Plötsligt stannar barnen upp, de vädrar, sträcker ut händerna, ser lite fundersamma ut och sedan går allting fort. Ett stort leende sprider sig från öra till öra på både LillMucklan och Prinsessan. Det regnar, det kommer vatten från himlen. Det betyder att man får använda sitt paraply. Små bara, nakna fötter springer fort in, stolar skjuts fram och sedan sträcker de sig, högt upp på tå. Ett paraply får man bara ha när det regnar, även om Prinsessan gör ivriga försök att kalla det för parasoll. Men det hjälps inte, paraply bara när det regnar. Nu regnar det, då får man använda paraply och det gör barnen. I hela fem minuter står barnen under varsitt paraply och lyssnar andäktigt på regnet som smattrar. Helt stilla och det är som att tillvaron har pausat, det är bara regnet som visar på att livet fortfarande fortgår. Sedan drar regnmolnet vidare, paraplyerna fälls ihop och Prinsessan och LillMucklan återgår till att cykla och springa runt, som att de inte just har erbjudits en liten paus. Prinsessan vädrar lite till i luften:"Mamma, det luktar annorlunda nu". Vilket hon har helt rätt i, det luktar sommarregn och gräs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar