Varför då?

Jag skulle vilja ha ett litet räkneverk som summerar ihop hur många gånger jag får höra detta per dag, varför då? varför gör hon så? varför gjorde jag det? och dussin andra frågeformer. Jag undrar om jag ska förlita mig på att mina öron snart acklimatiserar sig till detta ord och därför bara sorterar bort det?

Tänkte dock använda Prinsessans favoritvokabulär i dagens blogginlägg.

Varför sover mamman med fötterna utanför sängen?

Jo för att i LillMucklans säng får hela mamman inte plats, så detta är det bekvämaste sättet att ligga på när liten LillMuckla behöver nattas om. För övrigt om mamman rullar ihop sig så att fötterna får plats, ni vet viker ihop sig som ett dragspel eller måttstock, så stirrar LillMucklan surt på henne. Muttrar och snurrar runt, suckar och pustar för att hon inte riktigt får plats att ligga som hon vill. Så mamman ligger på sidan, med fötterna utanför sängen och drar in magen för allt vad tygen håller så att LillMucklan kan komma till ro igen. 

Varför sover mamman med fötterna utanför sängen igen?

Jo för att någon gång under nattkröken kom först LillMucklan och invaderade mammans säng på hela 90cm, efter ett tag kom även Prinsessan. LillMucklan beredde sig plats i huvudänden av sängen, för hon tycker om att ligga på kudden. Mamman försökte halka ner lite i sängen och lade sig på tvären för att ligga så mycket som möjligt i sängen. Prinsessan bryr sig inte så mycket om var hon ligger, bara hon har ligger väldigt nära mamman och samtidigt har ett stort rörelseutrymme, sisådär en halv säng på ett ungefär. Mammans fötter är den kroppsdel som får offras i ekvationen, de får helt enkelt inte plats.
 

Varför kan ett litet barn som i sin egen säng rullar ihop sig på mindre än hälften av sängytan inte ta lika lite plats när det kommer över i mammans säng? 

Istället brer barnet ut sig lägger sig på rygg och slår ut armar och ben åt olika håll så att mamman både en och två gånger nästan trillar av madrassen. När mamman sen försöker flytta lite på det sovande barnet får hon många sura grymtningar och det onda ögat. Nästan så att mamman blir sugen på att gå och lägga sig i barnets prinsessäng för att få lite utrymme.
 

Varför förvandlas mammans små söta Prinsessor till vilda elvispar så fort det blir tal om att gå ut?

Runt, runt i vardagsrummet far de som små dervischer i osynk, runt, runt mamman dansar de i snäva cirklar, som små studsbollar far de upp och ned i soffan, över till puffen och sedan dansas det runt mamman igen. Så nu undrar mamman om det finns något bra och effektivt sätt att klä på små elvispar, där armar och ben yr runt runt i luften. Tänk dig bläckfiskar med elvispar istället för armar.

Ajdå där tog mina varför frågor slut, men jag lovar, jag kommer att fylla på när jag kommer på fler, no worries....