I skuggan av internet

Jag funderar ibland över internet, alla dessa sociala medier som vi varje dag kommer i kontakt med. Några av oss har en mer försiktig approach än andra, andra lägger med liv och lusta ut alla detaljer om sitt liv på nätet. Några av dem som varit alltför detaljrika i sina förehavanden har senare befriats från sina arbeten. 

Handling och konsekvens.

Vad jag ibland funderar på är om vissa tror att verkligheten är skild från det som sker på internet. Att internet vore en separat del av livet, en del där du kan dela med dig av dina innersta hemligheter och porrigaste bilder. 

Utan efterföljd?

Det som sägs på internet det stannar där. För internet är ju inte på riktigt. Det är iallafall den synen många har på sociala medier, att de människor man pratar med inte är på riktigt. Många gånger kan människor som i vanliga fall är väldigt privata bli väldigt öppna, för personen är ju inte riktig, det är ju en person som vi aldrig kommer att träffa. Eller är det inte så?

Men hur vet vi att den person vi pratar med är den som den utger sig för att vara? Det finns det liksom inga garantier för. Olga, 56 från Malmö kan lika gärna vara skvallerkärringen som bor granne med oss, den där kvinnan som inte har någon som helst känsla för vad som inte bör delas med omvärlden.

Internet kan kasta långa skuggor över våra liv. En liten sten kastas i vattnet med ett litet plask till följd, när vågorna sedan når strandkanten slår de över och dränker de stackars myror som arbetar där. Samma är det med de ord som skrivs och produceras på internet, de stannar inte bara där de är, de kan få vingar, flytta vidare och sammanfogas med andra ord och plötsligt ha en annan innebörd.

Handling och konsekvens.

Just tanken om facebook och sociala medier är extra aktuellt idag. Imorse gick denna artikel att läsa i NA. En artikel om en okänd man som ska ha jagat 10-åriga pojkar, något som flitigt diskuterades på facebook. Vilket i sin tur orsakade uppjagade och vettskrämda föräldrar. Barn som inte vågade och enligt skolan inte heller borde gå hem själva, barn som grät i skolan, barn som inte vågade gå ut och leka. Det rullade liksom bara på, som en lavin, fort, fort nerför och på sin färd nerför blev snöbollen allt större och större. Mot eftermiddagen hade så vissa barn i skolan fått höra att två barn hade dött på grund av den okände mannens framfart. En jättelik höna hade byggts, av en liten del här och en liten del där. 

Lite senare idag fanns en  uppföljning att läsa i NA, en artikel som skriver att förföljelsen kan vara ett misstag och jag citerar sista meningen:"– Ibland skrämmer barn upp varandra och ser fula gubbar lite varstans, säger Mikael Nyqvist. Vad som hänt i det här fallet vet vi ännu inte."

Mycket möjligt, det är vinter och det är mörkt ute och hela situationen var läskig, kanske har pojkarna även sett något mindre lämpligt på TV. Men min fundering går nu till föräldrarna, hjälpte eller stjälpte de i situationen genom att sprida informationen på FB? Kan det kanske vara så att det egentligen var föräldrarna som såg fula gubbar överallt?

Jag kan förstå föräldrarna, för Örebro har dessvärre haft stort problem med pedofiler och våldtäktsmän under de senaste 10 åren, vilket kanske även de större svenska städerna har? Jag vet inte för har inte sett någon statistik på det, men jag vet att NA är bra på att producera artiklar vid minsta misstanke om något. Jag förstår dock inte skolan agerande, eller nja det gör jag kanske för deras uppdrag är ju att säkra eleverna - men deras reaktion var snabb och stor. Hjälpte eller stjälpte den reaktionen barnen?

Vad vill jag då åstadkomma med detta blogginlägg? Kanske vill jag prata lite om källkritik om förmågan att våga kritisera och fundera lite extra innan man sprider information vidare som just information eller hörsägen. Eller så funderar jag bara på hur långt ett ord kan nå, om det kan ta sig till Kina och tillbaka... förmodligen. Jag funderar kanske också på hur långt skuggan av internet når om just handling och konsekvens. För när ett citat eller ord väl har spritt sig, då finns det inga gränser för vart det kan ta vägen, då är ordet fritt i dubbel bemärkelse.

För den observante så är skuggan nästan alltid större än själva föremålet som reflekteras, kanske är det något vi ska ha med oss framöver och tänka på, där i den riktiga världen i skuggan av internet.

Liten uppdatering: Idag fredag går det att läsa i NA att det mesta nog bara är ett missförstånd. Jag funderar lite vidare är det så att vi människor blivit så rädda för andra människor? Att så snart en främling närmar sig så vrålar vi "Vargen kommer"? Men enligt fabeln så blir ju andra snart ganska trötta på att lyssna så när väl vargen kommer så lyssnar ingen. Vad jag funderar över lite såhär i skuggan av internet är alla de föräldrar som ohämmat släpper ut sina barn på internet, många, kanske de allra flesta av Storas kompisar har haft egna konton på FB i flera år trots den 13-års gräns man har där. Något föräldrarna glatt hjälpt barnen att fixa med hjälp av falskt födelseår. Visst med lite vett och sans kan barnen säkert klara det, men det finns också massor med information tillgängligt på internet, information som barnen inte lärt sig att sålla och hantera än. Som när de hittat en länk om hur man framkallar svimningsattacker, man filmade sina klasskompisar och dessa filmer lades upp på YouTube och FB.

Men för att sammanfatta kan det alltså vara att i den riktiga världen, där i skuggan av internet känns allt stort och farligt, kanske på grund av det vi tar till oss på internet?