Tänk till och tänk om

Jag har varit iväg på den längsta frånvaro jag någonsin haft från barnen, 4 dagar och 3 nätter. 4 dagar sprängfyllda med ny kunskap, nya kontakter, nya tankar och AHA-upplevelser. Med andra ord mycket nytt blandat med mycket man redan visste men som behövde få en liten avborstning. 

Det är lätt att bli modstulen om man ser till att som inte blivit rätt, på allt där man av välvilja gjort insatser som kanske inte fått det resultat man förväntat sig. Något som man sedan räknat på och räknat på men inte funderat så mycket över utan istället rullat på i samma hjulspår. Det är lätt att känna frustration i situationen, det är så mycket som måste göras, behöver göras och helst igår. För något som är klart och tydligt är att förändring tar tid, så vill vi ha de resultat vi behöver går det inte att vänta. Det går inte att vänta en dag, samtidigt som allt inte kan rullas igång samtidigt, egentligen kanske ingenting kan rullas igång.  För ska vi lära oss någonting av historien så visar den med stor tydlighet att om man inte tänkt igenom saker ordentligt så floppar det ganska rejält. Bara för att det som finns nu inte fungerar så kan vi heller inte svänga 180 grader och göra tvärtom. 

Gör om och gör rätt

Många saker berörde och gjort ont i hjärtat, men även skrattårar som flöt, under stundom för att situationen var genuint roligt under stundom dessvärre för att situationen var så pinsamt missriktad. Någon som läst de böcker som man får på SFI?
För er som liksom jag inte har gjort det finns det en artikel här som beskriver det vi fick höra. Har ni möjlighet titta gärna själv på böckerna och jag rekommenderar varmt att läsa resten av Maciej Zarembas serie på DN.
Jag skrattade när Mustafa Can läste kollegans skrivelse, mascaran satt inte på plats - för ur led är tiden. Jag har lärt mig skräp in och skräp ut och det blev så uppenbart obehagligt och beklämmande tydligt när Mustafa Can pratade om vad svenskhet är för honom. En man som jag tror på många sätt är svenskare än vad jag är. Ja jag skrattade åt det beklämmande i situationen, många andra skrattade inte. Några uppfattade även de som skrattade som oempatiska och som att man stödde det nuvarande systemet. 

Något jag ofta funderar över och pratar om är att världen inte är svart eller vit, det hade dock varit enkelt men så är det inte. Världen är full av gråskalor och det gäller att navigera i skuggan, vad säger min inre kompass är rätt och riktigt. Jag tror att ett härligt skratt kan vara förlösande och jag tror man kan lära sig mycket genom skrattet. Det är ju inte så att man tar saker mindre på allvar för att man skrattar åt dem. Det kan ju tvärtom vara så att man kommer ihåg dem än mer och vill förändra för är det så illa så att merparten av en publik på mellan 6-900 viker sig av skratt och den kvinnliga delen kletar mascara åt rådande situation - då kan det ju inte vara positivt eller hur?

Det pratas mycket om att kränka och känslan av att vara kränkt. Stora farliga och betydelsefulla ord, ord som man aktar sig för. Jag fick dock med mig en mycket bra tanke, att ja du kanske känner dig kränkt av mina ord och den upplevelsen är helt och hållet din att äga och att känna. MEN och här kommer ett stort MEN, min intention var kanske inte att kränka, hade jag velat det hade jag känt det. Om min intention inte var att kränka så är det orättvist om känslan av kränkthet bollas över på mig. Känslan är din att äga, men skulden är inte min, det finns inget som automatiskt säger att jag ska ta på mig skulden, acceptera och be om förlåt. Det som sker där och då, när skulden ska fördelas är att ännu en part blir kränkt, för att höra att man kränkt, tvålat till, idiotförklarat och förminskat en annan person - det är stort.

Så oändligt stort.

För de flesta av oss som är rättnavlade så gör det ont i oss, ont ända in i själen - att höra att någon upplever oss som en kränkande person, trots att våra intentioner var välmenande. Att bolla över skulden, att bolla över upplevelsen att istället för att backa tillbaka och fundera lite så rullar man ihop sig till en liten hård boll som far iväg. Oftast är det mesta som sägs inte illa ment, men har man hört det eller liknande för många saker så hoppar baseballträet upp ur ryggsäcken och är beredd att slå iväg den lilla hårda bollen.

Bolla bort skulden, bolla bort det som gör ont fort fort så det inte kan komma in och knacka på dörren. Istället för att backa tillbaka och fundera på varför man reagerar, på vad man reagerar och på vad som egentligen sades. Att använda ordet KRÄNKT, det stora svarta molnet med taggiga kanter. Slå tillbaka, att såra och infektera. Som person har jag alltid ansvaret för mina känslor, för mitt bemötande av andra personer, för mina reaktioner och gensvar - att bolla över det på någon annan är inte att ta ansvar och det hjälper antagligen inte upp situationen heller. Känslan av att ha blivit kränkt kommer heller inte att försvinna.  Den kommer säkerligen bara att växa och bli större, för när du väl har yttrat ordet så är det en sanning, väljer du att om och om igen yttra det, att återberätta situationen så blir det mer sant, stort och farligt för varenda gång.

Stanna upp, andas in, fundera och fråga gärna vad menade du nu? De flesta personer vill dig inget illa, de kanske inte är så finkänsliga, de kanske inte har orden på sin sida och det kanske blir missförstånd men de vill dig inget illa och de är heller inte ute efter dig. Tror du något annat så ligger det hos dig, kanske har du erfarenhet med dig som säger något annat, då kan jag bara beklaga. Men fortsätter du gå genom livet och tro att alla vill dig illa så kommer du att missa dem som vill dig väl, dem som sträcker ut en hand. Med största sannolikhet kommer du att alienera dem fullständigt och att även såra och tvåla till dem som försöker.

Tänk till och tänk