En fråga och fundering som jag sett och hört flera gånger under helgen. Många tankar och åsikter om att våld blir allt grövre och mer uppseendeväckande. Jag håller med om att dådet i Norge och Utöya var hemskt, en ren och skär avrättning. Men jag vet inte om jag håller med om att världen håller på att bli hårdare och att våldet blir grövre. Jag anser dock att våldet kanske har krupit närmre, för ser vi oss omkring i världen så sker liknande dåd världen över om inte dagligen så varje vecka iallafall. Våld som kränker andra individer, vuxna som barn, våld som anses föra med sig budskap, ibland bara våld för våldets skull. Förstörande och nedbrytande våld, överallt. Så nu skriver jag ju att det förekommer våld överallt, har då inte världen blivit ett hårdare ställe? På den frågan måste jag ändå säga nja, vad jag tror är att pressen har blivit allt bättre på att fånga upp alla gottiga detaljer och inom bara några minuter kan de kablas ut över hela världen. För dylika händelser säljer och pressen gottar sig i varenda liten detalj och jag gissar att vi kommer att läsa om detta dåd många veckor framöver i pressen, i olika tappning och reportage. Det tråkiga med detta känner jag är att våldsverkaren får onödigt mycket utrymme, hur tänkte han, vad drev honom till detta men samtidigt får han chans att än mer sprida sitt gift och sina åsikter. Men det är ju en mänsklig egenskap att vilja förstå...
Grymhet, våld, övervåld och ett tvång att få andra människor att ha samma åsikter har alltid funnits. Jag funderar lite på hur dagens press skulle ha beskrivit korsriddarnas framfart om de varit på plats, eller varför inte 30-åriga kriget. Nu kanske den observante börjar sucka litegranna och tänker men snälla du, det där är ju krig inte enskilda terrorhandlingar. Helt korrekt, men de krigen startades med en åsikt som man ansåg att det var värt att gå ut i krig för. Ser man vidare till dåtidens klimat - där någon kunde avrättas för felaktiga åsikter, något som sker runtom i världen än idag, eller hur en kung eller härskare kunde sätta igång förförljelse, massmord mm, tja då har nog ingen världen blivit grymmare. Det som skiljer idag är att allt är så tillgängligt, både vad gäller våld, vapen, information och åsikter. Internet är ju en stor godispåse av gott och blandat, vet du var du ska leta eller söka så kommer du att hitta det och plötsligt är det inte en isolerad handling längre, utan den får spridning och som person kan du nå ut långt med dina åsikter.
För nu är det ju så att vi lever i en demokrati varesig vi vill det eller inte, eller varesig vi anser att vi gör det eller inte. För om vi inte levde i en demokrati så skulle inte extrema åsikter få höras eller synas, om inte landet ifråga styrdes utifrån dessa principer, men vissa åsikter skulle kväsas och inte vara tillåtna. Men nu, dessvärre kan man tycka, är alla åsikter tillåtna, hur stötande de än kan vara. Det ska vara vackert med demokrati, men det som hände i fredags var inte vackert någonstans, en stor tragedi är det enda ordet som passar.
En tragedi för alla liv som gick förlorade och en tragedi att det finns en sådan rädsla för det som är annorlunda, det som inte låter likadant, det som inte agerar likadant osv. En rädsla som kanske var befogad då vi var grottmänniskor, då det var viktigt att urskilja vilka som tillhörde klanen, så att ingen annan tog över ens revir eller utrotade ens klan. En rädsla som kanske likt ormfobi mm ärvts ned i generna - för visst är det så att människan generellt är lite rädd eller orolig inför det som är annorlunda. Många av oss skyltar dock inte så öppet med att vi har direkt blodslinje till homo erectus utan försöker övervinna våra rädslor och fobier. Istället för att vara rädda försöker vi lära känna det nya , för människan är i grund och botten nyfiken och vill veta mer om det han eller hon inte förstår. Jag läste en studie att nuet bara varar några sekunder, sedan är det historia. Historian är viktig för hur vi har bemött och blivit bemötta lagras i historian, vissa händelser utvecklas till seder och kultur, för samhället omkring oss förändras ständigt eller anpassas. Dock är jag mer tveksam till om människan ständigt förändras, vi uttrycker avsky, rädsla och ilska inför det som hände. Vi fördömer dådet och ifrågasätter var världen är på g, jag tror dock att världen är ganska konstant, det är bara det att i dagens samhälle där vi pratar om mänskliga rättigheter, ett upplyst högutvecklat samhälle där våldet inte borde få utrymme. För vi har lagar, regler, normer och seder som styr men då glömmer vi den lilla människan. Människan som kanske inte är så upplyst alla gånger, en människa som präglas av rädsla och oro inför förändringen. Kulturen och samhället är den kombinerade frukten av många krafter, men vi glömmer nog gärna bort att inte alla alltid drar åt samma håll. För det är var människas rätt att tycka, tänka och agera så länge man inte kränker en annan människa. Här har många människors liv kränkts vilket medför att agerandet inte var korrekt. Men tänker vi utifrån demokratiska aspeketer så kan vi inte fördöma åsikten utan bara handlingen. Ungefär som man ibland måste skilja på åsikt och person, jag behöver inte tycka om personen ifråga men ibland kan åsikten vara befogad, samma sak tvärtom jag kan gilla personen men åsikten är uppåt väggarna. Men i slutänden blir det ändå så att demokratin är ett tveeggat svärd, den uppmuntrar till fritänkande och åsiktsfrihet, problemet blir bara i förläningningen när vissa åsikter gör våld på andras rättigheter.
Jag önskar att människan skulle lära sig att bli mer tolerant mot andra och jag önskar att det skulle råda mer harmoni i världen. Men så länge det finns starka åsikter, om religion, politik, filosofi eller varför inte bara barnuppfostran och man känner att dessa åsikter till varje pris måste vara de allenarådande, då kommer vi inte att uppnå harmoni. Jag önskar även att istället för att lägga så mycket tid på planera inför att riva ner, förstöra, bruka våld - så skulle tiden istället användes till att bygga upp, lära känna, förståelse och att använda tiden till något positivt. För i nio långa år hade mannen som ställde till med förödelse på Utöya planerat detta, nio år, då är man ganska fixerad vid det. Tänk om han istället använt dessa nio år till något annat...
Idag går mina tankar till de drabbade och till de omkomnas familjer och anhöriga.
För nu är det ju så att vi lever i en demokrati varesig vi vill det eller inte, eller varesig vi anser att vi gör det eller inte. För om vi inte levde i en demokrati så skulle inte extrema åsikter få höras eller synas, om inte landet ifråga styrdes utifrån dessa principer, men vissa åsikter skulle kväsas och inte vara tillåtna. Men nu, dessvärre kan man tycka, är alla åsikter tillåtna, hur stötande de än kan vara. Det ska vara vackert med demokrati, men det som hände i fredags var inte vackert någonstans, en stor tragedi är det enda ordet som passar.
En tragedi för alla liv som gick förlorade och en tragedi att det finns en sådan rädsla för det som är annorlunda, det som inte låter likadant, det som inte agerar likadant osv. En rädsla som kanske var befogad då vi var grottmänniskor, då det var viktigt att urskilja vilka som tillhörde klanen, så att ingen annan tog över ens revir eller utrotade ens klan. En rädsla som kanske likt ormfobi mm ärvts ned i generna - för visst är det så att människan generellt är lite rädd eller orolig inför det som är annorlunda. Många av oss skyltar dock inte så öppet med att vi har direkt blodslinje till homo erectus utan försöker övervinna våra rädslor och fobier. Istället för att vara rädda försöker vi lära känna det nya , för människan är i grund och botten nyfiken och vill veta mer om det han eller hon inte förstår. Jag läste en studie att nuet bara varar några sekunder, sedan är det historia. Historian är viktig för hur vi har bemött och blivit bemötta lagras i historian, vissa händelser utvecklas till seder och kultur, för samhället omkring oss förändras ständigt eller anpassas. Dock är jag mer tveksam till om människan ständigt förändras, vi uttrycker avsky, rädsla och ilska inför det som hände. Vi fördömer dådet och ifrågasätter var världen är på g, jag tror dock att världen är ganska konstant, det är bara det att i dagens samhälle där vi pratar om mänskliga rättigheter, ett upplyst högutvecklat samhälle där våldet inte borde få utrymme. För vi har lagar, regler, normer och seder som styr men då glömmer vi den lilla människan. Människan som kanske inte är så upplyst alla gånger, en människa som präglas av rädsla och oro inför förändringen. Kulturen och samhället är den kombinerade frukten av många krafter, men vi glömmer nog gärna bort att inte alla alltid drar åt samma håll. För det är var människas rätt att tycka, tänka och agera så länge man inte kränker en annan människa. Här har många människors liv kränkts vilket medför att agerandet inte var korrekt. Men tänker vi utifrån demokratiska aspeketer så kan vi inte fördöma åsikten utan bara handlingen. Ungefär som man ibland måste skilja på åsikt och person, jag behöver inte tycka om personen ifråga men ibland kan åsikten vara befogad, samma sak tvärtom jag kan gilla personen men åsikten är uppåt väggarna. Men i slutänden blir det ändå så att demokratin är ett tveeggat svärd, den uppmuntrar till fritänkande och åsiktsfrihet, problemet blir bara i förläningningen när vissa åsikter gör våld på andras rättigheter.
Jag önskar att människan skulle lära sig att bli mer tolerant mot andra och jag önskar att det skulle råda mer harmoni i världen. Men så länge det finns starka åsikter, om religion, politik, filosofi eller varför inte bara barnuppfostran och man känner att dessa åsikter till varje pris måste vara de allenarådande, då kommer vi inte att uppnå harmoni. Jag önskar även att istället för att lägga så mycket tid på planera inför att riva ner, förstöra, bruka våld - så skulle tiden istället användes till att bygga upp, lära känna, förståelse och att använda tiden till något positivt. För i nio långa år hade mannen som ställde till med förödelse på Utöya planerat detta, nio år, då är man ganska fixerad vid det. Tänk om han istället använt dessa nio år till något annat...
Idag går mina tankar till de drabbade och till de omkomnas familjer och anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar