Magen Bulleribång och saknad

När Prinsessan inte mår bra så mår inte magen bra heller och att Prinsessan inte mått bra de drygt två sista veckorna det har vi alla fått erfara. Om inte annat ser man det fysiskt på Prinsessan, hon är blek med mörka ringar under ögonen, hon får som krokodilskinn på armar och i ansiktet. Sedan som ett brev på posten börjar hon klösa sig i öronen, det ena örat är helt blodigt inuti nu, i förrgår var Prinsessan även blodig långt upp i håret och vi ska inte prata om hur det ser ut i sängen efter en natt. Förutom detta så luktar Prinsessan på ett helt annat sätt, visst det luktar järn från blodet i örat men hennes andedräkt luktar starkt metalliskt. När alla dessa tecken är på plats så vet vi att det går inte att riktigt att tuffa på i vardagslunken utan det är till att försöka böja, ändra och omforma vardagen och planerna så att de passar Prinsessans mående och mage Bulleribång. Två veckor där Prinsessan kissat på sig och till och med bajsat på sig, hon som är så noga att hämta en blöja annars, men sen tog det bara stopp och hon har inte velat kissa eller bajsa, nå kiss blir det ju så småningom iallafall men bajsat det hade hon igår inte gjort på fyra dagar.

Igår hade jag den storslagna planen att faktiskt gå iväg till biblioteket med barnen, en trevlig liten utflykt och då barnen nu vaknar tidigare tack vare tidsomställningen så hade jag förhoppningen om att vara där innan det började drälla in folk. Först möttes jag av snö när vi kom ner och tittade ut genom fönstren, det kändes verkligen sådär att dra iväg med barnen. Men jag insåg att dessa planer inte var på tal överhuvudtaget efter bara någon timme med Prinsessan. En mage som morrade och en Prinsessa som helst av allt bara kröp upp i famnen igår, sitta nära, försiktigt stryka den lilla kinden emot min, pussas och gnugga näsan i min halsgrop. Sedan kom orden ovanpå det:

"Mamma jag saknar dig, vet du det"

"Mamma lyssnar du på mig, ser du mig"

-Ja lilla hjärtat jag ser och lyssnar på dig, men jag är ju här nu då kan du ju inte sakna mig?

"Mamma jag saknar dig annars"

Så fortsatte dagen och min lilla Prinsesskugga följde mig runt i huset, jag försökte mig på att smita upp och tömma tvättmaskinen när jag trodde att de var helt upptagna med legobygget. Så känner jag en liten hand som klappar mig på benet:

"Mamma jag saknade dig"

-Men lilla vännen jag är snart klar då kommer jag ner till dig, ni lekte ju så fint med legot.

"Jag ville inte vara utan dig mamma, jag saknade dig"

-Men du, vi sätter timern på mobilen så ska du se att det går fort innan jag är nere igen

"Jag vill bara vara tillsammans, vill inte vara ensam"

-Du hade ju LillMucklan hos dig, då var du väl inte ensam heller?

"Jag saknade dig mamma"

Ja vad säger man då? Mina argument tog iallafall slut. Sedan någonstans efter lunch började ont i maget dansen på riktigt. Det är då Prinsessan har svårt att stå stilla, det mullrar och bullrar i magen och det luktar skunk om barnet. Pysar som hon givetvis skyller på LillMucklan, antingen är hon bara väldigt smart eller så är hon inte medveten om att hon läcker pys. Flera gåner fick hon dock panik att det hade kommit bajs och for runt och skrek, så vi gick in på toaletten. Nu är det ju så att Prinsessan inte bajsar på toaletten utan det ska till en blöja. Så jag försökte med det ena tricket efter det andra, att hon fick ha på sig blöja om hon satt ner på pottan eller toaletten. Eller hon kunde till och med få ha blöja på sig om hon stod över pottan och bajsade, så vi fick ta det ett steg i taget. Men ingenting fungerade och till slut hade jag en djupt olycklig Prinsessa, en olycklig skunk som det var hemskt att sitta bredvid. Så jag tog henne under armen, tog bort extra sitsen och satte henne på den vanliga sitsen, samtidigt som hon hängde mig kring halsen.

Det kom inget bajs och jag kände hur Prinsessan höll emot, för det är hon duktig på, dessvärre, att hålla emot. Prinsessan grät, grät och grät. Jag försökte berätta historier om alla som bajsade på toaletten, pappa gör det, mamma gör det, storasyster gör det, LillMucklan gör det och även prinsessan Victoria bajsar på toaletten. Sedan kom vi till nästa stadium där jag försökte muta Prinsessan, fortfarande inget bajs, men när LillMucklan insåg att det kanske fanns något gott i potten om Prinsessan bara producerade så vaknade hon till liv. Som en äggsjuk höna vankade LillMucklan runt på toaletten, ömsom väldigt uppmuntrande, klappade händer, klappade på Prinsessan, tittade med rynkad panna ner i toaletten och konstaterade att det dessvärre inte kommit något. När pappan kom hem hade vi suttit så på toaletten en timme så då var det bara att inse att magen Bulleribång behövde hjälp på traven, microlax, något Prinsessan givetvis inte gillar, men vad sjutton gör man? 5 minuter senare lyckades Prinsessan bajsa på toaletten. 

Det var en rödmosig Prinsessa efter all gråt som glädjestrålande förklarade att hon nu vara prinsessan Victoria för hon hade bajsat på toaletten och att hon inte längre hade ont i magen. En Prinsessa som gjorde glädjesnurrar och piruetter. En mycket stolt Prinsessa som gick iväg med sin pappa till pizzerian, för hon valde en kebab över möjligheten att köpa något i jourbutiken. En hungrig liten Prinsessa som proppade sig full, nu när magen var tom fanns det ju äntligen plats. Det var mycket prat om bajs, toaletter och onda magar sedan den kvällen, för att inte tala om prinsessor. Nu håller vi givetvis tummarna att Prinsessan kommer ihåg det positiva att det blev väldigt bra till slut om man bara låter magen göra sitt jobb.

Bajs rent ut sagt är det när magen Bulleribång går i strejk, det gör ju inte att Prinsessan mår bättre direkt, när det ändå är rörigt. Detta för mig är psykosomatiskt i en liten ask, alla oro ner i magen som sätter sig helt på tvären.