Måndag hela veckan

Jodå jag vet att det är tisdag idag faktiskt, vilket kanske inte är en så stor bedrift, men ibland känns det som alla dagar flyter ihop. Fast å andra sidan just att jag skriver detta inlägg på en tisdag bevisar bara tesen "måndag hela veckan" egentligen, om man ska vara petnoga, fast det ska man kanske inte vara.

Det känns lite ibland som att man fastnat i en loop, precis som i filmen med samma namn, så är det så att vi har missat något viktigt i vår tillvaro, att det är därför som vi hålls kvar här? Att i vår jakt att ständigt ta oss framåt tvingas bromsa litegranna, reflektera och stanna till och gör om och göra om tills vi kanske hittar ur loopen, att vi skapar oss ett nytt slut. Jag vet inte men vår dagar består för det mesta av samma element. 

Vi går upp, försöker lirka i Prinsessan frukost, efter en timme har hon förhoppningsvis fått i sig några havrepuffar. Då låter jag barnen titta på Bolibompa en stund medans jag far runt som ett skållat troll och fixar saker.  Petar i barnen lite mellis innan vi går ut. Vi ser aldrig någon ute och ingen ser oss, ibland känns det som att leva i spökstad. Vad gör alla med sina barn om dagarna? Jodå jag vet att det är arbetsvecka nu, men på helgerna då? Nu är det ju inte heller -20 heller så barnen behöver ju ut och röra på sig, tycker jag iallafall. Sen går man in och lagar lunch till barnen, återigen mickel, lock och pock för att Prinsessan ska äta. 

Har vi tur kommer posten mitt i lunchen och då är det allmänt myteri, vem ska hinna först ut genom dörren och hämta posten och på vägen helst stänga dörren över den andres fingrar i ivern. Eller förlåt det är ju inte Posten som kommer då, det är Bring som för det mesta kommer vid den tiden, Posten kommer långt senare. Något som vi funderat mången gång på, hur det kan vara samhällsekonomiskt försvarbart att flera människor kör samma rutt med post. Fri konkurrens i all ära men någonstans är det bara oerhört korkat att flera personer gör exakt samma jobb.

Låter barnen leka en stund när jag försöker röja efter lunchen, plocka ur tvättmaskiner och torktumlare, samt samla ihop eventuella kläder som barnen släpat runt på - helst gör man allting samtidigt. Sedan är det dags för lite mellis igen, det mål då Prinsessan oftast äter bäst. Efter det är det bara att börja bylta på barnen igen för att bege sig ut, i en lekpark igen, surprise, vi ser ingen och ingen ser oss, totalt folktomt fortfarande, aptrist. Hem och laga middag, dammsuga av, försöka plocka iordning allting och sen sätta oss ner kring matbordet.  Ytterligare mickelpickel med förhoppningen om att iallafall några makaroner ska försvinna. Ge Prinsessan medicin, göra iordning vällingen, stoppa barnen i badkaret och sedan i säng för att avsluta dagen med att läsa saga för dem. Så vaknar vi och så går tillvaron på repeat igen..

Nåja det är ju tur att vi har de återkommande sjukhusbesöken att bryta den värsta tristessen med.

Idag har vi ägnat en liten stund åt bakning, Prinsessans nyfunna intresse, vilket är ett enormt steg framåt för en liten tjej som så sent för bara ett halvår sedan fick panik om hon blev kladdig om fingrarna. Det enda tråkiga är att vi sällan för att inte säga aldrig fikar hos oss. Vi hade en enorm tur där innan jul när ugnen gick varm med saffransbullar och pepparkakor var och varannan dag att storasyster hade julfest så vi blev av med allt baket där. Idag har vi bakat frallor, matbröd brukar gå åt, första dagen iallafall, sen brukar det mesta jag bakar bli torrt.

Hemma hos oss är vi ivriga förkämpar av tanken om arbetsfördelning, vilket barnen tydligt uppvisar. Prinsessan, rör och blandar - det hon är bäst på och LillMucklan, äter, moffar och gömmer undan det hon tycker ser gott ut - det vill säga hennes starka sidor. Skönt att alla får göra det som de är bäst på.

Imorgon när vi handlar ska jag försöka komma ihåg att köpa lite mer klister till Prinsessan. Det var mycket uppskattat innan jul och det innebär ju pyssel utan att vi måste försöka äta upp något efteråt. Fast LillMucklan har lite prövande försökt sätta tänderna i tändsticksaskarna som de pysslade innan jul.