En liten röd rosett

Det snurrar och virvlar stora tankar hos Prinsessan, hela tiden verkar det som. Vi satt ute i sandlådan och bakade stora tårtor och grodbakelser. Så snor Prinsessan plötsligt iväg och kommer tillbaka i full fart på sin cykel.

"Mamma, cykeln vill inte ta sin medicin, han spottar ut den bara"

-Det var ju inte bra, för du vet cykeln behöver sin medicin.

(bedrövat) "Ja stackars cykeln måste äta medicin, den är äcklig vet du"

- Men du gumman du vet varför cykeln måste ta sin medicin eller hur?

(stor suck) "Jaaaa, för att cykelns hjärta ska fungera, fast han vill ändå inte ta medicinen"

- Nej jag förstår det, det är inte kul att behöva ta medicin jämt. Men nu måste cykeln ändå göra det så vi får hjälpas åt.

Prinsessan kliver av cykeln och tar fram en spade och sticker fram till cykeln, varpå hon slänger sig på cykeln så att den hoppar till.

(mycket exalterad) "Ser du mamma cykeln spottade ut all medicin, han gjorde det, han spottade"

Prinsessan står nu bredvid cykeln och studsar jämfota upp och ned, tydligen är detta verkligen jätteroligt att cykeln protesterade och spottade ut medicinen. 

- Hur tycker du att vi ska göra nudå gumman? För cykeln måste ju få sin medicin.

(pannan i djupa veck) "Kan du ge cykeln medicinen mamma?"

Prinsessan sträcker över stora spaden till mig, så jag härmar det hon gjorde förut, häller lite sand på spaden och sträcker fram den till cykeln. Återigen skuttar cykeln till och Prinsessan konstaterar lika upprymt som nyss att cykeln spottade ut medicinen.

- Men ojdå det verkar som att cykeln inte vill idag, hur ska vi lösa det här då, för medicinen måste ju cykeln ta så att han mår bra.

(suckar ännu mera) "Jaja jag får väl åka till fuuukhuset med cykeln då och ge honom en spruta"

- Ja det är nog bäst för det verkar ju inte som vi får i cykeln hans medicin, fast det är ju inte kul med spruta på sjukhuset heller.

(fundersam) "Nej cykeln gillar inte fuukhuset, men han spottar bara medicinen"

- Ja han gör ju det, vi ska inte försöka ge honom medicinen en gång till så slipper han sprutan?

Prinsessan gör återigen iordning stora spaden, fnittrandes och mycket uppe i varv och det slutar givetvis med att cykeln hoppar till igen och inte vill ta medicinen. Prinsessan är nu maximalt varvad, tokgarvar, studsar runt, hoppar, rynkar pannan och upprepar meningen, han bara spottar mamma. 

Jag låter Prinsessan studsa runt en stund, sedan lugnar hon ner sig, vinkar adjö till mig och förklarar att nu måste hon ta cykeln till fuukhuset för sprutan. Fast det verkar inte gå bättre på sjukhuset heller, för hon kommer snart tillbaka och uppvisar samma segerdans igen, för inte ville cykeln få sin spruta heller så han hade vägrat. Så lugnar Prinsessan ner sig igen, konstaterar att cykeln ju måste ha sin spruta och åker tillbaka till fuukhuset, fast inte vill cykeln ha spruta denna gången heller. Nu börjar Prinsessans segerdans nästan spåra ur, hon är så uppe i varv att luften nästan darrar kring henne av energi. Tydligen är det riktigt mäktigt detta att cykeln inte bara en, två utan många gånger faktiskt har spottat ut sin medicin, cykeln har dessutom lyckats krångla sig ur att få en spruta. Jag känner att det är dags att ta tag i detta.

- Du gumman, hur tror du att vi ska göra för att cykeln verkligen ska ta sin spruta? För det här blir ju inget bra alls.

Prinsessan stannar till mitt i en rörelse, hon glömmer liksom av sig, jag ser att hon lyssnar men får ingen respons. Så jag upprepar meningen igen, för att påminna henne. Långt om länge kommer ett tveksamt svar:

"Jag vet inte mamma, för cykeln vill verkligen inte"

- Tror du att jag ska följa med dig och cykeln till sjukhuset och se om det hjälper?

"Du vet mamma cykeln vill verkligen inte"

- Jag vet det vännen att cykeln inte vill men dessvärre måste man ju göra saker man inte vill ibland.

(suckar bara, tycker inte leken är så kul längre verkar det som)

- Om det var du gumman som måste ta medicinen eller sprutan hur skulle vi göra då? 

(viskar så det nästan inte hörs) "Jag vill inte heller ha medicin eller spruta, den smakar blääigt"

- Jag förstår det, usch det känns ju inte roligt med blääig medicin eller spruta. Men om du nu måste ta den hur ska vi göra då? För om du inte gör det måste jag ju hålla hårt i dig, så du får sprutan ändå.

"Jag tycker inte om det och det vill inte cykeln heller"

- Nej, men hur ska vi göra då, tror du att en muta är bättre än att hålla fast hårt?

(skiner upp) "En muta vill cykeln ha, då blir han glad"

- Vad tror du en cykel vill ha så han blir glad då? En röd rosett kanske...

(återigen exalterad) "En röd rosett vill cykeln ha, ger du cykeln medicinen mamma"

Så jag hämtar spaden, för vilken gång i ordningen har jag inte längre räkningen på, fyller på sanden och går mot cykeln. Prinsessan står bredvid och klappar på cykeln, berättar om vilken fin rosett han ska få efteråt och plötsligt slinker medicinen bara ned. Prinsessan berömmer cykeln för att han var så duktig och lyssnade och studsar sedan livligt pratande kring mina ben då jag i panik letar efter en röd rosett. Det är ju bra att man kommer på bra mutor men det vore ännu bättre om man hade det man lovade hemma någonstans, för nu är det en röd rosett som gäller och då går det inte att komma med något annat. SKIT, skit, SkIt, flyger genom mitt huvud ett par gånger, fast lyckligtvis märker inte Prinsessan något, för hon studsar bara glatt efter mig babblandes. Så till slut, nere i garderoben, längst bak, längst in hänger en röd scarf, tack och lov okejjas den av Prinsessan. Sedan bär det fort ut till cykeln, med stor pompa och ståt knyts sedan scarfen kring styret på cykeln till en rosett och ja ni ser ju Prinsessans leende på bilden, så jag gissar att cykeln blev minst lika glad.