Jag gissar att de flesta av er som är föräldrar någon gång har haft med barnen till en affär för att lite snabbt handla mat, eller kanske lite mer vågat - s t o r h a n d l a, plötsligt inser man vad just det där lilla tillägget innan handla betyder. Stor = mer omfattande, inte bara i tid utan även vad saker som smyger sig ned i vagnarna när man får så mycket hjälp. Nu finns det flera strategier hur man ska gå till väga, men innan man väljer är det lika bra att inse att det kommer inte att bli en snabb tur, om du inte knökar ner båda barnen i en kundvagn och sedan satsar på en sprint genom affären. Vilket gissningsvis kommer att leda till att du inte fick med dig hälften av alla varor du hade planerat att få med dig hem, men det kanske är smällar man får ta? Då gäller det ju bara att vara lite mer kreativ i köket. Mjölk kan ju kanske med lite god vilja ersättas med vatten eller matlagningsgrädde blandat med vatten, bregott kanske kan ersättas med lite philadelphia eller margarin, det blir svårare med kaffe och andra specifika varor dock.
Sedan bör man ta beslut om man ska fokusera på en enda affär eller när man ändå roar sig släpa med sig barnen i flera affärer, så att man slipper ha så roligt på många dagar framöver. Det gäller att rusta sig med tålamod, göra sina meditationsövningar ordentligt. Andas in och andas ut - "jag är lugn som en filbunke, jag kan åka till affären med de små, jag är inte rädd" om och om igen behöver man nog arbeta med denna affirmation innan man ens tänker tanken på att klä på gulliganerna. Det finns fördelar med att ta flera affärer på samma dag, för efter en affär har man gett upp ganska många tankar på att försöka få barnen att göra som man själv vill. Ambitionsnivån är ordentligt sänkt och man systemet arbetar endast med de basala funktionerna som att andas och röra sig framåt, höger fot, vänster fot, stopp, vänta på barnen, springa tillbaka, hämta barnen, höger fot fram, vänster fot...
Nu gissar jag att den bild ni ser är hur jag tvingar runt två små barn som inte gillar att handla, som emellanåt sätter sig ner och vägrar gå. Fast det kunde inte vara längre ifrån sanningen, barnen älskar att handla, de tycker det är jätteroligt att springa runt med sina små vagnar och att få påverka inköpen. Det är väl bara det att man hela tiden måste arbeta på att rikta den där positiva energin åt rätt håll, när vi kommer in i en affär förvandlas nämligen mina små till yra höns. Yra höns med en målbeskrivning att försöka röra vid och upptäcka så många saker som möjligt, att utforska hur snabbt man egentligen kan springa med en vagn. Om affären inte innehåller några bra pet eller röra vid objekt kan man alltid hitta på egna lekar, som att försvinna för mamma och leka kurragömma. Vilket Prinsessan gjorde då vi var på K-rauta i höstas, hon älskar dörrar så hon öppnade en dörr och ställde sig emellan ett dörrpar i en utställning och där stod hon och tryckte. För det var ju jättekul att mamma sprang runt och letade efter henne, för Prinsessan visste ju var hon var. Men inte mamman som till slut nästan var gråtfärdig tills hon hörde hur det fnissade inne bland dörrarna.
Vi var på IKEA igår och jag kände mig som en ankmamma som vaggade framåt genom affären med mina små gässlingar efteråt i rad utrustade med varsin kundvagn. Jag var faktiskt riktigt imponerad på hur himla bra det gick, ja ni vet ju vad som händer när man blir alltför självsäker och kaxig. Jajjamen barnen doftar sig till det och löper amok, för IKEA är ju ett magiskt ställe och igår var det väldigt lite människor där så barnen hade chans att verkligen ta plats. Mammans små gässlingar förvandlades till fullfjädrade rallyförare.
vroom, vroom
I och med barnens förvandling så förvandlades mamman till en fotbollsmålvakt, som endera kastade sig åt ena hållet för att rädda det ena barnet och endera åt andra hållet för att stoppa det andra barnet i dess framfart.
vroom, vroom
En stunds andhämtning på barnens IKEA innan vi gav oss på den svårare delen av barnens hinderbana, att guida rallyförarna oskadda genom porslinsavdelningen, eller kanske snarare att försöka hålla porslinsavdelningen intakt? Framför mig ser jag hursomhelst hur dominoeffekten skulle kunna slå till snabbt, fort och precist i barnens kölvatten. Svetten pärlar lite i ansiktet och jag börjar känna mig lite nervös, arbetar vidare på mina affirmationer:"jag är lugn som en filbunke, vi kommer att klara det här". På darrande ben sänker mamman flaggan som uppmanar rallyförarna till start och där var de iväg:
Sedan får Prinsessan syn på kassan och då går det fort igen, för scanna, det gillar Prinsessan och när man scannat då finns det korv. Korv är gott konstaterar LillMucklan och så är även hon med i matchen igen. Mamman kan borsta av byxorna litegranna, lite generat titta sig omkring och resa sig upp och låtsas som att hon minsann gått upprätt hela tiden.
Efter att ha chillat en stund i soffan med lite korv och äpplejuice så är det nu bara att navigera sig ut till bilen och sedan åka och handla lite mat. Som sagt det finns två alternativ, allt kul på en dag eller sprida på glädjen.
Nu gissar jag att den bild ni ser är hur jag tvingar runt två små barn som inte gillar att handla, som emellanåt sätter sig ner och vägrar gå. Fast det kunde inte vara längre ifrån sanningen, barnen älskar att handla, de tycker det är jätteroligt att springa runt med sina små vagnar och att få påverka inköpen. Det är väl bara det att man hela tiden måste arbeta på att rikta den där positiva energin åt rätt håll, när vi kommer in i en affär förvandlas nämligen mina små till yra höns. Yra höns med en målbeskrivning att försöka röra vid och upptäcka så många saker som möjligt, att utforska hur snabbt man egentligen kan springa med en vagn. Om affären inte innehåller några bra pet eller röra vid objekt kan man alltid hitta på egna lekar, som att försvinna för mamma och leka kurragömma. Vilket Prinsessan gjorde då vi var på K-rauta i höstas, hon älskar dörrar så hon öppnade en dörr och ställde sig emellan ett dörrpar i en utställning och där stod hon och tryckte. För det var ju jättekul att mamma sprang runt och letade efter henne, för Prinsessan visste ju var hon var. Men inte mamman som till slut nästan var gråtfärdig tills hon hörde hur det fnissade inne bland dörrarna.
Vi var på IKEA igår och jag kände mig som en ankmamma som vaggade framåt genom affären med mina små gässlingar efteråt i rad utrustade med varsin kundvagn. Jag var faktiskt riktigt imponerad på hur himla bra det gick, ja ni vet ju vad som händer när man blir alltför självsäker och kaxig. Jajjamen barnen doftar sig till det och löper amok, för IKEA är ju ett magiskt ställe och igår var det väldigt lite människor där så barnen hade chans att verkligen ta plats. Mammans små gässlingar förvandlades till fullfjädrade rallyförare.
vrooom, vroom
Jag har bara två barn, men det kändes som det var ett dussin när man jagade efter dem för att fånga in dem och vända vagnen åt rätt håll. När man vänt ett barn så var givetvis det andra barnet på väg åt fel håll.vroom, vroom
I och med barnens förvandling så förvandlades mamman till en fotbollsmålvakt, som endera kastade sig åt ena hållet för att rädda det ena barnet och endera åt andra hållet för att stoppa det andra barnet i dess framfart.
vroom, vroom
En stunds andhämtning på barnens IKEA innan vi gav oss på den svårare delen av barnens hinderbana, att guida rallyförarna oskadda genom porslinsavdelningen, eller kanske snarare att försöka hålla porslinsavdelningen intakt? Framför mig ser jag hursomhelst hur dominoeffekten skulle kunna slå till snabbt, fort och precist i barnens kölvatten. Svetten pärlar lite i ansiktet och jag börjar känna mig lite nervös, arbetar vidare på mina affirmationer:"jag är lugn som en filbunke, vi kommer att klara det här". På darrande ben sänker mamman flaggan som uppmanar rallyförarna till start och där var de iväg:
"Prinsessan börjar med att preja LillMucklan åt sidan med en riktigt fin vagnföring, med en snygg
placering på vägbanan tar hon första kurvan i en snäv sladd. Hindret till vänster är fortfarande
intakt. Efter kommer LillMucklan som nu har fått upp lite fart och försöker knuffa Prinsessan åt sidan....
TUT, TUT
Där tar de sig runt mitthindret, varsin sida tar de och nu går det fort, det går väldigt fort.
De ligger sida vid sida, de tittar på varandra och nu lägger Prinsessan i en högre växel.
LillMucklan fastnar på ett levande hinder och får finna sig att lyftas av banan ett tag,
förtvivlat springer LillMucklan i luften tills hon åter släpps ned på banan."
Där går de i mål, porslinsavdelning och barn oskadade och vi har ni tagit oss in i det lite mer ofarliga tyglandet. Nu är det bara ett stort hinder kvar innan de äntligen kan ta sig igenom det stora sista hindret, ljusshowen straxt utanför "lukta-äckel-avdelningen" (dvs doftljusen). Här blir barnen lätt distraherade och utan en tanke på att de faktiskt är väldigt mycket i vägen så ska de jaga ljuset som far runt på golvet, de hoppar och studsar och mamman jagar, lyfter, flyttar och försöker få barnen att röra sig vidare. Andas in och andas ut, försöker påminna barnen om att målet är i sikte, det är bara några få meter kvar till kassan, kom igen nu. Mamman peppar, hejar på och när det inte lyckas sätter hon sig ner på huk och kallar på sina små kycklingar."Kom alla mina små kycklingar". Då lystrar barnen, det är något magiskt med den meningen, de avbryter leken med ljuset tvärt och fladdrar mot mamman. Nu kommer det trixiga, att försöka backa bakåt, sittandes på huk samtidigt som man inte backar in i någon, med fast ögonkontakt på båda barnen och samtidigt kalla på kycklingarna. Långsamt går det och i mammans huvud snurrar tankar omkring, vad ska folk tänka egentligen? Där sitter hon och rör sig sakta som en krabba bakåt med armarna utsträckta, håhåjaja.... 
Efter att ha chillat en stund i soffan med lite korv och äpplejuice så är det nu bara att navigera sig ut till bilen och sedan åka och handla lite mat. Som sagt det finns två alternativ, allt kul på en dag eller sprida på glädjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar