Ja vi har ju pratat ett tag om att skaffa husdjur, egentligen skulle vi väl kanske vilja ha en hund. Fast med alla måsten och allt det där så insåg vi att den där stackars hunden inte skulle få så mycket motion och rörelse. Så har vi då funderat på en katt, både länge och väl. Men vi har väl velat vänta lite så att barnen är lite större och kan visa ett djur mer respekt och försiktighet. Tja sen har vi ju velat vänta tills vi var på plats i nya huset, ett hus med enorma utomhusmöjligheter för såväl husdjur som barn att trivas i. Det lustiga är att det är LillMucklan som varit den som varit mest intresserad av djur, Prinsessan har varit mer avvaktande. Hon har inte direkt brytt sig och engagerat sig, inte som LillMucklan som man mången gång bara legat och njutit med mormors hund eller gosat med katten på gården.
Men så plötsligt under semestern hos gammelfarmor och gammelfarmors katt Nisse, så började Prinsessan att klappa katt och gosa med den. När hon sedan insåg att mamma och pappa funderade på en alldeles egen katt till familjen. Ja då fördubblades hennes tjat. Då mamman jobbar tog pappan barnen till biblioteket och lånade böcker om hur man tar hand om en katt. Böcker som Prinsessan synts med inklämda under armen. Mamman och pappan började därför att leta katt, för det var nog dags för familjen att få lite utökning. Till slut fastnade pappan för en katt på blocket och så fick vi ett samtal att ja katten fanns kvar. Vi åkte och tittade på katten och bestämde oss på plats. I bilen gav pappan katten namnet Harry, Stora tyckte att Harry var ett bra namn, som Harry Potter då och tja Prinsessan var snabb att inflika Prins Harry. Nåja alla nöjda och glada.
Men så plötsligt under semestern hos gammelfarmor och gammelfarmors katt Nisse, så började Prinsessan att klappa katt och gosa med den. När hon sedan insåg att mamma och pappa funderade på en alldeles egen katt till familjen. Ja då fördubblades hennes tjat. Då mamman jobbar tog pappan barnen till biblioteket och lånade böcker om hur man tar hand om en katt. Böcker som Prinsessan synts med inklämda under armen. Mamman och pappan började därför att leta katt, för det var nog dags för familjen att få lite utökning. Till slut fastnade pappan för en katt på blocket och så fick vi ett samtal att ja katten fanns kvar. Vi åkte och tittade på katten och bestämde oss på plats. I bilen gav pappan katten namnet Harry, Stora tyckte att Harry var ett bra namn, som Harry Potter då och tja Prinsessan var snabb att inflika Prins Harry. Nåja alla nöjda och glada.
Det som jag dock tyckte var lite otäckt var när vi i bilen hem, med en liten kattpojke som inte alls ville åka i sin bil hör följande från Prinsessan:
- Mamma han tycker inte om att åka buren. När jag var liten bebis, då åkte jag också i buren till sjukhuset. Det tyckte jag inte heller om..
Till saken hör att Prinsessan mycket riktigt åkte i en "bur"- eller i finare ord en transportkuvös från USÖ till Gbg. Något vi aldrig har pratat om, något vi inte har några bilder på alls utan vi har berättat att Prinsessan åkte ambulans till sjukhuset. Otäckt och kalla kårar sammanfattar väl det kan jag säga...
Hursomhelst nu bor en liten prins Harry hemma hos oss, en liten katt som nog inte riktigt vet om att han är en katt, för han beter sig mer som en liten hund - fast vi misstänker dock starkt att han tror att han är ett av våra barn. När vi ropar på barnen att det är dags för godnattsaga så är Harry först upp för trappen och lägger sig sedan spinnandes tillrätta i sängen och somnar sedan gott med barnen. Ska bli spännande att se när Harry växer och blir större om han inser att han faktiskt är en katt.
Hej. Har skrivit tidigare att vi har en dotter som i beteende liknar er stormuckla. Hon har ju inte varit igenom något liknande traumatiskt men nu med djur så hajar jag till igen då det är exakt samma med henne o lillasyster. Förutom att katten gosas endast med för att ta bort möjligheten för lillan att göra det...
SvaraRaderaSamma med hur en liten ogenomtänkt kommentar från mg får långvariga konsekvenser, tidigare brydde hon sig ej om myror men en dag i skogen såg jag henne stå o trampa runt i ett rödmyrebo, jag skriker till kom hit fort det är myror där! drygt ettår sedan är hon fortsatt livrädd för dem :(
Vad gör barn så sköra för snabba förändrngar o kontrollbehövand medans andra (min varianten) bara skrattar sig igenom livet? Ang tidiga minnen så kommer jag ighäg den första kommentar jag själv yttrade om henne då hon var 3 dygn gammal; hon verkar arg på oss för att hn helt plötsligt måste andas o äta själv.