Under hösten har Prinsessan börjat hitta lite fokus, hon kan sitta stilla under längre stunder och koncentrera sig på det hon gör. Hon fladdrar inte längre konstant runt, hon tappar inte tålamodet på samma sätt, utan halsbandet kan faktiskt bli färdigt och hon kan sitta länge och klistra, klippa och fixa.
Ritar gör hon dock ganska sällan, visst nya färgkritor kan ju vara kul ett tag, i rätt målarbok, men hon tappar intresset fort, och OK alla är vi olika. De gånger hon ritar är det oftast hårda, energiska, långa streck, fort, fort fylls pappret med hårda, aggressiva streck, eller ibland runda, mjuka men fortfarande linjer fyllda med massor med energi och kraft. Så igår då barnen sitter och klistrar och jag står och lagar mat hör jag plötsligt hur Prinsessan pratar för sig själv, en mun, en näsa, ögon, hår, ben, armar, händer, fingrar.. Sedan ställer hon sig upp på stolen och klappar i händerna, mycket nöjd med sig själv.
Så givetvis blir jag nyfiken och går närmre, för att se vad hon har gjort och döm av min överraskning när jag ser att hon faktiskt skapat sin allra förstaste huvudfoting. Bara sådär, inte en tillstymmelse till intresse innan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar