Efter några nätter med väldigt livliga drömmar och sedan att frukost yoghurten nobbades då började jag ana att något inte riktigt var som det skulle. När det sedan även var en helt annan nivå på gnället, när tvången och alla måsten bara intensifierades och Prinsessan inte orkade gå på egna ben då var jag nästan helt säker. När tårarna sedan föll, stora och tunga för ingenting då var jag säker - Prinsessan hade feber.
Ingenting ville Prinsessan äta, ingenstans ville Prinsessan gå och inget alls ville Prinsessan göra. Så på soffan låg hon hopkurad, med feberglansiga ögon och stora feberrosor på kinderna. LillMucklan med tjock röst och inte allt för mycket energi där heller, men mycket snabb med att äta allt gott som storasyster nobbade att äta.
Framemot eftermiddagen, sådär efter lunch började Prinsessan gråta mera, hon ville inte må dåligt, hon ville inte ha feber. En liten trött och ynklig gråt och slutligen somnade hon, helt utmattad.
Tänkte att jag och LillMucklan skulle kunna hitta på något så Prinsessan fick sova ifred men det gick inte alls för LillMucklan hon satt på pass hos Prinsessan, vek inte en tum från hennes sida. Spelade ingen roll vad jag mutade med, LillMucklan satt där hon satt, möjligt om pappas ipad hade varit hemma att jag hade fått väck henne, men inte med andra medel.
En trött liten tjej som inget äter och helst inte dricker heller, som låter svullen i halsen - det känns inte sådär jättekul. Vi får väl avvakta och se vart det tar vägen helt enkelt. Inget kul då maken snart går på semester men det är ju dessvärre inget man kan styra över. Men givetvis går funderingarna var vi plockade upp denna infektion, var det på BUP i torsdags, på bussen hem kanske? Eller när Prinsessan lekte med granntjejen i parken i fredags, hon hostade ju ganska så otäckt. Kanske var det så himla dumt att Prinsessan fick med sig detta hem efter vår shoppingtur på stan i söndags, vilket isåfall gör att den kändes ännu mer onödig. Vi åkte in till stan för att mamman behövde skor och kom istället hem med en bikinitop och solskyddskläder till tjejerna, visserligen var väl inte detta onödigt, men inte lika nödvändigt som nya skor. Skor som för övrigt pappan i familjen var och köpte till mamman på lunchen igår, så då var shoppingturen ganska onödig, särskilt om vi fick med oss fripassagerare hem.
Själv är jag fortfarande lite arg över bemötandet från försäkringskassan igår, detta trots att det faktiskt några timmar senare ringde upp en kvinna som lovade att gå igenom Prinsessans ansökan. En kvinna som visade förståelse och empati för att jag hade blivit upprörd tidigare. För det är inte så att jag är korkad och anser att vi ska gå först eller vi har mest problem, men jag blir mäkta irriterad när man möts med oförståelse. Tja så idag sitter jag med en ond axel och domnande arm, som vanligt när jag blir så himla arg så sätter det sig i kroppen på mig, psykosomatiskt kallas det visst - suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar