Jaha så var det fredag igen

Jaha idag är jag lite trött, det är väl det vanliga egentligen, två barn som inte sover. Prinsessan är det ju som vanligt med, fast med tillägget att hon inte vill gå och lägga sig längre utan somnar på soffan nere hos oss. Inte sådär jättekul alla gånger då det betyder att vi får censurera det vi tittar på ganska ordentligt, våld, sjukhus mm. En liten Prinsessa som egentligen inte är så glad att vara vaken heller utan som efter en timme helst vill att mamman ska gå och lägga sig med henne. Fast mamman är grinig på den biten, hon tycker liksom att det räcker med att tvingas i säng vid 21-tiden, att lägga sig klockan 20 där går gränsen. Så Prinsessan blir uppe med mamman och pappan i soffan. Sedan har det varit mycket drömmar, mardrömmar och panikskrik. Häromnatten tog priset. Vaknade en timme efter att jag hade somnat av att Prinsessan försiktigt knackade på mig:

"Vassego, jag bjuder dig på välling"

- Eh OK? (lite lätt yrvaken) mamma vill inte ha välling skruttan, du kan ta med dig den tillbaka till din säng

"Vassego, jag bjuder dig på välling, du behöver den"

Varpå Prinsessan snurrade tillbaka till sin säng. Mamman däremot lite trött och vimmelkantig började fundera på varför hon behövde välling, kanske märks hela det där kilot mamman har tappat så mycket? Nah bara önsketänkande antagligen. Någon timme senare var det dags igen, vaknar av hur Prinsessan fort reser sig till stående och nästan hoppar ur sängen:

"Jag vill haaaaaaaaaaaa smörgåsglass"

-Men det är ju mörkt nu man äter inte glass på natten gumman

"Fast jag vill ha smörgåsglass, det vill jag"

- Jag förstår att du vill det gumman, men det är natt nu.

zznark, Prinsessan har lagt sig på andra sidan och somnat om. 

Vaknar sedan vid 4-tiden av att Prinsessan står och tittar på mig nära:

"Mamma är det morgon nu?"

-NEJ!

"Jaja -suckar lite- , jag får väl sova igen då" pust och stön hela vägen tillbaka till sin säng och inom två sekunder sover Prinsessan igen.

Visst sådana nätter är liksom OK, det tillhör väl det vanliga och man kan fnissa lite åt Prinsessan och gissa vad hon drömmer om. Men när de varvas av nätter med panikskrik, nätter där hon formligen kastar sig ur sängen och sedan får hållas nära i famnen, skakar och darrar och man hör hur upprörd hon är, för klaffen pickar på i 120. Då är det inte roligt alls. Än mindre roligt är det när LillMucklan verkar ha hamnat i ett utvecklingssprång, eller om det är de förbaskade tänderna som spökar igen. Vaknar runt midnatt och bara skriker, är arg och ledsen, får hon bara skrika av sig en stund så kan hon sedan lägga sig och somna om gott. Svårigheten blir bara emellanåt när Prinsessan också anser att hon ska sova hos mamman, för en mamma och två barn på 90cm går liksom inte ihop sig. Tur att LillMucklan är kreativ iallafall när hon kommer sist till sängen, då ser hon till att bädda åt sig själv på golvet, tar sitt täcke och kudde och somnar om. Ja för det är ju väldigt långt mellan LillMucklans säng och mammans säng, flera meter är det ju, så det känns ju som att hon vinner mycket när hon bäddar där på golvet.

Men det är ju inte så svårt att tänka sig hur våra dagar ser ut med två små som inte sover på nätterna. LillMucklan är trött, gnällig, retlig och retsam, Prinsessan ledsen, argsint och hagalen. Mamman hon är bara trött. Pappan är nog också bara trött. Mitt i allt detta håller vi då på att packar, se vad vackert vårt hem är just nu. På bilden bredvid är det ändå ganska städat. Ska bli så skönt att få komma till nya huset och börja packa upp stuva undan och sedan ha ett lekrum till tjejerna så vi slipper snubbla på deras leksaker överallt. Nåja en vecka kvar och några timmar innan vi får nycklarna nu och barnen har ju faktiskt kul i röran, så mycket skatter som de hittar.

Fast har ändå lyckats med bedriften att få ihop vårt personliga brev som ska iväg med vårdbidragsansökan, visserligen många formuleringar och moment med från de förra åren. Men den måste ändå läsas igenom, kompletteras, redigeras och ses över. Det är inget kul jobb, för det går inte att beskriva vår vardag rättvist i bara ett par papper, det är heller inte kul att få det svart på vitt hur vi har det och hur mycket tid som vi lägger på vissa moment. Men det är ju dessvärre nödvändigt just nu. Hurra även för vår hjärtläkare, 2½ vecka tog han på sig för att skriva ut ett intyg till oss också, fantastiskt fort, effektivt och med rätt formuleringar. Dock väntar vi fortfarande på intyg från BNP, var ju där för en månad sedan så får se om de slår bottenrekord, ett bottenrekord som ägs av en annan hjärtläkare, 4 månader tog det för honom innan vi fick intyget. 

Tja pizzadegen är satt till fredagspizzan, solen skiner ute och egentligen skulle vi behövt åkt till IKEA och införskaffat fler flyttkartonger, men orkar inte riktigt idag med Trött och Sur i släptåg. Kvällen innebär desto mer spännande planer, vi lyckades knipa ett par platser till Mia Skäringer på Conventum ikväll, ska bli kul. Inte för att jag har något vidare hum om vem hon är men vi gillar henne iallafall i Solsidan. Får hoppas att barnvakterna överlever ett par timmar med ett par barn som kanske inte alls sover utan istället är mindre trevliga. Nåja mutor är inhandlade, det brukar iallafall fungera på den mindre varianten...

För övrigt vet jag inte om jag ska skratta eller gråta då LillMucklan blir arg på mig eller tillvaron och därför vrålar: "Dumma unge" åt mig eller åt den leksak hon för tillfället är arg på...