Presenter, paket och tårta

En liten, stor 4-åring fick vi i huset igår. Tänk så många gånger vi funderat på om vi skulle ta oss dit där vi är idag. Många omvägar och det känns fortfarande som vi färdas kors och tvärs, men 4-år, det är stort. Det märks särskilt när hon funderar och resonerar, stora tankar i ett litet huvud.

Prinsessan har länge förberett sin födelsedag, eller hon har snarare förklarat för oss att om man ska fira födelsedag då behövs det en tårta och presenter... och kanske även paket. För av någon anledning har Prinsessan gjort en distinktion mellan paket och presenter. Det blev väl sedan lite förvirrat då Prinsessan undrade om hon inte behövde ringa Tomten för att berätta vad hon önskade sig. Fick sätta mig ner och förklara att födelsedagar och julafton är två skilda saker, något som fick det att börja lysa i Prinsessans ögon. Ett litet ljus som innebär att hon kört en dubbelplanering, födelsedag och julafton i ett.

"Titta mamma, sånt här ska vi ha när vi bakar till jul" - karamellfärg

"Titta mamma, kan vi ringa jultomten för jag önskar en sån där" - Blixten McQueen bil som mamman tycker är oskäligt dyr

"Mamma ska vi baka papparkaker? Så blir det kanske jul snart"

"Vi måste köpa prassligt papper också att klippa i...."

En nöjd liten tjej som numer är stolt ägare till en sparkcykel, nytt tåg till tågbanan och lite räls, prinsesskläder till dockan - för ingen vågar köpa prinsesskläder till Prinsessan. För misstanken är stor att det kommer bli stora konflikter då klänningen ska av, då den måste tvättas eller man ska sova. Även lite pengar så Prinsessan får åka och träffa Pippi, Lotta, Emil och Madicken på Astrid Lindgrens värld, något hon pratat om sedan förra året då vi var där - en resa som hon planerade och såg framemot så snart hennes hjärta var lagat igen. Lottas cykel var något som höll humöret uppe någorlunda när vi var nere i Göteborg för operation och det var en av de första sakerna Prinsessan pratade om när hon vaknade efter operationen. 

Just nu sitter barnen i lekrummet och kör med de nya tågen och bygger - själv sitter jag i vardagsrummet med ont i magen. Den här tiden för fyra år sedan hade storasyster precis varit på besök och träffat lillasyster, maken skjutsade henne till skolan och skulle ta en dusch - då under den tiden går läkaren ronden för tidigt. Han lyssnar snabbt på Prinsessan, konstaterar att han vill titta mer på henne och ber mig ringa tillbaka maken. Sedan satte karusellen igång...

4 år sedan vår hjärtis föddes, 4 år sedan vårt liv vändes på ända och även om Prinsessan nu ska må bra så tickar ändå en oro inombords. För Prinsessan är seg, blå om läpparna och jag gillar inte andningen, tre månader för sent så får vi äntligen ett ultraljud nästa vecka. September är en månad som ändå är så besudlad med oro och dåliga minnen så det känns inte bra, inte alls inför detta ultraljud, men det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag har fel. Jag skulle bara så gärna vilja se att vardagen tar över och att vi kan få bygga nya minnen, minnen av en lugnare period, även om de andra minnena alltid kommer att vara med oss.