Gertrud hade blivit adopterad och fått ett hem, sånt värmer hjärtat. Tänkte väl därför bjuda på ett collage av de katter som blivit till sedan jag sist bjöd på en bild, de allra flesta katter redan adopterade. Det har nu skickats katter upp till riksgränsen och ner till Skåneland, till Stockholm och till Gbg. På längden och på tvären. Har tänkt lägga av så många gånger, när garnet tagit slut eller inspirationen trutit eller då jag tänkt mig virka något annat. Men hela tiden kommer jag tillbaka till dessa små varelser, för de är så tacksamma att virka och fingrarna går numer av sig själva. Så ska nog inte säga att det inte blir fler, måste hitta ett annat projekt som isåfall konkurrerar ut kattvirkningen.

Fyra små katter på väg till Göteborg

Dagny, Doris, Dagmar och lillebror Ludde

De 500:a som kommer in till Hjärtekatten denna gången ska fara ner till Lund. Så gissar att dessa katter kommer att bli väl beresta.

Nu finns en endaste liten bomullssnuttgarn kvar i huset. Räckte nästan hela vägen kvar men lillebror Ludde blev något mindre. Hittade en del akrylgarn i mina gömmor så får väl fortsätta att virka med det garnet, men det blir inte samma som med det vackra bomullsgarnet.

Acrylgarnet är mjukare, men det är en annan lyster i bomull och sen att det går att tvätta i 60-grader.

Nu är garnet slut

Totalt fjorton st hjärtekatter blev det, dock var det bara två katter som faktiskt fick åka till Gbg och det stora projektet. För hjärtekatten blev stort, större än vad man trodde det skulle bli och det har regnat in katter, så det kändes lite som att mina katter kunde komma till andra hem. Till hem med barn som kanske är färdigopererade, eller som inte kommer opereras på ett tag, eller sådana som vi känner - barn som också vill ha en hjärtekatt att krama på. Men nu är alltså garnet slut, eller tja jag har lite tåtar och testar kvar, men vet inte om det räcker till en hel katt. Det lustiga är att jag köpte garn som skulle räcka till fyra katter och det räckte till hela nio!! katter, sedan hade jag en del garn i den magiska kistan i hallen som kunde kompletteras med. Får se om lagret med garn fylls på så småningom, gissar att jag kommer sakna att ha något för händerna på kvällen när vi tittar på film och numer kan jag ju mönstret utantill. Tja vi får väl se...

Så var Gertrud och Hjördis iväg

Tog mig samma och började montera ihop hjärtekatterna iallafall.  Bara irriterande när man har en idé om vad man vill göra och det inte riktigt går att sy ihop dem som man vill. Virka det är enkelt, resten, grr, brr och morr. Kanske betyder detta att jag behöver öva mer på den biten, så kan det ju vara i och för sig. Fast jag vill ju göra det som är roligt, går fort och lätt och HAHA med det sagt så trillade jag väl antagligen ner på Prinsessan och LillMucklans nivå.

Stackars Gertrud är väl lite lätt vindtirig, men Hjördis blev riktigt bra tror jag, förutom att ena örat blev lite större än det andra. Nu är jag lite halvsugen på att brodera om ögon och nos på Jösta, men gissar att Prinsessan inte skulle uppskatta det, så låter väl bli, även om det kliar i fingrarna.

Funderar även lite över när man blir så självkritisk, vaknade man bara upp en dag och så fanns de där tankarna där? Visst är det väl bra att ha lite kvalitetskontroll, det är det ju, men samtidigt detta ständiga, eviga jämförande. Varför liksom?

Jag undrar jag vilka äventyr Gertrud och Hjördis kommer få vara med om, jag undrar hos vem de kommer att få bo. En liten förhoppning finns att en vacker dag kanske katterna kan få berätta sina historier här i bloggen, om de orkar och hinner. Men det vore fanastiskt att få ta del av deras berättelser.