Livet med Prinsessan har satt sina spår, i psyket, i tillvaron, i familjen och inte minst i plånböckerna. Det kostar att ha ett sjukt barn, ekonomiskt bortfall, man orkar inte alltid göra ekonomiska val och ibland blir det dumhandlingar - för planeringen rasar allt som oftast ihop. Men sen har vi en annan sida som också tagit stryk och det är den fysiska hälsan på oss vuxna. Under en lång period var jag så stressad så jag hade dubbelslag, extrakilona kom som ett brev på posten, den ständiga tröttheten och nu kanske mest påtagligt mina tänder.
Mina tänder har helt enkelt inte prioriterats under många år. Småätande, för man har inte alltid vetat när eller om man kommer hinna äta igen under dagen - särskilt under Prinsessans första halvår då vi låg inne och hon matades efter klockan. För övrigt alla de nätter då Prinsessan i panik har väckt oss och vi fått gå och sätta oss i soffan, då en förvirrad mage kurrat och poängterat att den vill ha lite fyllning. Utöver detta en kass ekonomi och då har inte direkt tandläkarbesök prioriterats och det har heller inte varit enkelt att komma ifrån tidsmässigt.
Var hos tandläkaren i torsdags, han började pedagogiskt att berätta vad det hela skulle kosta innan Försäkringskassan subventionerade kostnaden. Kan säga att jag inte ens orkade lyfta på ögonbrynen, har helt enkelt resignerat, inser att jag inte tagit hand om mig själv på det sätt jag behövt sedan Prinsessan föddes - så det är bara vackert att betala nu. Någonstans finns även en tacksamhet att jag idag faktiskt har råd att gå till tandläkaren för som systemet är utformat så har inte alla råd med detta.
Inga avbetalningar utan du får en faktura som ska betalas inom 30 dagar PUNKT. Spelar ju ingen roll om man har 30 dagar på sig om man inga pengar har. Valet för min del hade då kunnat bli att dra ut tänderna istället - hur fräscht känns det? Visst det är rejäla subventioner som FK gått in med, men ändå god tandvård är idag en klassfråga och det ger mig en obehagskänsla i kroppen. I Sverige pratar vi ju om lika vård för alla, men här blir det så uppenbart att det är pengarna som styr. Önskar större möjlighet till avbetalningar, idag kan man ju betala av på allt och ingenting egentligen - men kanske inte det som betyder allramest.
Till alla er som läser detta, ta er tid att gå till tandläkaren, för till saken hör att ju längre man väntar desto obehagligare och dyrare blir det. Jag försökte förtränga det och tänka positivt - men dessvärre fungerar det inte alltför bra.
I torsdags när jag åkte hem från tandläkaren värkte det i käkarna efter att ha gapat i dryga timmen, svullen i ena kinden och det smakade skit i munnen. Där i bilen med en andedräkt som stank av alkohol och andra medel kom även funderingarna - tänk om det är nykterhetskontroll idag, något som är ganska vanligt på den här sträckan. HUR ska jag göra då? Som sagt stank ju alkohol, dreggel i mungipan och lite lätt fluffig i huvudet efter allt borrande. Ska man då det första man gör slänga ur sig "Eh jag vet att jag stinker och inte ser fräsch ut men har varit hos tandläkaren" - fast å andra sidan så defensiv kanske får polisen att gå igång. Eller skulle man istället blåsa och sedan efteråt om den visade något, för är ju inte säkert att den visar något - då förvånat förklara att ja jag har ju varit hos tandläkaren. Fint att tankarna kan slå knut på sig själva och uppfinna katastrofer där inga finns. Nåja ingen poliskontroll på vägen hem tack och lov så slapp ta reda på vilket bemötande som hade fungerat bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar