Dumma skitmedicin

Vi har inte haft några större problem med waran hitintills, det har alltid funnits en logisk förklaring till varför värdet har farit åt ena eller andra hållet. För det mesta har vi även kunnat förutse det, så att värdet denna gång gjorde en djupdykning gör att det känns skitjobbigt just nu. Ingen kan svara på vad som gick fel, för värdet ska inte åka från 3,0 (samt ha varit stabilt i många långa veckor innan) ner till 1,6 på en enda vecka. Det finns inte på kartan, den enda förklaringen är att vi skulle ha glömt att ge Prinsessan sin medicin eller att vi hade matat henne med jordgubbar och baljväxter morgon, middag och kväll, vilket vi givetvis inte har gjort. Två dagar gick vi och gav henne fragmin, egentligen hade doktorn ordinerat fyra dagar, men igår lördag ansåg maken att vi behövde sticka henne igen. Om inte annat för att se hur vi skulle dosera waranet till kvällen, samt att han ansåg (helt korrekt) att ett barn som har fått upp sitt PK, inte bör få fragmin och han ifrågasatte väl egentligen hela tanken att man ordinerat för fyra dagar. Jag var lite mer försiktig, för fortfarande finns ju tanken om att vårdpersonal ska veta bäst och nytt pk-prov var inte ordinerat fråns på måndag. Men samtidigt det maken sa var ju logiskt. 

Så vi stack Prinsessan och fick ett värde på 3,3, stack även en gång till för att vara säkra. Nu kan jag säga att det kliar ordentligt i huvudet på oss, 3,0 ner till 1,6 och sedan upp till 3,3 igen, under en och samma vecka?? Det känns inte bra alls, värdet i torsdags måste ha varit något fel, men vi vet inte vad som kan ha vart fel, för så ska det inte se ut. Vi ringde 26:an dit vi skulle ha tagit oss för att få fragminet och berättade hur det såg ut, sedan tog det många timmar innan en läkare ringde upp. Men läkaren höll med om att vi inte skulle ge fragmin, men hon ville dock att vi skulle sticka som idag söndag. Hon frågade lite försiktigt om vi stack varenda dag och nej det gör vi ju inte men jag sa att vi stuckit för att se hur det låg idag, "så ni kände på er att något inte stämde", tja jag gjorde ju kanske inte det men maken gjorde det. Läkaren var också inne på att det måste ha blivit något fel i torsdags - men vad det visste hon inte. Det är ju just det som känns väldigt osäkert nu, för hur vet vi att detta inte händer fler gånger? 

Sedan måste jag ju även återigen ifrågasätta pk-mottagningen, varför ordinerades inget stick igår? Att bara ordinera fragmin i fyra dagar. Det känns inte bra alls och där tog förtroendet för dem ännu en djupdykning.

Nu tog kameran bort det blå knäet mm

Men jag vill även passa på att göra ett stort hurra för andra avdelningar som har fungerat. I torsdags träffade vi en sjuksköterska på dagavdelningen, som vi träffat innan, den där sjuksköterskan som Prinsessan faktiskt gillar. Prinsessan var inte så sugen på att ta spruta i fredags, dagens underdrift, men hon kunde tänka sig att träffa denna sjuksköterska. När vi kom i fredags hade sjuksköterskan tagit kontakt med vår kontaktsköterska så hon kom in när det var dags att sticka, så huxflux hade vi fått en hel massa ordnat. Hjälpmedelskort på nya teststickor och lite prylar så att jag kan öva på att sticka hemma så att det finns möjlighet framöver för mig att sticka Prinsessan. Inte för att det är något jag ser framemot men det skulle underlätta för alla enormt, för jag tycker inte att det känns vettigt att ett litet stick som bara tar något minut tar oss uppemot 2 timmar att få avklarat om vi åker till sjukhuset. Det är ett slös av min tid och framförallt även vårdpersonalens tid som kan göra något annat istället.

Det allra lustigaste, eller lustigt är det nog egentligen inte men det som gjorde att vi fick lite hopp om framtiden är att Prinsessan erbjöds att gå in på lekterapin själv, under tiden som jag fick sprutor, nålar, emla och gud vet vad, samt en snabb sticklektion. Prinsessan var peppad och på, så hon pep in på lekterapin själv, för hon skulle få träffa M, ingen panik och gråt, utan en liten yster kalv på vårbete. När jag kom tillbaka sen satt hon och lekte nära, nära med den andra kvinnan som jobbar på lekterapin i dockhuset, en kvinna hon bara träffat en gång förut. Jättenöjd var Prinsessan, hon vinkade lite lojt hej och återgick sen till sin lek. Tydligen hade hon när hon kom in förklarat för M att hon var på lekterapin för hennes medicin fungerade inte så nu fick hon sprutor istället, vilket hon inte ville, men det blir så ibland. Hjälp , det går alltså in saker i det där lilla ulliga blonda huvudet, fast man inte alltid tror det. 

Sen har väl helgen varit sådär, för Prinsessan har haft enorma kontrollbehov, vi får inte ta i henne och klä på henne, hon ska inte byta kläder, hon ska inte borsta tänder och hon bara ska inte. Stora svårigheter med övergångar överhuvudtaget. Vilket jag inte tror har ett samband med lekterapi besöket utan snarare fasthållningen vid de där jäbbla sprutorna. Men ändå vad långt Prinsessan har kommit, för ett år sedan fick ingen utomstående komma för nära och hon gick inte många meter utan mig, till att på egen hand vara själv på lekterapin i 30 minuter. Nu är lekterapin kända jaktmarker för Prinsessan, men ändå, det är ett jättekliv för Prinsessan.