Internationella kvinnodagen

Det har idag inte gått att undvika att det är internationella kvinnodagen som kvinna borde det kanske ge mig hopp och en känsla av tillhörighet - att känna att ja detta är en dag för mig och mina jämlikar. Istället så fyller bara detta mig med irritation, vi har nu med råge passerat år 2000 och vi är alltså inte mer jämställda än att vi måste fira en internationell kvinnodag? och för att citera Viviane Reding:
"...så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag.."

Jag undrar lite stillsamt var någonstans det gick fel under historien, var någonstans gav man rättigheterna till männen att betrakta kvinnan som sin tillhörighet? Och när blev kvinnan det svaga könet, kanske främst för att hon föder barnen? För ur ett samhällsekonomiskt perspektiv behövs reproduktionen och barnen var dem som skulle försörja sina föräldrar den dag de blev för gamla för att arbeta, en slags pensionsförsäkring.

Längre fram i historien så skildes även en gift kvinna från en ogift med de små orden fröken och fru. Något som egentligen säger hur man ser på kvinnan, att en kvinna utan man bara är en halv individ eller varelse och endast genom mannen och att bära barn kan bli fulländad. För motsvarande ord finns inte för mannen utan det är bara herr, i vissa fall har jag sett användningen unge herrn - men det ger ändå en fingervisning om status och ställning. I svenskan är inte dessa ord längre så utmärkande men i engelskan är det tydligt, miss, mrs och mr. Kanske skulle vi fundera över hur detta används och vad de signalerar innan vi kan diskutera jämställdhet?

En följd av historien är vad vi idag ser i yrkeslivet och löneutvecklingen där kvinnligt dominerade arbetsplatser eller yrken har lägre löner och de yrken med högre löner så har kvinnan ändå oftare en lägre ingångslön eller halkar fort efter i löneutvecklingen. Jag undrar hur detta kan vara OK? Detta i Sverige där kvinnliga studenter är överrepresenterade på universitet och högskola och där låglöneyrkena är de yrken som ska vara omvårdande. De yrken som kanske egentligen betyder allra mest, att ta hand om barn, unga och äldre eller dem som behöver extra omsorg. Dem som har möjligheter att få våra små frön att blomstra och hitta sina vingar, de som i faktisk mening bär potentialen till samhällets fortlevnad. Här väljer man alltså att spara på pengar? Pengar till löner och pengar för att trygga fortlevnaden, vilket dessvärre gör att meningen "skräp in - skräp ut" gör sig hörd.

Det krassa är att om vi räknar på följande:

* att man under sin levnadstid arbetar 40 år 

* att ingångslönen endast skiljer på 500kr i månaden för mannen och kvinnan

* att löneutvecklingen sedan följer de normer som finns idag,  dvs kvinnans står still och mannen ökar marginellt

Så innebär detta att mannen dragit in nästan en kvarts miljon mer än kvinnan under sitt yrkesverksamma liv, det innebär också skillnader i pensionen.

Personligen kan jag kanske förstå att löneutvecklingen stannar upp lite under de år kvinnan är hemma och gravid, för att få mer än den garanterade löneutvecklingen så måste man ändå vara på plats och visa framfötterna. Jag kan köpa den biten, men jag kan inte köpa varför en man automatiskt får en högre ingångslön. För den som är intresserad så finns en mycket välskriven och intressant debattartikel i SvD idag: "Klockan 15:51 börjar kvinnor jobba gratis" i snitt jobbar alltså alla kvinnor gratis en timme om dagen om man jämför lönerna. 

Utöver detta så vill jag att ni tittar på statistiken nedan, direkt kopierad från SCB inte nog med att kvinnan arbetar en timme gratis på arbetet, titta på stapeln "sammanboende småbarnsföräldrar), hoppsan liksom där var det en timme till obetald tid för hemarbetet. Många är de forskare som konstaterat sambandet mellan det obetalda hemarbetet och kvinnans lägre lön och löneutveckling. Men det ger också att kvinnan utnyttjas och fortfarande inte ses jämställd mannen, trots högre utbildning och erfarenhet i många fall.

Det finns säkert mycket mer att säga och mycket mer att göra, men jag önskar att man kunde börja med att se kvinnan som ett problem på arbetsplatsen och att pappor som tar föräldraledighet är ett problem. Jag önskar för övrigt att man skulle skrota internationella kvinnodagen, för den påminner bara om allt som inte fungerat eller inte fungerar, jag önskar istället att man skulle prata om internationella jämställdhetsdagen och fokusera på hur man jobbar för att minska klyftorna. 

 Jag skulle kunna skriva mycket mer och jag skulle kunna problematisera över detta, men jag känner mig mest bara trött och modstulen när jag ser statistik som nedan och måste påminna mig själv om att kvinnan har haft rösträtt i snart 100 år i Sverige och på allvar klev ut på arbetsmarknaden på 70-talet. Ibland blir jag dock fundersam på detta när man ser statistiken, det verkar som vissa strukturer är svårare att ändra än andra. Lika lön för lika arbete borde vara en självklarhet! Men vi är väldigt långt ifrån den självklarheten....