Måste be att få tacka den förälder jag mötte i dörren i förra veckan vid lämningen, den förälder som blev tillfrågad av personalen om barnet var friskt igen. På det svarades, jodå men att barnet behöver få leka för det är så tråkigt hemma. Ett barn som snorade friskt, hostade och inte såg ut att må alltför bra.
Tack vare denna persons handlingar så har jag en rosslig, pipig, febrig Prinsessa, nå LillMucklan mår inte alltför bra hon heller, så tack två utslagna barn.
Dock tänker jag att lösningen är väldigt enkelt, de som insisterar på att lämna sina sjuka barn på förskolan skulle kunna få lämna dem på ett speciellt ställe. Ett ställe där man bara lämnade sjuka barn, tänk visst vore det käckt. Lite magsjuka, lite influensa, lite springmask, lite löss, lite vattkoppor och annat smått och gott. Det vore väl ett trevligt ställe att ha sina barn på? En liten överraskning varje dag vad barnen kan ha med sig hem - men hej se det positiva, barnen har ju inte tråkigt iallafall och får leka. Löss och mask kan säkert vara alldeles utomordentliga små lekkamrater om de andra är för dåliga för att orka lekas med.
Detta är vår berättelse om en resa med förhinder, vårt liv med Prinsessan. Men även reflektioner och funderingar kring den värld vi lever i och den värld Prinsessan kommer att växa upp i. Vår hjärtis föddes den 29:e augusti 2007 med två allvarliga hjärtfel, truncus arteriosis och avbruten aortabåge. I skrivande stund är Prinsessan nu 6 år, har opererats tre gånger, har börjat förskoleklass och lärt sig att cykla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar