Sagan om det avmagnetiserade kortet

Det var en gång ett rosa litet ICA-kort som bestämde sig för att sluta fungera, just den där dagen som mamman skulle storhandla. Det innebar att mamman inte kunde självscanna, vilken vånda och ingen i ICAs kungarike kunde hjälpa mamman att få ut en självscanner.

Nå kortet var gammalt, säkert en 10 år och skyddsplasten hade lossnat på sina ställen, ibland är vissa saker bara för gamla. Så kortet klipptes itu och lades i soporna, ett stillsamt adjö och tack för den här tiden. Ett nytt kort beställdes från ICA, inga problem, två veckor senare var även detta kort avmagnetiserat. Mycket konstigt då inga av de andra korten så snabbt förlorade sin glans och duglighet. Ännu ett kort beställdes, denna gången tog det säkert en månad innan även detta kort avmagnetiserades.

Mamman drog slutsatsen att världen helt enkelt var för stor för de små korten, att de inte orkade med de krav som ställdes. Eller att korten kanske var av arten ensamvarg, du skall ingen annan hava jämte mig. Det innebar helt enkelt att mamman slutade handla på ICA, för utan kortet vid sin sida och möjligheten att lösa ut en scanner inför drabbningen med alla livsmedel och andra saker som skulle ner i korgen - ja då var mamman chanslös.

Men så kom det sig ändå att mamman tänkte jag kanske skulle ta och fixa ett nytt kort ändå, allt glömt och förlåtet. Koden till ICAs sida var sedan länge bortglömd och försvunnen. Men den trogna herr Acer hade koden så fint sparad. Med ett par klick hade så mamman loggat in på ICAs sida. Till punkt och pricka följde mamman länkar och klickade sig än hit och än dit. Men det hjälpte inte för i slutet av vägen fanns ingen guldkruka eller som i det här fallet - "Du har nu beställt ett nytt kort". Ett evigt snurrande runt runt på sidan utan att någonsin komma fram.

Det var alltså upp till mamman att istället försöka ringa ICA. "Förväntad väntetid är 2 minuter", åh inga problem, det var väl bara det där att i landet ICA måste tiden gå väldigt mycket långsammare än i det rike mamman bodde. Snarare 8 minuter senare i telefonkö kom mamman äntligen fram. Ingen förklaring fick mamman till varför beställningen inte fungerade på nätet. Men visst ett nytt kort via kundtjänst skulle kunna beställas om mamman bara hade koden. Vilket mamman ju inte hade, för koden hade ju fallit i evig glömska och kanske till och med i stora sopkorgen. För att då få ett nytt kort, ett alldeles vanligt kundkort skulle mamman behöva beställa en ny kod via internetbanken för att sedan ringa ICA och få ett kort. Då ringa ett telefonnummer som inte är ett gratisnummer utan där man betalar för tiden man sitter i kö - inte en win win situation alls.

Här var sagan all för mamman konstaterade kallt att då var det lättare att låta bli att handla på ICA. För mamman var inte intresserad av någon kod eller tilläggstjänster mamman ville bara ha ett kort så hon kunde självscanna. Service, kundbemötande och enkelhet är nog inte ICAs paradord.