Lilla nissen Svartskägg hade skägg i hela ansiktet. Men hu vad mörkt det var i detta hus tänkte den lilla nissen.
Kanske hade det hjälpt om han dragit upp mössan lite, den som satt så långt ner över ögonen. Eller om nissen Svartskägg ansat det långa buskiga svarta skägget.
Men nissen Svartskägg tänkte inte så långt.Trots att han hittade det ljusaste stället i sovrummet, under adventsljustaken såg han knappt om han satte handen framför sig.
Här behövs mera ljus tänkte nissen Svartskägg och tog ur sin säck upp varsin ficklampa till barnen.
Men nissen Svartskägg tänkte inte så långt.Trots att han hittade det ljusaste stället i sovrummet, under adventsljustaken såg han knappt om han satte handen framför sig.
Här behövs mera ljus tänkte nissen Svartskägg och tog ur sin säck upp varsin ficklampa till barnen.
Barnen blev överlyckliga då de hittade nissen Svartskäggs gåva och mamman enormt tacksam då det innebar två barn som lekte tillsammans och inte behövde ha bråttom ur sängen. LillMucklan släppte inte taget om sin ficklampa på hela dagen utan bar den med sig mycket bestämt. För vi hade lite ärenden in till stan att ta hand om, men ficklampan skulle med förklarade LillMucklan bestämt. Så då fick den väl göra det, så länge den var avstängd. Men väl inne i stan och med möjligheten att åka rulltrappa nästan hur mycket LillMucklan ville så glömde hon av att pilla på ficklampan, inte så att hon släppte den onej, men den var inte i fokus ändå.
Men sedan när vi gick ut från gallerian så gick vi på kvinnan som samlade in julgåvor för Frälsningsarmen, kände att jag inte kunde neka att lägga en slant i hennes bössa. Brukar annars mest skänka via nätet, men just nu kändes det som att det behövdes, vet inte varför... Men så berättar kvinnan att de har hitintills fått in 50 samtal från familjer som behöver extra stöd i jul, julklappar till barnen och mat på bordet. Då kändes det ordentligt i magen, att inte kunna ha mat på bordet i jul, då befinner vi oss i Sverige 2011. Den där fattigdomen som kanske finns så nära men som ingen pratar om, inte så högt iallafall för i Sverige så ska vi ju ha tillgång till så mycket och i jämförelse med andra länder så kanske vi är rika ja - men det finns klyftor.
Mina barn fick idag varsin ficklampa för cirka 50kr styck, för den summan skulle man kunna köpa 120 doser poliovaccin eller en spis eller ge andra barn en möjlighet att få en julklapp överhuvudtaget.
Sedan finns ju BRIS för de barn där julen kanske inte är glittrande ögon, förhoppningsfull förväntan och gemenskap.
Förutom detta alla som forskar för att våra hjärtisar ska få en bättre framtid, Hjärt- och lungfonden och Hjärtebarnsfonden.
I praktiken finns det hur många olika fonder, föreningar och organisationer som helst som antagligen skulle behöva en liten julgåva för alla dem som är beroende av dem. Det gäller väl bara att hitta någon som man brinner lite extra för och inse att man inte kan ha dåligt samvete för allt man inte ger, utan känna att man har gett iallafall lite med hjärtat. Det är så många barn som kommer att få ett överflöd i jul, av saker, kärlek och närhet, men det finns antagligen lika många som inte får allt detta.
Så ge med hjärtat, en krona, en femma, en fin leksak som ingen av barnen leker med i nytt papper, eller kanske mer pengar om det finns i budgeten. Men jag tror att en stor del av julens budskap är omtanken om dem som inget har och att dela det lilla eller stora vi har dem med dem. För det känns gott i magen efteråt, ganska olikt mot när man moffat i sig en eller två chokladkartonger, eller sett barnen öppna julklapp på julklapp och ändå vilja ha mer.
Men sedan när vi gick ut från gallerian så gick vi på kvinnan som samlade in julgåvor för Frälsningsarmen, kände att jag inte kunde neka att lägga en slant i hennes bössa. Brukar annars mest skänka via nätet, men just nu kändes det som att det behövdes, vet inte varför... Men så berättar kvinnan att de har hitintills fått in 50 samtal från familjer som behöver extra stöd i jul, julklappar till barnen och mat på bordet. Då kändes det ordentligt i magen, att inte kunna ha mat på bordet i jul, då befinner vi oss i Sverige 2011. Den där fattigdomen som kanske finns så nära men som ingen pratar om, inte så högt iallafall för i Sverige så ska vi ju ha tillgång till så mycket och i jämförelse med andra länder så kanske vi är rika ja - men det finns klyftor.
Mina barn fick idag varsin ficklampa för cirka 50kr styck, för den summan skulle man kunna köpa 120 doser poliovaccin eller en spis eller ge andra barn en möjlighet att få en julklapp överhuvudtaget.
Sedan finns ju BRIS för de barn där julen kanske inte är glittrande ögon, förhoppningsfull förväntan och gemenskap.
Förutom detta alla som forskar för att våra hjärtisar ska få en bättre framtid, Hjärt- och lungfonden och Hjärtebarnsfonden.
I praktiken finns det hur många olika fonder, föreningar och organisationer som helst som antagligen skulle behöva en liten julgåva för alla dem som är beroende av dem. Det gäller väl bara att hitta någon som man brinner lite extra för och inse att man inte kan ha dåligt samvete för allt man inte ger, utan känna att man har gett iallafall lite med hjärtat. Det är så många barn som kommer att få ett överflöd i jul, av saker, kärlek och närhet, men det finns antagligen lika många som inte får allt detta.
Så ge med hjärtat, en krona, en femma, en fin leksak som ingen av barnen leker med i nytt papper, eller kanske mer pengar om det finns i budgeten. Men jag tror att en stor del av julens budskap är omtanken om dem som inget har och att dela det lilla eller stora vi har dem med dem. För det känns gott i magen efteråt, ganska olikt mot när man moffat i sig en eller två chokladkartonger, eller sett barnen öppna julklapp på julklapp och ändå vilja ha mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar