Den stora grodoperationen

Straxt efter 8 inkommer larmet, våld inom familjen har orsakat stort trauma på liten groda. Grodan och dess ägare är till synes mycket chockskadade över händelsen och ett trauma-team sätts ihop. 

Någon minut senare rullas grodan in tillsammans med sin ägare. Man kan ganska snabbt konstatera att det är ett direkt benbrott med raka kanter. Grodans färg är heller inget vidare då han går mot blåtoner och man misstänker att han är cyanotisk. Inget att fästa ihop benet med och kirurgerna behöver sammanträda. 

Ett litet scenario rapporteras från akuten där ägaren får ett hysteriskt sammanbrott. Problemet är att det inte finns tillgänglig personal på plats och operationen därför inte kan utföras på en gång. Personal väntas inkomma efter det stora dagliga daggmasksafarit på morgonen.

Under tiden preppas operationssalen, städas och desinficeras och verktyg kontrolleras. 

När så kirurgen och anestesiolog inkommer straxt efter 9  får de skyndsamt byta om och tvätta händer. En snabb genomgång av fallet och planering för hur benet bäst ska kunna fästas vid kroppen för att försöka rädda grodans hoppfunktioner.

9:25 Grodan sövs framgångsrikt på mask 

9:30 En färgmatchning görs med suturtråden

9:31 Man börjar sy fast benet i sårkanten 

9:35 Grodan rullas ur ur operationsrummet, operationen har varit framgångsrik, benet har sytts fast på kroppen. 

Dock är trådarna inte sådana som så småningom faller bort utan kommer framöver behövas för att stötta upp det lilla benet. 

 

Man befarar även att hoppfunktionerna inte hållits intakta och att det kommer att ske en inskränkning på rörelserna och ägaren informeras nogsamt om försiktighet med överdrivet stretchande.

 9:40 Grodan åker till uppvak för lite omvårdnad och vila. Informerar om att kontroll för infektioner och andning bör ske efter en timme, eventuellt fylla på med smärtstillande mediciner.

Kirurgerna high-fivear efter lyckat samarbete och alla kan pusta ut nu då det mest akuta är bakom dem. Nu gäller det dock att ha koll på Grodan och se till så att inget annat tillstöter de första timmarna brukar vara de mest kritiska.

Ingen kan göra allt..

... men många kan göra lite...

Jag har varit inne på det förut det här om hur bekvämt vi faktiskt har det i Sverige. Även om man i mätningar anser att välfärden sjunkit och att det finns en större andel fattiga barn i Sverige för tillfället så är ordet fattiga relativt. I Sverige har alla barn fri sjukvård, tandvård och skola och en massa andra förmåner. Inte minst ett relativt heltäckande vaccinationsprogram, sjukdomar som tack vare detta är nästan utrotade eller sällsynta här i västvärlden. Men nu är det ju så att det finns en värld utanför vårt trygga samhälle, där barnen inte har lika bra förutsättningar.

Just nu driver UNICEF tillsammans med Apotek Hjärtat en bloggkampanj, där varje bloggpost om detta skänker 95 vaccin mot stelkramp. Så om jag av min dag kan lägga max 5 minuter för att kanske förbättra ett barns tillvaro så är det inte ett svårt val.

Nedan kommer därför kampanjtexten i sin helhet:

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Har du inte en blogg och känner att du ändå vill göra något och det känns sådär att lägga 100kr/månaden så vill jag även tipsa om att titta in på UNICEF´s gåvoshop. 20 doser mässlingsvaccin för 40 kr kanske kan vara ett bra alternativ? Eller 300 doser stelkrampsvaccin för 126 kr. Ganska hemskt tycker jag det är för det handlar inte om några stora pengar, 40 kr och kanske lite till är vad hela familjen lägger på lördagsgodis. Något som mina barn nästan ser som en rättighet - men pengar som alla inte har, snacka om att ge perspektiv på livssituationer!

Rom byggdes inte på en dag

Vi slutade ju med välling och att äta på nätterna i höstas, för att Prinsessan skulle kunna klara att hålla torrt och då vi bedömde att hon åt så bra. Det stora problemet har väl istället blivit hennes nattsömn, för hon sover om möjligt sämre nu, men det har vi fått höra att vi ska ge det tid och ha lite tålamod. Samma att hon oftast vaknar redan klockan 5 och då är hon sur, otrevlig och gråtig. 

I söndags gick jag upp klockan fem med henne, hon åt då två yoghurtar, fast inte blev humöret så mycket bättre över det. Ilska, tårar och frustration. Vid 7 åt hon en smörgås, men fortfarande ordentligt arg och ingenting fungerade riktigt. Ställde mig att steka pannkakor, äggröra, bacon och annat mumsigt till en brunch och då bröt Prinsessan ihop ordentligt, för att jag inte kunde ha henne på höften samtidigt som jag gjorde allt annat. Mycket mickel, lockande och pockande fick jag henne sen till matbordet. Sex plättar, en ansenlig hög äggröra, ett par skivor bacon, grönsaker och frukt slank ner i magen på henne till slut. Hon är hungrig hela tiden känns det som och missar man tiderna så bryter hon ihop, ovanpå detta misstänker vi nu att hon vaknar så tidigt för att hon är hungrig. Så är hon inte hungrig är hon trött för att hon gått upp för tidigt. 

En inte alltför rolig situation alls för någon i familjen, kanske minst för Prinsessan som inte orkar med sig själv. Men inte för oss andra heller som får lyssna på detta gråtande 24-7, det tär så in i bomben att ha ett barn som är ledset och uppenbarligen inte mår och att inte veta vad som är fel och hur man ska kunna hjälpa henne. Så nu måste vi testa något och det helst igår, för det är egentligen det enda vi kan göra, att testa våra hypoteser och teorier för att se om det är något som stämmer. 

Det som är så knepigt är ju att ungen äter, hon äter massor och mycket och ofta, men det verkar ändå inte räcka. På sju månader har Prinsessan gått upp 500g i vikt, visserligen ska de inte öka så mycket i vikt i den här åldern men 500g är nästan försumbart och gissningsvis betyder det att hon bränner mer än vad hon får i sig. I höstas fick hon en stor smoothie efter middagen, packad med kalorier och extra vitaminer. Det kanske är dags att ta tillbaka den igen, att vi tog bort den var också för att hon åt så bra och ville då att hon skulle äta mat. Fast å andra sidan kunde hon äta en stor portion mat och ändå klämma smoothien efteråt. Problemet blev med lillMucklan, den personen i familjen som helst av allt bara skulle leva på sötsaker och glass, för hon slutade att äta mat som hon borde när det vankades efterrätt. Överhuvudtaget kändes det bara fel när barnen började en måltid med att fråga vad de skulle få till efterrätt. Med efterrätt har heller avsetts glass eller annat kanske klassiskt efterrättsaktigt, utan frukt, en knäckemacka, smoothie osv.

Men det är nog dags att införa efterrätten igen, måste bara hitta en bra balans mellan mat och efterrätt och helst något som gör att Prinsessan sover gott på den igen. Utöver detta är det nog även dags att ta tillbaka nattätandet, att försöka hitta något bra att ge henne samtidigt som jag tar upp och kissar henne innan vi ska sova. Då kanske hon har en möjlighet att få sova någon timme till och att få sova färdigt, så att hon orkar och att vi orkar. För såhär kan vi inte ha det någon av oss. 

För övrigt en småsunkig måndag med snöglopp ute, LillMucklan på förskolan, Prinsessan med ett INR på 5,8!!!!!!!! i soffan bredvid mig spelandes Lego Batman. Lär inte bli förskola för Prinsessan denna veckan om inte något drastiskt händer med henne INR. Nåja hon får en möjlighet att vila ifred iallafall under ett par timmar. Sedan skulle jag helst rulla in henne i bubbelplast, ett lager bomull å sen wellpapp och hockeyhjälm på. Måste försöka hålla isär barnen idag sedan också så att det inte blir slagsmål för det är inte bra för Prinsessan alls. 

Håhåjaja - Rom byggdes inte på en dag, men jag misstänker att de iallafall hade tydliga detaljplaner, mål och tankar på hur det skulle byggas, vi famlar mest runt i mörkret på känsla och försöker orientera oss.

Snillen spekulerar

Många gånger har jag senaste tiden hamnat i funderingar, funderingar som kretsat kring hur tänkte dem när de tog detta beslut. Vad låg bakom? Många beslut kanske har varit välgrundade och välgenomtänkta och med allra bästa intentioner men att de ändå slår så fel. Ibland, eller kanske ofta handlar det bara om en grupp individer som har makt att bestämma och då bestämmer vad som passar deras kategori bäst. Jag vet inte men det är så mycket som är svajj känner jag.

Ta det här bara med barnomsorgstaxan. Maxtaxan infördes och jag vet att många kände en lättnadens suck för det är kostnad som var ganska stor för många. Men samtidigt som maxtaxan infördes innebar det många försämringar, större barngrupper, mindre pengar till pedagogiskt material mm. Sedan något år tillbaka beslutade man även att sänka åldern för allmän förskola från 4 år till 3 år. Personligen frågar jag mig om man "vann" så mycket på detta? Personligen känner jag att barnen och samhället i stort förlorat på den reformen, även om individen med andra ord den vuxne med ansträngd ekonomi vunnit på det. Barnomsorgen behöver mer pengar och resurser och samtidigt är det få som vill betala lite mer - jag vill det inte, för jag har inte råd, det är den kalla sanningen. Även om jag skulle vilja så har jag inte råd med barnomsorg just nu, inte fråns jag har ett jobb. 

Det krassa är nämligen som så att så länge barnen bara går 15 timmar så har vi gratis förskola, men så snart vi går utanför det så får vi betala. Inte för de extra timmar vi använder utan pang, bom vi betalar för full tid på en gång. Vilket betyder en stor utgift för oss att räkna in i alla ekvationer. Det står så vackert på kommunens sida att platsen är som ett abonnemang och att det är platsen man betalar för. Ja jag kan förstå det, men i förlängningen betyder det att dem som maxar tiden på förskolan för barnet är dem som får ut högst mervärde ur avgiften till förskolan. Jag kan även här känna att den formen av avgift motverkar barnets möjligheter för att vara hemma mer och umgås med sina föräldrar. För om jag betalar en lika stor avgift oavsett hur många timmar mitt barn går och att jobba färre timmar ger mindre inkomst så går det inte på ett ut, eller hur? Sedan vet jag att det ändå är många som prioriterar sina barn och deras tid med dem och där pengar inte är "så viktigt". Men det är långt ifrån alla som har de ekonomiska möjligheterna att tänka på det sättet.

Något annat som är väldigt intressant med barnomsorgsavgiften är att det är hushållets totala inkomst som räknas, oavsett om det gäller biologiska föräldrar eller bonusar. Vilket medför att det är ekonomiskt smart att folkbokföra barnet hos den förälder som bor ensam, oavsett om man har gemensam vårdnad eller varannan veckas boende eller inte. En väldigt konstig tanke att någon som inte kan eller ska räknas som juridisk person för barnet. En som inte har något att säga till om annars - eller generellt har rätt att delta på utvecklingssamtal mm ändå ska bidra till barnets försörjning och betala barnomsorg.

Jo jag inser att det är svårt att få till ett rättvist system och att det finns så många avvikelser och speciella situationer att ta hänsyn till. Men ibland så slår det väldigt hårt, som att man kanske inte kan flytta ihop med någon för det innebär att barnomsorgsavgifterna skenar iväg. Eller att man inte kan ta en praktikplats eller gå en utbildning hur som helst av samma anledning som ovan.

Samtidigt återigen vi bor i trygga Sverige där kostnaderna egentligen inte är något att bråka om, i USA kom jag upp i 4000kr/månad på 25 timmar i veckan för Stora. Vilket egentligen inte heller är någon kostnad om man räknar till pedagogtimmar, mat och mycket, mycket annat. Jämför med att när man har barnvakt så betalar man 80-100kr/timme + att man då håller med mat och lokaler. Så egentligen är vår maxtaxa inget att bråka om, den är generös och den ger oss möjligheter. Jag önskar bara att den gav våra barn de möjligheter, rättigheter och allt det som de behöver. Jag önskar också av hela mitt hjärta att jag inte såg den som en stor jobbig avgift och slutade räkna på vad jag måste dra in på om vi skulle ha råd med den just nu. Men dessvärre är det så tillvaron ser ut just nu och förhoppningen är att jag snart inte behöver bry mig om den avgiften utan gladeligen betalar den.

Vi tar hand om henne

Låg i sängen hela söndagen för jag mådde så dåligt, yrsel, öronvärk och tja orkeslös helt enkelt. Var till VC idag och en ordentligt höjd sänka så gissningsvis lunginflammation in the making. Varför ska man gör halvmesyrer när man kan slå på stort på en gång? Antingen så är det så att vi kört på för hårt för länge och att detta är vad som händer när man går igenom väggen, eller så kan det vara så att nu börjar vi slappna av och då utan tillstymmelser till stresshormoner hittar bakterierna in? Eller så kanske är det en kombination av de båda, ärligt talat vet jag inte och ärligt talat kanske man inte ska fundera närmare på det heller. 

Fast när jag låg i sängen i söndags så hade jag en Grey´s anatomy maraton. En serie jag en gång i tiden i princip var beroende av, men en serie liksom alla sjukhusserier jag slutade titta på efter att Prinsessan hade fötts. De fungerade liksom inte i vår tillvaro, med undantag av House för det är så extremt på något sätt. Grey´s fungerade ganska ok så länge jag snabbspolade vissa passager, ni vet passager som involverade väldigt sjuka barn på sjukhus. Det fungerar inte alls, men så kom klippet där jag inte hann med. En scen där kvinnan efter en förlossning måste låta barnet åka med i en ambulans till ett annat sjukhus. Barnet är redan lagt i transportkuvösen och mamman rullar ut i rullstol. Sedan kommer den där kommentaren, den där kommentaren som fick mig att gå i tusen bitar. "Vi kommer att ta hand om henne åt dig, hon är hos oss hela tiden" - eller något liknande. 

Plötsligt slungades jag tillbaka till augusti-07, ståendes på neo och Prinsessan packas försiktigt in i transportkuvösen, de gul-och grönklädda ambulanspersonalen gör sig redo för att åka iväg. Jag håller fullständigt på att bryta ihop och sjuksköterskan vänder sig till mig och säger:"Vi tar hand om henne". Fyra och ett halv år sedan är detta nu, men färgerna på kläderna, den lilla glaslådan med den lilla flickan i som försvinner bort i korridoren kommer nog alltid kännas som igår. 

Det här är ingen saga likt Snövit där hon får ligga i sin glaslåda i väntan på att prinsen ska komma och kyssa henne och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Utan glaslådan behövs för att hålla henne vid liv och den ska föra henne dit där de kan ge henne liv. En ond saga om trasiga hjärtan, slangar, väntan, blod, oförståelse och en familj som införlivas i sjukhusbubblan. Bubblan där tiden står stilla och ingenting sker fråns allting sker på en gång och då går det fort. Och när man väl sluppit ur bubblan, frustration, ensamhet - att växa in i rollen som föräldrar till ett sjukt barn. Att inte bara kunna vara mamma och pappa utan även barnets vårdare, för det är vad vi har varit alldeles för mycket under stundom. 

Letat svar och förklaringar på beteendet, kontrollerat, medicinerat och stuckit. I sjukhusserier kommer patienter in och man felsöker patienten från topp till tå, något vi aldrig har varit med om på riktigt. Vi trodde att det skulle vara så - för så är det ju på TV, kanske är det så i USA men inte i Sverige.

Som när vi funderade på var Prinsessans röst hade tagit vägen, den bollen var ingen villig att hjälpa till att bolla vidare och hålla i rullning. Eller när Prinsessan hade sorkfeber, den diagnosen hittade vi själva, det enda sjukhuset gjorde var att sticka hål på vårt barn - men när det gjorts slutade deras ansvar. Kanske allra störst, Prinsessans mående, ångest och panikattackerna, som ingen hade hört talas om och därför inte hjälpte oss med, man erkände inte ens att det kunde ha ett samband med trauma och det hon varit igenom. Fråns vi slog oss blodiga för att komma vidare och man på BUP kallt konstaterar att jo så är det. 

Kanske är det så att man i USA har mer resurser då man på ett annat sätt betalar för sin sjukvård, för vi i Sverige betalar ju också även om det inte är synligt på samma sätt. Sedan skulle jag för allt smör i Småland inte vilja ha samma system som de har där, ett system som tillåter att människor dör för de inte har råd med sjukvård, eller att alla inte har rätt till samma vård och omsorg. Hade vi bott där hade vi aldrig haft råd med den vård som Prinsessan fått. Vi hade inte haft råd att sitta vid hennes säng i alla veckor det krävdes, vi hade inte heller kunnat vara hemma med henne när hon behövde oss som bäst. Någon kompensation likt tillfällig föräldrapenning hade heller inte varit aktuell. Frågan är om vi ens hade haft råd med enalaprilen som hon hade i början. Det finns mycket att vara tacksam för i det svenska systemet och det gäller att inte spara mer på det, för vi har inte råd att hamna i det läge många amerikaner idag befinner sig i. Men det finns även många utvecklingsmöjligheter

En liten mening sätter igång ett minne, som en lavin bara flödar det över mig. Hade hon inte sagt den meningen. Hade hon inte vänt sig om kanske det hade gått bra, men nu gör hon det, för kvinnan i serien vänder sig om och det ger effekt. Fullständigt förödande effekt. Det kommer nog att ta mycket tid känner jag innan jag vågar mig på att titta på en sjukhusserie igen. 

Tacka vet jag deckare med ordentligt blodiga mord, GCB eller sci-fi. Allt mycket långt ifrån mina minnen, verklighet och vardag. De triggar inte igång alltför mycket tänkande, kännande eller "tänk-om", "utifall att" osv, de är det tidsfördriv de ska vara, varken mer eller mindre. Enkelt, snyggt hopplockat i en liten ask med en tjusig rosett.

Kull ni har den - igen och söta hönor

Jag börjar starkt misstänka att vi leker en lek, typ kull eller annan jagalek men att vi hela tiden hamnar i bakvattnet och att det därför blir vi som "har den". Och där när man "har den" så orkar man ingenting och kommer inte fatt att lämna över stafettpinnen. Vidare efter en omgång med "har den" så tar det ett tag att komma på benen, man ligger efter, hinner inte riktigt upp i hastighet och tjoffsan hejsan så "har man den" igen. 

Så med det sagt, fyra av fyra hemmavarande har legat sjuka under påsklovet, olika stadier av ögoninflammation, influensa och stackars mamman med öroninflammation och misstänkt spräckt trumhinna. Känner nästan för att jag fasar för att lämna barnen på förskolan på onsdag, med tanke på vad de kan ha med sig hem. Sjukt tradigt är det och jag är bara tacksam för att vi inte hade beställt en liten minisemester till påsklovet för det hade känts surt om vi inte kommit iväg.

Tycker för övrigt påsk är en intressant högtid och som jag bloggade förra året, så är det en period av förvirring och många kolliderande traditioner. I år har det mest varit godisöverlämningen som varit den stora förvirringen. Eller förvirring och förvirring - jag kan ju bara kallt konstatera att traditionerna skiljer sig åt. Vem som kommer med godiset, när, var och hur. 

När jag var liten så fick vi bara ett påskägg punkt, det var inget snack om att någon kom med det. Sedan gick vi och påskade på Skärtorsdagen för det är den dag då Häxorna flyger till Blåkulla. Enkelt och okomplicerat. 

Men så hade vi de år då vi firade med moster och kusin, för hem till dem kom tranan med påskgodiset. En trana som gömde godisbitar överallt och ingenstans och sedan fick man plocka ner dem i sitt ägg. 

När jag bott i USA så är det väldigt tydligt att det är påskharen som kommer med äggen. Små färgglada plastägg, i storlek med ett vanligt ägg, fylls med ett par godisar och läggs sedan i trädgården så barnen får plocka upp dem. Tror jag såg en liknande sekvens i Lotta på Bråkmakargatan där hon gömde godis i stanniolpapper i hela trädgården. De enda som verkar oskyldiga till påskgodisleveransen är hönorna - men de kanske ska stå för den reella äggproduktionen?

Kan för övrigt berätta att jag sökt små plastägg hela våren utan lycka så om någon vet var jag ska få fatt på dem till nästa år får ni gärna höra av er! Det blev en kompromiss i år och påskäggen gömdes ute i skogen och sedan fick barnen en lapp under tallriken med en fisk eller fågel, med andra ord i vilken höjd de skulle leta efter äggen. Om något år gissar jag att man kanske kan rita ett skattkarta, men jag gillar ändå ideen bättre med en massa små ägg att plocka upp - för då blir det en aktivitet av det också och det sekundära blir att moffa godis.

I förrgår gick så barnen påskkärring för att maximera påskförvirringen så går man påskkärring på påskafton i Örebro och omnejd, vilket förvirrat vår familj maximalt. Jag kan förstå de praktiska aspekterna av det hela, att alla då är lediga och att det faktiskt är lördag = tillåtet för godis. Men funderar på om det kanske har en annan historisk förklaring, men det är inget jag hittar när jag letar efter det. Det blev en hel del pyssel men så till slut var sex stycken påskiga påskabrev skapade, tre var för ansåg att det räckte mer än väl för barnen. 

Hade inte berättat innan att de kanske skulle få godis, för var ju inte säkert att alla grannar hade hemma och själva poängen med att påska anser jag inte är att tigga godis. LillMucklan var mycket glad då hon kom hem, av flera skäl för tydligen hade hon gömt sig bakom pappans ben hela tiden, men även för att hon hade en hink med G O D I S i!! Wow liksom, man fick godis om man ritade teckningar, så gällde snabbt att förklara för henne att detta bara gällde på påsk så hon inte fick några ideer om att göra flera besök hos grannarna. Lite förtrytsam var hon allt också för tänk de hade ju faktiskt kallat henne för tant och hon var ju ingen tant heller.

Två mycket nöjda barn kröp sedan upp i soffan och åt sitt godis medans de tittade på Hopp och har ni inte sett den filmen kan jag rekommendera den varmt. Verkligen helt rätt för Prinsessan som är fascinerad av de där figurerna som är så ihopknippade med vissa högtider, Tomten och Påskharen.

Sedan kan jag dock inte låta bli att fundera hur det kommer sig att de större helgerna så starkt har kommit att förknippas med godis, socker och sötsaker? Får fundera mer på det en annan gång för snart kommer barnen in som varit ute och lekt en stund och då ska vi baka pepparkakor. Hur avigt det än låter, men har haft en deg som legat sen i julas och tja man sjunger ju att "julen varar ända fram till påska" - nu är ju påska snart slut så då kanske julen och pepparkakorna bör försvinna de också!?

Glad Påsk

Mental note till nästa år är att skippa Panduro Hobbys pysselsatser och försöka hitta egna pyssel, för deras var onödigt pyssliga och knöliga moment. Nåja det blev till slut lite kycklingar, ägg och annat, men tror barnen hade störst behållning av att dekorera påskriset!