Med skogen bakom knuten så blir det självfallet både en och två promenader i skogen. Barnen och främst Prinsessan älskar skogen, det är som att hennes livsandar vaknar till liv och benen går av sig själva.
En backig trollskog har vi, en gammal mossigt grön och mjukt lummig. Stora stenar och nedfallna träd som täcks av mossa. Tittar man efter riktigt nära så kan man upptäcka både små tomtenissar och Prinsessor. Sådana där som hör hemma i sagans värld och absolut i denna skog. Det är så underbart att se hur Prinsessan tar för sig och far fram i skogen.
Kvick i fötterna är hon då hon snabbt som en vessla försvinner in bland träden för att gömma sig. För i skogen finns ingen rädsla, inte en massa människor att hålla koll på som gör att Prinsessan kommer av sig i leken. I skogen är Prinsessan fri, fri att vara vem hon vill. I skogen bryr hon sig inte ens om att LillMucklan ständigt behöver vara vid hennes sida. I skogen kan man faktiskt tillåta att mamma försvinner utom synhåll en liten stund samtidigt som man fnittrande gömmer sig bakom en stor sten.
Kanske är det detta som är så starkt förknippat med Prinsessans integritet, hennes behov av frihet och rymd. En Prinsessa som likt ett vilt djur slokar och tappar gnistan i fångenskap, där rörelseförmåga och skogens stilla sus bytts bort mot något annat, ett rum eller inhägnad som tydligt markerar gränserna. Jag vet inte men ute i skogen är det en annan Prinsessa vi har med oss och av någon anledning tror jag att den Prinsessan, den vilda, vackra, skrattande, ibland stannar kvar i skogen och med oss hem har vi istället Bortbytingen. Bortbytingen som i och för sig längtar ut, men som får panikattacker och som inte vill gå ut ur huset, som därinne i huset inte nås av skogens lugnande magi. Jag tycker jag att nästa gång vi går i skogen så lämnas Bortbytingen tillbaka till sin trollfamilj och vi får vår Prinsessa med oss hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar