LillMucklan klänger sig fast vid stegen, längst uppe står hon och håller sig på utsidan av stegen. Hon påminner mig om en matros som klättrat längst upp i en mast och som spanar ut över havet. Än större blir likheten då LillMucklan med sitt säregna sjungande börjar skråla en visa, först nynnar hon lite tyst men ganska snart ökar intensiteten. I mitt huvud hör jag bara hej-hååååå-hej-håååå, fast givetvis är det inte det som LillMucklan sjunger utan i vanlig ordning så sjunger hon det hon ser. En samtidspoet som tolkar och berättar det som sker och det som skett. Hon sjunger vår historia, som narren vid de gamla hoven och ibland är det lite så jag ser på LillMucklan, en lustig liten figur med bjällror på fötterna och som gör allt för att roa - men som långt därinne besitter mer intelligens än alla andra tillsammans.
På golvet i den trånga tvättstugan tar sig mamman för axeln, den axel som nyss träffats av skruvlådan då Stora argt gick ut genom ytterdörren och drämde igen den. Dock väldigt tacksam att varken hammare eller skruvdragare kom farande nedåt, en skruvdragare i axeln hade verkligen inte varit någon höjdare. Med ett klirr och ett skrammel far skruvar och plugg över hela golvet, de smyger sig ner i backar, kattlåda, mammans tofflor, in under tvättmaskinen och ja överallt rullar de.
Katten avbryts i sin jakt på kläderna som far runt runt i tvättmaskinen, för detta är ju mycket roligare. Saker som klirrar och låter, så den silkesmjuka tassen med de inte lika mjuka klorna var snabbt där. Sprätt, skutt, hopp och det formligen regnade skruvar. Lyfter bort katten, vilket jag borde veta var lönlöst för straxt är han där igen och sprätter runt skruvar, gnager på plugg och bara är i vägen.
Stora kommer in och jag ber henne plocka upp alla skruvar och plugg, visserligen hade hon inte menat att välta ut lådan, men handlingar har konsekvenser. Att smälla igen dörren har vi pratat om förut hon och jag, så det är bara att börja sortera skruven. Muttrande slår sig även Stora ner inne i tvättstugan. På en golvyta av 1*4 meter befinner sig nu mamman med skruvdragaren, LillMucklan på en stege, Stora sittandes skräddare sorterandes, katten som far i 180 för att hinna vidröra så många skruvar som möjligt.
... och så Prinsessan då givetvis, för där mamma är så är Prinsessan bara någon meter bort. Prinsessan som väldigt långsamt och försiktigt först doppar ner tån i skruvlådan och sprätter till sådär så bara någon skruv åker iväg. Stora grymtar till lite men fortsätter att plocka skruv och plugg. Prinsessans fot och tår gör ännu ett utfall och sprätter iväg ännu fler skruvar. Stora säger ifrån att hon inte vill att Prinsessan gör så. Fast det biter inte på Prinsessan så snart är foten där igen och sprätter i skruvarna. Stora suckar, grymtar och lyfter irriterat iväg Prinsessan och förklarar att hon verkligen inte vill. Under tiden hinner katten stoppa ned sina tassar och sprätta runt skruvar. Så när Stora åter sätter sig ned så är det färre skruvar i lådan än när hon började plocka.
Prinsessan är nu bara inne på att förstöra och är arg, åh så arg på Stora att hon inte får göra det. "Säg åt henne mamma" vrålar Prinsessan, nej det tänker mamman verkligen inte göra, för Stora har rätt, de där små sprättfötterna kan gå och sprätta någon annanstans.
Stora arg och muttrandes, Prinsessan illvrålandes, katten som spinner, LillMucklan sjungandes och tolkandes samtiden på stegen och mamman som hett önskar sig hörselskydd. Allt detta inrymt i tvättstugan, där mamman lite snabbt trodde att hon skulle kunna sätta upp skotorken och en hylla. Tänk vad fel mamman hade....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar