Det har varit tunga dagar med sjuka barn, jag inser ju givetvis att vi har kommit lindrigt undan i vinter om man jämför med många andra. Det räcker med att se allas statusuppdateringar på FB för att inse att vintern har gått hårt åt de allra flesta. Vilket får mig att fundera lite, förra vintern om jag inte missminner mig var ganska mild. Visst snurrade det sjukdomar, men inte som i år, då kan man ju inte låta bli att fundera över korrelationen ökad handhygien och/eller handsprit och minskad smittspridning. För förra året var vi rädda, så rädda för svininfluensan att det faktiskt blev ganska kusligt, folk stod i timmar och väntade på vaccin och det gränsade till masshysteri. Vi stod i kö en av de allra första dagarna och vilka rykten som passerade förbi, vuxna människor som försökte skrämma varandra eller sätta rykten i snurr att vaccinet var slut, det var riktigt läskigt. Rädsla tar inte fram de vackraste sidorna hos en människa direkt, men vi blev väldigt mycket bättre på handhygien. Det tråkiga är bara att just de kunskaperna tror jag har glömts bort i år? Lite tvål och vatten kommer man långt på...
Att sova med en sjuk LillMuckla är som att att hångla med en aggressiv bläckfisk som lyckats ta sig ur kastrullen. Ångande varm, slemmig, kladdig, blöt och som applicerar sina sugkoppar överallt och ingenstans för att hålla sig fast. En lättretlig bläckfisk som vid minsta misstanke om att en sugkopp kanske kommer att släppa taget imiterar lätet från vilket stort sjöodjur som helst. När så Sjöodjuret gastar igång så tar det inte många sekunder innan en förvirrad Siren sätter sig upp i den andra sängen. Med Siren avser jag inte en sådan där havsnymf med förödande vacker sång utan mer åt ett irriterande billarm, ni vet det blåser lite på en bil och sedan hojtar larmet igång. Ofta kan man se den stackars ägaren hoppa runt bilen i sina vilda försök att få tyst på larmet, ibland är det enkelt, bara att klicka på någon grunka, ibland krävs det mer, men så snart man hittat knappen så tystnar larmet. Precis så är det hos oss också, Sirenen drar igång och vi försöker på alla sätt att få henne att lugna ner sig och sedan lika plötsligt som oljudet började så avtar det och Sirenen lägger sig ned och somnar om. I tystnaden ringer dock fortfarande oljudet i öronen...
Inatt hade jag en underbar dröm. Jag drömde att jag sov i en stor dubbelsäng alldeles själv, en lagom mjuk och lagom hård säng, en säng med stora fluffvänliga, ihopknölbara kuddar, med ett underbart stort luftigt täcke. Förstår ni, alldeles själv, långt ifrån Bläckfiskar och Sirener. Det blev ett ganska jobbigt uppvaknande då jag insåg att jag inte alls låg och vräkte mig i den där ljuvliga sängen utan istället var upptryckt mot väggen. Hade lyckats kila ner mig innanför bäddmadrassen som åkt på glid och med en LillMuckla som istället låg och vräkte sig på de andra 75 cm av sängen och med tentaklerna fästade mot min kropp.
Så för att gå från det ena till det andra, eller kanske inte helt och håller men för att förlänga tanken om en dröm, Solresor har just nu en tävling, i potten ligger en resa till Cypern. Vilket får mig att drömma, drömma mig långt borta, till stränder, vatten, bad och ni vet allt det där man kan se på underbara paradis bilder. Men det som verkligen får mig att drömma är den biten där man ska länka till sitt drömresemål. Jag älskar att sitta och drömma mig bort på reselänkar, men nu när jag bläddrade i Solresors utbud hittade jag träningsresor, resor för kropp och själ. Då började jag drömma ordentligt, tänk om det är där min drömsäng finns, på Kreta, med vacker blå himmel och ljumma vindar. Att få komma upp, äta frukost ifred, komma igång med rörelse och hitta lugnet inom sig själv, gå vidare ner till strandkanten, meditera lite till vågornas skvalp.
Denna dröm har verkligen otydliga kanter, som ett litet dis långt borta, för i drömmen ingår att jag kan låsa in resten av familjen i en bubbla. En bubbla där tiden står stilla, en bubbla där jag är nära trots att jag är långt borta, en bubbla som jag kan låsa upp när jag kommer hem. För egentligen vill jag dela en resa med min familj, att uppleva tillvaron genom deras ögon, att tillsammans njuta av förändringen av vardagen. Att få njuta av barnen när de plaskar i vattnet, eller samlar stenar på stranden. Att bara få vara tillsammans, för tiden är dyrbar, vår tid tillsammans. Men drömmen om att få sova själv i en stor underbar säng, den drömmen stoppar jag undan lite för nu, för en vacker dag så vet jag att den kommer att bli alldeles sann...
den där sängen helena,
SvaraRaderahmmmm, det är bra med drömmar