fredag 18 februari 2011

Som ett pärlhalsband

Så känns min tillvaro just nu, som ett pärlhalsband, en oändlig kedja av små runda vita släta pärlor. En vit tillvaro, där ingenting egentligen kommer åt ytan utan bara trillar av, när en liten pärla har passerats så är det dags för nästa, exakt likadan som den förra. 

Plötsligt går pärlhalsbandet sönder så jagar man de där små sprittande pärlorna överallt, många hittar man, en del fastnar och blir kvar, en del faller i glömska och några städas bort med dammsugaren. Ogreppbara pärlor som flyr undan när man dyker för att försöka få fatt på dem, så känns dagarna just nu, de, bara flyr undan, en ny dag kommer likadan som gårdagen. Helt plötsligt är dagen över och egentligen har vi ingenting hunnit göra. Vi hinner aldrig riktigt greppa dagen, det är mycket nu, eller egentligen avsaknaden av mycket. Men vi kommer aldrig riktigt igång med vår dag, för vi behöver starta om Prinsessan så många gånger, något går fel och plötsligt befinner vi oss uppe i pappas säng igen. Sedan har plötsligt en fem nya pärlor passerat och det är helg igen, fast de två pärlorna är svårare att jaga fatt på än de andra. Svårfångade pärlor som när man väl har dem i handen så löses de bara upp och försvinner.

Det känns som att jag jagar dagen så mycket att jag glömmer att dagen är här, eller gläds åt de få pärlor jag faktiskt lyckats fånga. Jag skulle vilja stänga in mig i en pärla med vakuum, frysa tidens gång ett tag, sova ikapp, hinna göra allt det där som jag så gärna skulle vilja göra. För att sedan fånga pärlan, slänga upp den i luften och släppa tiden fri igen, sätta familjen och tidens gång på paus ett tag, så att jag hann med, mig själv. Just nu hoppar jag bara från pärla till pärla, eller ligger på golvet vilt fäktandes med halva kroppen under soffan i jakten på att hitta pärlan som smet in där. Men längtan finns att hitta den där pärlan som inte är perfekt som alla de andra, pärlan som kanske skimrar i en annan nyans, med en annan storlek, som bryter förtrollningen och släpper dagen fri igen.

"Like sands through the hourglass, so are the days of our lives."

1 kommentar: