För den observante så har jag lagt upp ett insamlingshjärta till Hjärt-& Lungfondens insamling i högerkolumnen. För nu är det snart hjärtebarnsmånaden, februari, den månad då man försöker uppmärksamma hjärtebarnen och samla in pengar till forskning och utveckling.
Det är bara det att i år funderar jag om jag verkligen vill vara med på det tåget, inte för att forskning och utveckling inte behövs och inte heller för att jag inte tycker att man gjort bra saker för pengarna. För det HAR man, som Gertrud, det datanätverk ( i brist på bättre förklaring) som finns på många sjukhus idag - som gör det möjligt att koppla ihop sjukhusen med varandra. Något som hoppas spara en del hjärtisar onödiga resor till de stora hjärtcentran Göteborg eller Lund. Ett nätverk som man under hösten provkört med föreläsningar och annan information, jättebra, kanon verkligen att alla kan få samma information samtidigt. Även en stor möjlighet att dela information och frågor via och det måste vara tidsbesparande för läkarna.
Så varför står jag då på perrongen och funderar över mitt eget engagemang?
Av den enkla, eller kanske komplicerade?, anledningen att jag inte gillar att hjärtebarnsmånaden började redan som nu i veckan. Nu är det ju inte februari eller hur? Det är januari och visst vill jag att man ska få upp ögonen för hjärtebarnens situation och behov, men det känns inte alls bra om vi plötsligt bara flyter upp och blir suddiga i kanterna. Att plötsligt har man roffat åt sig två hela månader på ett år och stilla funderar jag på om detta verkligen gynnar hjärtebarnens sak eller istället stjälper den. Vet hur många diskussioner det varit där människor varit irriterade på att Barncancerfonden förekommer överallt, men ska kriget föras mellan Barncancerfonden och Hjärt-& Lungfonden?
Det är bara det att i år funderar jag om jag verkligen vill vara med på det tåget, inte för att forskning och utveckling inte behövs och inte heller för att jag inte tycker att man gjort bra saker för pengarna. För det HAR man, som Gertrud, det datanätverk ( i brist på bättre förklaring) som finns på många sjukhus idag - som gör det möjligt att koppla ihop sjukhusen med varandra. Något som hoppas spara en del hjärtisar onödiga resor till de stora hjärtcentran Göteborg eller Lund. Ett nätverk som man under hösten provkört med föreläsningar och annan information, jättebra, kanon verkligen att alla kan få samma information samtidigt. Även en stor möjlighet att dela information och frågor via och det måste vara tidsbesparande för läkarna.
Så varför står jag då på perrongen och funderar över mitt eget engagemang?
Av den enkla, eller kanske komplicerade?, anledningen att jag inte gillar att hjärtebarnsmånaden började redan som nu i veckan. Nu är det ju inte februari eller hur? Det är januari och visst vill jag att man ska få upp ögonen för hjärtebarnens situation och behov, men det känns inte alls bra om vi plötsligt bara flyter upp och blir suddiga i kanterna. Att plötsligt har man roffat åt sig två hela månader på ett år och stilla funderar jag på om detta verkligen gynnar hjärtebarnens sak eller istället stjälper den. Vet hur många diskussioner det varit där människor varit irriterade på att Barncancerfonden förekommer överallt, men ska kriget föras mellan Barncancerfonden och Hjärt-& Lungfonden?
För visst alla har vi saker som ligger oss närmast om hjärtat men jag funderar på hur snabbt opinionen kan ändras, för nu är det insamlingar hit och dit, det är rosa band, det är vita band, det är mustascher, det är hjärtebarnspins. Det finns liksom ingen möjlighet att stödja dem alla och när man handlat på lindex och inte velat runda av beloppet till en jämn summa (för någon behjärtansvärd fråga) så har man nästan mötts av ett litet fnys. Visst handlar det inte om många kronor, men man kan inte stötta allt och till slut blir det nästan absurt att i varje affär du kliver in förväntas du skänka någon krona hit eller dit.
Det gör att jag nästan blir kräkless på allt vad insamlingar och välgörenhet heter. Samtidigt som det dåliga samvetet gnager för det finns så många organisationer att stötta och vem säger att en cancersjuk har mer behov av mina 50kr än ett svältande barn i Afrika? Moraliska dilemman är bara förnamnet. Personligen känner jag därför att jag skulle vilja ha en paus från alla dessa insamlingar emellanåt, så man får andas och slippa det dåliga samvetet. Av den anledningen gillar jag inte alls att Hjärt-& lungfonden snor åt sig mer tid och utrymme, för det betyder att andra hamnar i kläm och skymundan och kommer de då att trappa upp sina insatser också?
För mig och vår familj är givevis hjärt-& lungforskningen det viktigaste men för andra familjer är det inte lika självklart.
En annan aspekt jag inte gillar i årets kampanj är att pinsen har blivit avsevärt mycket dyrare och det minsta belopp du kan skänka via insamlingshjärtat är 50kr. 50kr är stora pengar för mig och många fler, det är inget som man bara lättvindigt slänger iväg sådär - hur godhjärtat orsaken än är. Det är en summa jag inte är bekväm att fråga mina vänner om och be dem skänka till insamlingen, väljer de att själva skänka så är jag enormt tacksam. Men jag tänker inte aktivt uppmuntra till det. Förra året var det 30kr som var minsta belopp och det är en mycket mer lätthanterlig summa.
Någonstans i detta känner jag också att man har glömt att många bäckar små kan göra en stor å och att alla borde kunna få delta utifrån egen förmåga. Men med minimibelopp på 50kr så tror jag många ställs utanför. Plötsligt blir det en klassfråga om man har råd att skänka eller inte och alla pengar är inte lika mycket värda, det känns sunkigt ordentligt och jag får faktiskt en dålig smak i munnen. Personligen tror jag att det är lättare att övertala flera att skänka lite än några få att skänka mycket. Men jag kan ju ha fel för jag hoppas att ansvariga på Hjärt-& lungfonden kalkylerat och räknat fram vilka resultat man vill nå.
Att jag alltså är ambivalent till insamlingen är bara förnamnet, men pengarna behövs i forskningen och utan den forskning som bedrivits hade Prinsessan och så många andra hjärtisar inte funnits. För övrigt är det många av hjärtebarnen som skulle behöva en mycket drägligare tillvaro, så ja visst finns det stora hål att stoppa pengarna i. Hur ska man då göra? Det behövs mer pengar men hur långt får man breda ut sig, begränsa och öka summorna för att nå det målet? En fråga jag gissar att jag inte kommer att få svar på och en fråga som antagligen har lika många svar som det finns personer som svarar på den.
Man måste alltså gå efter eget hjärta och göra det som känns rätt och av den anledningen kommer jag inte att be nära, kära och bekanta att skänka pengar - det är en fråga de själva måste ta ställning till. För de känner Prinsessan och de vet vad pengarna använts till så de har bakgrunden och kan själva besluta och pengarna bäst behövs i denna insamlingen eller någon annan.
Ett stort tack dock till alla som beslutat sig för att skänka pengar till insamlingen eller köpa hjärtepin i år - ni gör skillnad och det hoppas jag att ni vet med er!
För mig och vår familj är givevis hjärt-& lungforskningen det viktigaste men för andra familjer är det inte lika självklart.
En annan aspekt jag inte gillar i årets kampanj är att pinsen har blivit avsevärt mycket dyrare och det minsta belopp du kan skänka via insamlingshjärtat är 50kr. 50kr är stora pengar för mig och många fler, det är inget som man bara lättvindigt slänger iväg sådär - hur godhjärtat orsaken än är. Det är en summa jag inte är bekväm att fråga mina vänner om och be dem skänka till insamlingen, väljer de att själva skänka så är jag enormt tacksam. Men jag tänker inte aktivt uppmuntra till det. Förra året var det 30kr som var minsta belopp och det är en mycket mer lätthanterlig summa.
Någonstans i detta känner jag också att man har glömt att många bäckar små kan göra en stor å och att alla borde kunna få delta utifrån egen förmåga. Men med minimibelopp på 50kr så tror jag många ställs utanför. Plötsligt blir det en klassfråga om man har råd att skänka eller inte och alla pengar är inte lika mycket värda, det känns sunkigt ordentligt och jag får faktiskt en dålig smak i munnen. Personligen tror jag att det är lättare att övertala flera att skänka lite än några få att skänka mycket. Men jag kan ju ha fel för jag hoppas att ansvariga på Hjärt-& lungfonden kalkylerat och räknat fram vilka resultat man vill nå.
Att jag alltså är ambivalent till insamlingen är bara förnamnet, men pengarna behövs i forskningen och utan den forskning som bedrivits hade Prinsessan och så många andra hjärtisar inte funnits. För övrigt är det många av hjärtebarnen som skulle behöva en mycket drägligare tillvaro, så ja visst finns det stora hål att stoppa pengarna i. Hur ska man då göra? Det behövs mer pengar men hur långt får man breda ut sig, begränsa och öka summorna för att nå det målet? En fråga jag gissar att jag inte kommer att få svar på och en fråga som antagligen har lika många svar som det finns personer som svarar på den.
Man måste alltså gå efter eget hjärta och göra det som känns rätt och av den anledningen kommer jag inte att be nära, kära och bekanta att skänka pengar - det är en fråga de själva måste ta ställning till. För de känner Prinsessan och de vet vad pengarna använts till så de har bakgrunden och kan själva besluta och pengarna bäst behövs i denna insamlingen eller någon annan.
Ett stort tack dock till alla som beslutat sig för att skänka pengar till insamlingen eller köpa hjärtepin i år - ni gör skillnad och det hoppas jag att ni vet med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar