Kläder med en historia

Jag tycker att det är ganska så intressant, de kläder Prinsessan helst sätter på sig är de kläder hon ärvt av någon. När det kommit "nya" kläder så är det de kläderna som gäller ett par dagar. Ligger de i tvätten så gör min lilla grävling en djupdykning i tvättkorgen för att hämta upp de kläder hon vill ha, så det gäller att försöka komma ihåg att tvätta på kvällarna.
"Hade hon min tröja när hon var liten mamma?"

Sedan ska historien berättas om vem som hade kläderna förut, vad hette det barnet och varför fick just Prinsessan dessa kläder. Häromdagen när vi skulle gå ut och Prinsessan verkligen inte ville så hittade jag en av Storas gamla overaller. Vips hade Prinsessan ändrat sig och klätt på sig alldeles själv. Spännande vilka möjligheter som finns och vad Prinsessan kan när hon är motiverad. 

Det är inte alls samma när hon får nya kläder, visst hon blir glad och har det varit Hello Kitty på kläderna har hon velat ha dem på en gång. Men det är inte alls samma, det är som att Prinsessan förstår att de kläderna inte har en historia, inget tidigare liv och ingenting att berätta om. Pratade med min mamma om detta igår och hon sa att tydligen var även jag så när jag var liten. Det bästa som fanns var då man fick ärva kläder, kläder som någon man gillade och kanske såg upp till hade haft.

Sedan läser man i olika forum om stackars barn som måste ärva kläder, då funderar jag lite är det föräldrarna som egentligen har ett ogrundat dåligt samvete för att de inte kan/vill ge barnen nya kläder eller är det verkligen barnen som inte gillar detta? Eller är det människor som på utsidan rynkar näsan och av någon anledning tycker synd om barnen? Varför undrar jag då, kläder på småbarn blir kletiga, kladdiga och smutsiga ganska så fort, iallafall om barnen får fara fram som de vill och inte ska sitta still som en liten docka. Jag anser nog att smutsiga barn faktiskt är lyckliga barn, barn som vågar leva, leka och utforska. Sen kanske de är lite mindre lyckliga när man kommer med stora tvålen och ska skrubba dem, men det är ju en annan historia. Poängen är väl dock att vad spelar det då för roll vad barnen har på sig för kläder, så länge kläderna är lekvänliga och tillåter barnen att röra sig. Kanske inte senaste modet, kanske är kläderna lite urblekta, kanske finns även någon fläck på kläderna. 

Men för ett litet barn, så kan dessa kläder betyda väldigt mycket, tror jag. Kanske är kläderna inte bara kläder utan även en markering att man blivit lite större och en förhoppning om att få samma egenskaper som den som bar dem hade? Nu flummar jag säkert iväg, men om ni hade sett lyckan och glädjen i Prinsessans ansikte då vi hittade kartongen med storasysters kläder i helgen så hade ni förstått. Sen spelar det inte så stor roll att inte kläderna sitter helt perfekt tydligen, utan det är lycka att få sätta dem på sig, ställa sig framför spegeln och titta på hur fin man faktiskt är.