Prinsessor, pingviner och solsken

Prinsessan har en speciell plats i sitt hjärta för pingviner, hon är enormt fascinerad av dem, när hon inte själv är en pingvin dvs. Vi gjorde ett besök i Slottskogen i september förra året när vi vara nere i Gbg för en kontroll av Prinsessans hjärta. Ett mycket uppskattat besök och personligen blev jag helt förälskad i denna oas. Ett stort grönt hjärta, jag hade förut hört talas om Slottskogen, men jag hade nog inte riktigt förstått omfattningen av parken då. Först fastnade vi en stund vid sälarna, LillMucklans ögon var stora som tefat. Vi tog sedan en sväng förbi alla de andra smådjuren, ner genom en djungel och såg lite nordiska djur och sedan där helt plötsligt så fanns det pingviner. 

Lekfulla djur som svischade fram genom vattnet, under vattenytan och över vattenytan. Att förflytta Prinsessan därifrån var inte populärt, oj vad ledsen hon blev. Samtidigt så snurrade en tanke i mitt huvud ifall Prinsessan blev så fascinerad över dessa små djur för att det kanske var så hon egentligen ville att hennes tillvaro såg ut. Bekymmerslös, i en stor pool, lekande och möjligheter att röra sig fritt och fort. Eller så tänker inte barn så djupa tankar, jag vet inte, men vad jag vet är att det försiggår väldigt mycket mer abstrakta tankar än vad vi någonsin tror. Men för mig kändes det jobbigt att stå där och se Pingvinernas rörlighet och livsglädje och sedan titta på Prinsessan som då innan operationen inte orkade leka, inte skrattade så mycket längre och vars tillvaro emellanåt är ett fängelse. Både nu som då. Men en vacker dag kanske min lilla Prinsessa kommer ur sin puppa och är förvandlad till en pingvin hon med. 

När vi är ute och leker i parken så går mycket av leken ut på att hälsa på alla djur som bor i parken. Det är allt från lejon, björnar, tigrar, giraffer, grisar till de obligatoriska pingvinerna. För pingviner bor det i alla våra parker. För någon vecka sedan så ändrade dock leken lite karaktär, för helt plötsligt kom Prinsessan bärande på en liten pingvinunge. Ändlöst försiktigt flyttades denna lilla pingvin över i mina händer. Frågade då Prinsessan vad vi skulle göra med denna lilla Pingvin om den skulle följa med oss hem. Svaret var ett bestämt nej, för pingvinen skulle känna sig ensam utan sin familj. Prinsessan bar raskt tillbaka pingvinungen till sin familj. Det gjordes flera utflykter av Prinsessan för att titta till pingvinerna under vår tid i parken. Sedan plötsligt i ett annat hörn av parken hittade Prinsessan en större pingvin och den pingvinen hade tydligen fått lov av sina föräldrar att få följa med oss hem över lunchen. Men den behövde få komma hem efter lunch. 

Här ansåg jag att leken var avslutad och petade ner barnen i vagnen och satte pingvinen på axeln, så att den skulle se ordentligt vart vi gick. Men så plötsligt far Prinsessan ur vagnen, för då hade pingvinen hoppat ner på backen och börjat springa hem för den saknade familjen så. Jag fann mig ganska fort och utmanade Prinsessan lite och förklarade att pingvinen endast hoppat ner för att möta upp sin kompis som kom springande bakom oss. Det svaret gjorde Prinsessan nöjd och lugn, för två pingviner var tydligen bra. Men det var viktigt att jag satte dem i min ficka då så de inte frös och att de hade det lugnt och skönt.

Väl hemma så togs pingvinerna på sightseeing av huset och enligt Prinsessan hittade de även på en massa bus. Pingvinerna fick även sitta med under lunchen men sedan började Prinsessan skruva på sig för nu började det nog bli dags att lämna tillbaka pingvinerna så vi tog oss en tur till parken igen. Prinsessan suckade förnöjt för nu var pingvinerna glada när de var tillbaka hos sin familj.

En väldigt fascinerande imaginär värld att få ta del av, för Prinsessan levde sig verkligen in i det, för henne var pingvinerna och deras familjer verkliga. Men det fick mig verkligen att fundera, hur ser Prinsessan på sig själv, är hon en stor eller liten pingvin och känner hon sig ensam utan sin familj?

Idag har det varit strålande sol, underbar väder, sol inne, sol ute och sol i sinne. Barnen har sprungit in och ut hela dagen, städat på baksidan, grävt bort snön, men vad som har varit mest anmärkningsvärt är alla de pingviner som forsat in och ut genom huset som Prinsessan kommit farande efter för att jaga ut igen. Tja om vi inte tar oss till parken för att leka med pingvinerna så måste de ju ta sig till oss för att leka, gissar jag...