Många gånger har jag senaste tiden hamnat i funderingar, funderingar som kretsat kring hur tänkte dem när de tog detta beslut. Vad låg bakom? Många beslut kanske har varit välgrundade och välgenomtänkta och med allra bästa intentioner men att de ändå slår så fel. Ibland, eller kanske ofta handlar det bara om en grupp individer som har makt att bestämma och då bestämmer vad som passar deras kategori bäst. Jag vet inte men det är så mycket som är svajj känner jag.
Ta det här bara med barnomsorgstaxan. Maxtaxan infördes och jag vet att många kände en lättnadens suck för det är kostnad som var ganska stor för många. Men samtidigt som maxtaxan infördes innebar det många försämringar, större barngrupper, mindre pengar till pedagogiskt material mm. Sedan något år tillbaka beslutade man även att sänka åldern för allmän förskola från 4 år till 3 år. Personligen frågar jag mig om man "vann" så mycket på detta? Personligen känner jag att barnen och samhället i stort förlorat på den reformen, även om individen med andra ord den vuxne med ansträngd ekonomi vunnit på det. Barnomsorgen behöver mer pengar och resurser och samtidigt är det få som vill betala lite mer - jag vill det inte, för jag har inte råd, det är den kalla sanningen. Även om jag skulle vilja så har jag inte råd med barnomsorg just nu, inte fråns jag har ett jobb.
Det krassa är nämligen som så att så länge barnen bara går 15 timmar så har vi gratis förskola, men så snart vi går utanför det så får vi betala. Inte för de extra timmar vi använder utan pang, bom vi betalar för full tid på en gång. Vilket betyder en stor utgift för oss att räkna in i alla ekvationer. Det står så vackert på kommunens sida att platsen är som ett abonnemang och att det är platsen man betalar för. Ja jag kan förstå det, men i förlängningen betyder det att dem som maxar tiden på förskolan för barnet är dem som får ut högst mervärde ur avgiften till förskolan. Jag kan även här känna att den formen av avgift motverkar barnets möjligheter för att vara hemma mer och umgås med sina föräldrar. För om jag betalar en lika stor avgift oavsett hur många timmar mitt barn går och att jobba färre timmar ger mindre inkomst så går det inte på ett ut, eller hur? Sedan vet jag att det ändå är många som prioriterar sina barn och deras tid med dem och där pengar inte är "så viktigt". Men det är långt ifrån alla som har de ekonomiska möjligheterna att tänka på det sättet.
Något annat som är väldigt intressant med barnomsorgsavgiften är att det är hushållets totala inkomst som räknas, oavsett om det gäller biologiska föräldrar eller bonusar. Vilket medför att det är ekonomiskt smart att folkbokföra barnet hos den förälder som bor ensam, oavsett om man har gemensam vårdnad eller varannan veckas boende eller inte. En väldigt konstig tanke att någon som inte kan eller ska räknas som juridisk person för barnet. En som inte har något att säga till om annars - eller generellt har rätt att delta på utvecklingssamtal mm ändå ska bidra till barnets försörjning och betala barnomsorg.
Jo jag inser att det är svårt att få till ett rättvist system och att det finns så många avvikelser och speciella situationer att ta hänsyn till. Men ibland så slår det väldigt hårt, som att man kanske inte kan flytta ihop med någon för det innebär att barnomsorgsavgifterna skenar iväg. Eller att man inte kan ta en praktikplats eller gå en utbildning hur som helst av samma anledning som ovan.
Samtidigt återigen vi bor i trygga Sverige där kostnaderna egentligen inte är något att bråka om, i USA kom jag upp i 4000kr/månad på 25 timmar i veckan för Stora. Vilket egentligen inte heller är någon kostnad om man räknar till pedagogtimmar, mat och mycket, mycket annat. Jämför med att när man har barnvakt så betalar man 80-100kr/timme + att man då håller med mat och lokaler. Så egentligen är vår maxtaxa inget att bråka om, den är generös och den ger oss möjligheter. Jag önskar bara att den gav våra barn de möjligheter, rättigheter och allt det som de behöver. Jag önskar också av hela mitt hjärta att jag inte såg den som en stor jobbig avgift och slutade räkna på vad jag måste dra in på om vi skulle ha råd med den just nu. Men dessvärre är det så tillvaron ser ut just nu och förhoppningen är att jag snart inte behöver bry mig om den avgiften utan gladeligen betalar den.
Samtidigt återigen vi bor i trygga Sverige där kostnaderna egentligen inte är något att bråka om, i USA kom jag upp i 4000kr/månad på 25 timmar i veckan för Stora. Vilket egentligen inte heller är någon kostnad om man räknar till pedagogtimmar, mat och mycket, mycket annat. Jämför med att när man har barnvakt så betalar man 80-100kr/timme + att man då håller med mat och lokaler. Så egentligen är vår maxtaxa inget att bråka om, den är generös och den ger oss möjligheter. Jag önskar bara att den gav våra barn de möjligheter, rättigheter och allt det som de behöver. Jag önskar också av hela mitt hjärta att jag inte såg den som en stor jobbig avgift och slutade räkna på vad jag måste dra in på om vi skulle ha råd med den just nu. Men dessvärre är det så tillvaron ser ut just nu och förhoppningen är att jag snart inte behöver bry mig om den avgiften utan gladeligen betalar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar