måndag 19 december 2011

19:e december - var ska musen bo

När nätterna blir långa och kölden sätter in tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin... I vårt hus finns ingen råttfälla utan en stor katt - så var ska då mössen bo någonstans under julhelgen? I ett pepparkakshus såklart.... så får vi allesammans fira jul igen....


Pepparkakshus har jag inte gjort på flera år, av den enkla anledningen att jag tycker att smält socker är hemskt att handskas med och de färdiga hus som köpts oftast varit trasiga från början. Sedan i ärlighetens namn har barnen varit alltför små för att uppskatta ett pepparkakshus och vi har haft nolltolerans på godis. 
 
Fortfarande är det något jag känner sådär inför, men dessvärre är det svårt att inte ge barnen godis, för Prinsssan fick minsann skumtomte på dagis och i många andra situationer har någon redan petat åt barnen godis innan man hinner reagera. Jag förstår verkligen inte det, många som försvarar det med att barnen också måste få något gott, förstår den tanken - men det finns massor i världen som är gott och inte innehåller socker, färgämnen och annan skit.

Anser att finns inget behov så behöver man inte uppfinna det heller, med andra ord små barn frågar ju inte efter godis så varför petar man i dem det och på så sätt skapar ett behov? I ett pressmeddelande från Livsmedelsverket i januari i år anger man att svenska 4-åringar i snitt dricker 1,5 l läsk i veckan. Något jag anser ordentligt oroande och stötande, det innebär alltså en hel stor flaska själva?? 
 
När jag var liten och de få gånger vi fick dricka läsk så var det en 33cl flaska på lördagen, absolut inte mer. Godis, glass och läsk intag var väldigt sparsamma överlag och i största möjliga mån hölls de till lördagen. Finns säkert någon undersökning på hur den konsumtionen explosionsartat ökat från 80-talet till idag 30 år senare. Jag undrar varför? Visst tillgängligheten är säkert en stor faktor, att det är billigare än frukt en annan - kanske även den där stressen och känslan av otillräcklighet hos föräldrarna en annan och då man istället kompenserar barnen med lite extra mys.

För den enda ursäkt jag inte köper är okunskap, i dag så väller larmrapporter ut om barnens kosthållning och vi ser resultaten i en allt fetare befolkning med stora hälsoproblem. Så om man inte vet hur skadligt socker och tillsatser är så undrar jag under vilken sten man har gömt sig, för inte är det väl så att man på allvar vill ge sitt barn så dåliga möjligheter som man bara kan?

Kanske lite kontroversiellt det sista, men det är dessvärre ett faktum att barnen skadas av de allra bästa intentionerna ibland. För inte länge sedan så förbjöds slime på den svenska marknaden, då den innehåller hormonstörande och cancerframkallande medel. Men alla dess E-ämnen då? För nyttiga de är de ju inte det är ju konstaterat många gånger om, men dessvärre enormt billiga och enkla för livsmedelshandeln att framställa. 

För övrigt inte sagt att lite godis en gång i veckan i normala mängder är skadligt, men det är ju när det blir för mycket som det blir ett missbruk. Jag tror dock att vi som förälder behöver bli mycket mer aktiva i att fundera på varför vi gör vissa saker - som att ge barnen godis. Men även att nästa gång du handlar godis ta en titt på innehållet i ditt barns godispåse, se hur mycket du känner igen av ingredienserna... för det är ofta skrämmande läsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar