Hmm det trodde jag aldrig att jag skulle skriva, men det behövs faktiskt, fast inte all reklam bara viss reklam, glättiga papper med fina bilder. Ni vet de där som säkert är som allra sämst för miljön. Men plötsligt har reklam fått användning här hemma, dokumentförstöraren LillMucklan behöver nämligen många papper när hon saxar.
Men frågan är då hur jag ska göra med min brevlåda. För idag sitter en klisterlapp med "Ingen reklam, TACK!". Byta ut den mot "Vi vill endast ha glättade tidningar med fina bilder, TACK!" eller "Endast leksaksreklam inför jul, TACK!". Gissar att det då skulle bli riktigt förvirrad och jag vill verkligen inte ha reklam i lådan, för det betyder ju att vi måste bära bort allt sedan.
Men LillMucklan behöver ju något att saxa i, LillMucklan klipper nämligen inte, hon saxar. Måste saxa säger hon och så försvinner hon ut i köket eller försvinner ner i min virkpåse och hämtar en sax. Sedan låter förnöjsamhetssurrande sprida sig när LillMucklan saxar, klipper, ritar och klistrar.
Länge kan hon sitta och skapa och pyssla, vilket är en enorm skillnad mot Prinsessan. Prinsessan med myrorna i rumpan och tålamod som är försvinnande litet. För Prinsessan fungerar det jättebra på dagis då skapandet är lite likt ett löpande band. Där pedagogerna studsar runt som skållade råttor för att hjälpa alla barn att göra färdigt. Av den anledningen så har pyssel och kreativitet verkligen hamnat i skymundan här hemma, för när Prinsessan anser sig vara klar med sitt så ser hon till att skapa kaos i det LillMucklan försöker skapa.
Gissar att jag egentligen inte behöver skriva att sådant gör LillMucklan jättearg, så arg så att hon drar ihop sig till en liten ilsk rund boll och spänner varenda muskel i kroppen och ansiktet blir alldeles skrynkligt. Sedan skriker hon rätt ut, släpper ut all frustration i ett långt tjut. Det är väl bara taggarna som saknas men om man kunde se hennes aura så skulle den säkert vara riktigt röd och ilsket taggig.
Om Prinsessan ska pyssla längre än fem minuter krävs att någon sitter hos henne, pratar, underhåller och får henne att se vad hon håller på med. LillMucklan däremot kan drömma sig bort, försvinna i sin egen lilla värld, så att man nästan glömmer att hon är där, om det inte vore för surrandet och sjungandet.
Igår gjorde jag dock ett ryck och åkte till Panduro med barnen för att handla lite nya pärlor, pärlplattor, tejp, lim, schabloner och färg. Förhoppningen är väl att om jag ställer fram ett riktigt varierat smörgåsbord av saker så kanske Prinsessan klarar att sysselsätta sig en lite längre stund och låter LillMucklan vara ifred. För LillMucklan behöver verkligen sitt pyssel, hon är min lilla Pysseltomte, som egentligen skulle vara helt tillfreds med bara lite papper och en sax. Men lim, glitter och annat är ju givetvis aldrig i vägen. Kanske kan även allt detta nytillkomna material göra så att jag inte behöver ändra på min lapp på brevlådan, det vore ju väldigt trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar