Public enemy no1

Jag skulle vilja be er att lägga utseendet på förövaren på minnet. För detta är ingen vanlig lära-gå vagn detta är en ytterst farlig lean mean killing machine, i vårt hushåll är det public enemy no1. Plötsligt står den bara där, bakom ett hörn eller ibland tom mitt på golvet och ni kan ger den på att man slår i tårna eller på andra sätt flyger över den. Jag har inte varit med om liknande som dragit till sig olyckor på det sättet, den ser ytterst oskyldig ut med en liten Bamse och Lille Skutt, men den har ett grymt inre. Många blåa tår och svordomar är den även skyldig till. För att inte tala om konflikter mellan Prinsessan och LillMucklan, för givetvis ska båda ha den. 

Vi har faktiskt haft varsin vagn till barnen, Prinsessan hade först en svart snygg från Brio, sedan en prinsessdockvagn även den från Brio. För mig stod Brio för kvalitet och hållbarhet, men jag har fått revidera den uppfattningen för de vagnarna blev bara träflis, en sak i taget trillade av, först hjulen, sedan lite skruvar, så handtag och sedan gick botten ur. Skittrist och tja i ärlighetens namn använde Prinsessan vagnarna som pansarvagnar, flög fram med dem över golvet, kanade och dunkade in i saker. 

Men vagnen på bilden håller och rullar fortfarande, det är nästan som att den drar åt sig alla energi efter varje krock. Livsfarlig är den när Prinsessan och vagnen kommer flygande, slirar över tröskeln i kurvan in i köket, ibland funderar jag på om det inte är så att vagnen tar över Prinsessan, för att den vill köra fort och krascha saker. För inte skulle väl min lilla ljuva, numer ganska så kortklippta, ängel göra något liknande? Vagnen lastas dessutom full med diverse tjuvgods, saker man stulit ifrån den andra och sen hävdar är ens eget, sedan drar man därifrån snabbt som ögat, med den andra ylandes efter sig och tårar som sprutar överallt. Så kanske borde jag istället kalla detta för "the getaway car", den som förövaren parkerar framför sitt mål och sedan fyller med tjuvgods.

Just nu står den parkerad en halvmeter ifrån mina fötter och tänk i frånvaron av Prinsessan och LillMucklan ser den ganska så fredlig och oförarglig ut. Jag tänker dock inte låta lura mig denna gången för jag vet vilka hemska potential den vagnen har och stirrar bara surt tillbaka, bäst att visa var skåpet ska stå på en gång så att den inte börjar ta sig friheter. Den tanken gillar mina ömma tår, så de slår sig nu till ro på soffbordet. Med förhoppningen om att denna vagn snart kommer att pensioneras eller gömmas bort, någonstans långt bort så att mina fötter och tår återigen kan få leva en fri, stillsam och sorglös tillvaro utan terrorhot.