SKITmåndag

Idag var den stora dagen, äntligen, det var dags för försäkringskassan att ringa för att gå igenom vår vårdbidragsansökan. Jag har haft oro i magen för detta samtal, en odefinierbar oro, en oro som jag tolkat har berott på att jag är orolig att vi blir av med vårdbidraget, eller att man sänker det drastiskt. För dessvärre är vår ekonomi beroende av att vi får vårdbidraget, vi går inte runt annars. Som läget är med Prinsessan kan vi inte jobba båda två och hela hösten kommer att gå åt till att skola in Prinsessan på dagis. 

Inte för att vi är helt hundra på att dagis är den bästa lösningen, det är vi inte, men vi har inga andra lösningar kvar direkt och hur krasst det än låter men jag är trött, så in i märgen trött, jag drömmer om att få ha ett par timmar i fred utan skrik och panik. Att få gå på toaletten ifred, att få äta lunch utan att behöva sitta truga eller se hur Prinsessan sitter och snurrar upp och ned på stolen. Psykologen som satt med vid planeringsmötet var dock inte lika säker på detta med dagis till Prinsessan utan förklarade att om hon hade haft ett barn som Prinsessan så hade hon löst situationen på annat sätt. Skitbra, att hon kanske kunnat lösa det på annat sätt, men det var ju inte som att hon för vår del kunde presentera en annan lösning, som vanligt... Det är lätt att ha åsikter och att tycka till men sen måste man vara verklighetsanpassad också. Den lösning vi nu valt till Prinsessan är ändå den bästa lösning vi tror att vi kan prestera och mäktar med, just nu... 

Nå tillbaka till vårdbidragsansökan, för att det inte ska bli några glapp i utbetalningarna så skickade vi in våra papper i tid. Innan sista april var alla handlingar på plats på försäkringskassan, då vårt vårdbidrag sträcker sig till sista juni. Döm om min förvåning då vi fick en samtalstid som till idag, den 13:e juni, dvs ca en 6 veckor efter att alla papper var inne. Personligen tyckte jag även att det var tajt om tid då det betydde att försäkringskassan måste ta upp det till fördrag och beslut inom två veckor. Fast nåja alla vet vi hur mycket arbeta det är på försäkringskassan och om de hade bedömt att detta datum var bra och så vill man verkligen inte tjafsa. Men så idag en halvtimme innan samtalet skulle äga rum så ringer det en annan kvinna från försäkringskassan, för då är vår handläggare sjuk så samtalet kommer inte att äga rum idag.

Kvinnan förklarar att vi istället kommer att få flytta på samtalet till v.32!!!!???? Seriöst det är om 9 veckor, det är ju helt absurt. Frågade då kvinnan hur det skulle bli med våra utbetalningar, hur skulle det lösa sig då vårdbidraget som sagt var löper ut den sista juni. Men det var inga problem enligt kvinnan, för om vi var berättigade till mer vårdbidrag så skulle vi ju få betalt retroaktivt. Eh OK, så om vi inte har några pengar i juli så spelar det ju ingen roll, vi låter väl barnen leva på luft då för i augusti då får vi kanske pengar, jo tjena, var är verklighetsförankringen här? Jag förklarade för kvinnan att vi är beroende av dessa pengar, vilket kanske är jättefel men det är så vår tillvaro ser ut. Blev även ganska sur och förklarade att VI hade uppfyllt vår del av sidan, att VI hade stressat in med intyg och allt pappersarbete och nu bara raserades allt. Till detta fick jag ett snipigt svar att vi var minsann inte de enda som sökte vårdbidrag. Nej tack jag är mycket väl medveten om detta - men jag anser ändå inte att det är korrekt att först vänta 6 veckor på ett samtal och sedan att det skjuts upp 9 veckor till, det kan aldrig, aldrig vara korrekt. Innebär det då att vi hädanefter måste skicka in alla papper så att de är inne i januari, så att försäkringskassan har ett halvår på sig att handlägga ärendet eller?

Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig, för jag är less, j*****t less på det mesta. En pissig helg med ett barn som gnäller, får panik, skriker, slåss och sparkas och där vi egentligen inte kan göra någonting normalt som andra kan göra med sina barn, för det betyder att vi får surt efter. Jotack jag söker vårdbidrag bara för nöjes skull så är det.