Liten Tomtenissa tittar in från sitt kalla skjul,
tänk i detta hus måste det väl ändå lukta lite jul.
Sniffar, luktar, här har man visst bakat pepparkaka,
och liten Tomtenissa låter sig väl smaka.
Tittar sig sen omkring för att hitta lämpligt krypin,
där hon över natten kan vila luvan sin.
Smyger så till toaletten, där är varmt och skönt,
hon lutar huvudet trött mot något grönt.
Men oj vad det luktar här, liten näsan rynkas snart,
till barnen en liten lapp skrivs med farlig fart.
För huset behöver lukta jul och gott,
så kommer nog Tomten som ett skott.
Mamman tänkte och tänkte, vad kunde man i huset finna som skulle Tomtenissans gillande vinna. Några apelsiner, kryddnejlika och röda band, hon satte snart i barnens hand.
Snart spreds en doft av jul i det blåa huset som dock kan kompletteras den dag då barnen får plantera sina små hyacinter.Hyacinter är verkligen väntan på tomten och jul för mig.
Men annars funderar jag åter på det här dilemmat att faktiskt komma i tid när man har två stycken huliganer i släptåg. Prinsessan tycker inte om att klä på sig alls för tillfället, för det blir knöligt, hur man än beter sig så blir det skrynklor och rynkor. Så när det är dags att gå ut och klä på sig lägger sig Prinsessan som en sjöstjärna på golvet och bara gråter, att hjälpa till nej det vore otänkbart.
Men annars funderar jag åter på det här dilemmat att faktiskt komma i tid när man har två stycken huliganer i släptåg. Prinsessan tycker inte om att klä på sig alls för tillfället, för det blir knöligt, hur man än beter sig så blir det skrynklor och rynkor. Så när det är dags att gå ut och klä på sig lägger sig Prinsessan som en sjöstjärna på golvet och bara gråter, att hjälpa till nej det vore otänkbart.
Först när mamman höjt rösten och förklarat att nu blir hon irriterad kan Prinsessan möjligtivs, kanske, eventuellt sätta på sig fleecetröjan iallafall. Efter mycket skrik och bråk och mamman dragit upp dragkedjan så börjar samma process om med sockorna. "Du kan väl iallafall dra på dig dem så viker jag ner byxorna sedan". Så upprepas samma process som nyss, Prinsessan lägger sig ned på golvet och simulerar sjöstjärna, skriker, bråkar och kan inte. Kicka till LillMucklan när hon går förbi det kan man dock alltid göra, eller riva ner hennes kläder, eller gömma dem så LillMucklan blir arg. Jag gissar att en sjöstjärnas fullständiga potential inte har upptäckts ännu...
Sedan kommer dock dilemmat, för man vill inte ha Prinsessan färdigklädd först för då ställer hon sig och leker med dörren, de dar hon står på benen det vill säga. Öppna, Stänga, Öppna, Stänga, dunka upp dörren, dra ned handtaget bara lite så det gnisslar och klickar. Dunka lite mer i dörren. En lek som inte slutar fråns mamma irriterat ryter i för minst femtielfte gången. Men då går vi vidare till lampknappen, Släcka, Tända, Släcka, Tända, dra med hela handen över lampknappen för att se vad som händer.
Så när Prinsessan fått på sig fleecetröja och strumpor, kanske även fuskolle och vantar så är det lämpligt att börja få LillMucklan att klä på sig. Det är bara det att LillMucklan är inne i en period där hon ingenting alls vill, att gå och lämna Prinsessan på dagis vill hon verkligen inte. Hon kan vara hemma själv, så det så, i ärlighetens namn skulle hon säkert klara det också. Men att lämna en 3-åring ensam hemma i 30 minuter. Neh det gör man ju inte, så LillMucklan får helt enkelt bara finna sig i att följa med. Under tyst protest låter hon sig bli påklädd, till hälften, för LillMucklan kan minsann själv, även om det då går i snigelfart. Men VE DEN som försöker stressa lilla Skalman.
Därför vänds alltså återigen uppmärksamheten mot Prinsessan, men när man halvvägs hällt i Prinsessan i overallen hör man LillMucklan fnissande hasa iväg. "Kom å ta mig om du kan..." Pust å stön, å nu har ju givetvis Prinsessan fått på sig overallen och dörren öppnas och stängs och hon har fått till koordinationen så den andra handen arbetar med lampknappen. Fångar in LillMucklan, förklarar att vi kan leka sen men nu måste vi gå... Dunk, LillMucklan puttas omkull av Prinsessan då hon försöker gå till dörren. LillMucklan måste kramas hon tycker att livet är väldigt ledsamt och orättvist nu.
Tänk om man kunde låta bli lite kläder på Prinsessan så skulle vi kanske eliminera en del moment. Men neh då fryser Prinsessan och hon har en stark åsikt om vilka kläder som ska komma på kroppen och i vilken ordning. Problemet är ju bara att hon inte vill medverka till att kläderna kommer på kroppen. Det var tisdagsmorgonen och tänk imorgon och på torsdag får vi ha lika kul som idag... och mamman som verkligen, verkligen avskyr att stressa någonstans.
Sedan kommer dock dilemmat, för man vill inte ha Prinsessan färdigklädd först för då ställer hon sig och leker med dörren, de dar hon står på benen det vill säga. Öppna, Stänga, Öppna, Stänga, dunka upp dörren, dra ned handtaget bara lite så det gnisslar och klickar. Dunka lite mer i dörren. En lek som inte slutar fråns mamma irriterat ryter i för minst femtielfte gången. Men då går vi vidare till lampknappen, Släcka, Tända, Släcka, Tända, dra med hela handen över lampknappen för att se vad som händer.
Så när Prinsessan fått på sig fleecetröja och strumpor, kanske även fuskolle och vantar så är det lämpligt att börja få LillMucklan att klä på sig. Det är bara det att LillMucklan är inne i en period där hon ingenting alls vill, att gå och lämna Prinsessan på dagis vill hon verkligen inte. Hon kan vara hemma själv, så det så, i ärlighetens namn skulle hon säkert klara det också. Men att lämna en 3-åring ensam hemma i 30 minuter. Neh det gör man ju inte, så LillMucklan får helt enkelt bara finna sig i att följa med. Under tyst protest låter hon sig bli påklädd, till hälften, för LillMucklan kan minsann själv, även om det då går i snigelfart. Men VE DEN som försöker stressa lilla Skalman.
Därför vänds alltså återigen uppmärksamheten mot Prinsessan, men när man halvvägs hällt i Prinsessan i overallen hör man LillMucklan fnissande hasa iväg. "Kom å ta mig om du kan..." Pust å stön, å nu har ju givetvis Prinsessan fått på sig overallen och dörren öppnas och stängs och hon har fått till koordinationen så den andra handen arbetar med lampknappen. Fångar in LillMucklan, förklarar att vi kan leka sen men nu måste vi gå... Dunk, LillMucklan puttas omkull av Prinsessan då hon försöker gå till dörren. LillMucklan måste kramas hon tycker att livet är väldigt ledsamt och orättvist nu.
Tänk om man kunde låta bli lite kläder på Prinsessan så skulle vi kanske eliminera en del moment. Men neh då fryser Prinsessan och hon har en stark åsikt om vilka kläder som ska komma på kroppen och i vilken ordning. Problemet är ju bara att hon inte vill medverka till att kläderna kommer på kroppen. Det var tisdagsmorgonen och tänk imorgon och på torsdag får vi ha lika kul som idag... och mamman som verkligen, verkligen avskyr att stressa någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar