Det började i en ganska liten skala, ibland saknades en strumpa här och ibland en strumpa där. Men det fanns fortfarande en försvarlig mängd barnstrumpor i lådan. Men så plötsligt fanns det fler strumpor i "den udda strumplådan", dvs den låda där ensamma strumpor hamnade. Storpack med strumpor inhandlades, det var inte längre tal om enstaka par för att fylla på lådan, utan nu flerpack.
Ändå vaknade barnen på morgon och fann strumplådan tom, visserligen fick de en härligt eklektisk klädstil då de satte på sig två omaka strumpor. Och ja barnen var nöjda, för nu kunde de ha Lilla Anna på ena foten och Spöket Laban på den andra, så för dem var tillvaron fullkomlig ändå.
Ändå vaknade barnen på morgon och fann strumplådan tom, visserligen fick de en härligt eklektisk klädstil då de satte på sig två omaka strumpor. Och ja barnen var nöjda, för nu kunde de ha Lilla Anna på ena foten och Spöket Laban på den andra, så för dem var tillvaron fullkomlig ändå.
Fast mamman var nog inte lika glad, för barnen klädde sig tillräckligt excentriskt ändå, utan att de skulle ha icke-matchande strumpor ändå. Så en dag fanns det knappt några udda strumpor heller, borta var de och detta gällde bara de små söta barnstrumporna.
Den enda förklaring mamman hade på detta mysterium är att ju nyare och fräschare tvättmaskin desto sugnare är den på små barnstrumpor. Antingen det eller så behöver mamman verkligen tömma barnens alla filijoker och göra en grovstädning, sortera, städa och vika bort. Fast det känner mamman verkligen inte för idag och säkerligen inte imorgon, så istället går hon och tittar elakt på tvättmaskinen som ser oförskämt förnöjd ut. Klart han är nöjd så många strumpor som han satt i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar