UNO Moooooo!!

Vi var ju upp på stan för några veckor sedan och köpte ett nytt spel till tjejerna. Många spel fanns det, även om den största delen utgörs av memory-spel, vilka jag tycker är skittråkiga - antagligen för jag är så kass på dem. Vi stod och vred och vände på många spel, för min erfarenhet är att spelen till de yngsta barnen inte brukar vara så roliga, eller jo barnen tycker det men som vuxen sitter man och lider. Hade ett par spel som Prinsessan fick välja på och till slut valde hos just UNO Moo! Gissningsvis föll Prinsessan för djuren på ovansidan av huset, för de ser verkligen jättesöta ut. 

UNO är ett spel som jag växte upp med, varje basketläger, övernattning, eller egentligen bara när vi var ute på landet och satt runt stora köksbordet och spelade. Jag älskade det spelet, så enkelt, inga stora askar eller små pluttar som kom bort, bara en enkel kortlek, som dock var så mycket mer. Jag kommer faktiskt till och med ihåg var vi köpte vår första kortlek, vi var in till Norrtälje med mormor och morfar och givetvis fick jag ju gå en sväng i leksaksaffären och där hängde kortleken. UNO var en välkommen variation till fia med knuff eller kinaschack. Så det kändes lite kul att Prinsessan just valde ett UNO spel, även om jag fortfarande inte hade så stora förväntningar.

Spelet är en förenklad variant av UNO, sedan har vi förenklat det lite till. Man får fem djur var när spelet börjar, det är grisar, kor, höns, hundar, skunkar, får och bönder. Sedan gäller det att matcha det djur som står på höskullen med antingen färg eller samma djur. Skunken och bonden ska ha specialfunktioner, men vi har bara använt oss av bonden som wildcard/joker, skunken får vara med som de andra djuren. Så nu har LillMucklan lärt sig ett nytt djur och hon älskar sina skunkar, försöker använda sig av dem hela tiden. Samtidigt som Prinsessan försöker norpa åt sig så många bönder som möjligt om hon får ta egna gubbar när spelet börjar. 

Barnen tycker att spelet är jätteroligt och det gör faktiskt vi vuxna också, så vi spelar tre omgångar nu varje dag. Det är faktiskt som att spela UNO och det ger en varm känsla av nostalgi hos mig, det var så enkelt att komma igång och det är något vi kan spela allihop tillsammans. Sedan det viktigaste är att omgångarna är snabbspelade, för det där med tålamod det är inget som mina barn har några större depåer av.

UNO-mu, eller på LillMuckliska - muuuuuno muuuu, ska man säga när man bara har ett djur kvar, precis som i UNO då man bara har ett kort kvar. Då vaknar barnen till liv, för nu inser de att de faktiskt kan vinna spelet. Sen att båda barnen står på sina stolar, hoppar och klappar i händerna när vi förklarat att någon vunnit - det är en annan sak. Kan varmt rekommendera detta spel och jag hoppas att mina barns spelintresse håller i sig, finns så många roliga spel därute, när de blir lite äldre, fast just nu så räcker det med Uno-moo!