Lite halvtrött och seg hör jag hur Prinsessan frågor någonting och jag gör den klassiska mammagrejen, jag mhmm:ar till svar, något som Prinsessan tar som ett jakande. Sekunden efter trillar polletten ned hos mig också och jag inser vad jag har svarat ja till, kanske är det skriken inifrån garderoben eller vansinnesskrattet från utsidan. Eller så tog det bara så lång tid för orden, ljuden och sammanhanget att sjunka in...
"Mamma får jag leka instängningsleken"
Det givna svaret på en dylik fråga bör ju alltid vara NEJ, nej och tusen åter flera nej. Inte ett mhmm, absolut inte, det inser jag också så jag studsar iväg för att rädda min LillMuckla. En stukad LillMuckla, med en väldigt stor underläpp som darrar.
"Mamma jag tycka inte om stängaleken"
Nej det gör inte mamman heller, absolut inte, en jättedum lek är det... Mamman önskar så att hon i detta läget varit lite mer lik pappa Åberg, som trots att att han mhmm:ar till svar till Alfons så får han ändå med det viktiga: "Men rör inte sågen Alfons".
Så om mamman då skulle ha varit pappa Åberg istället hur hade ett möjligt svar sett ut då?
"Men stäng bara inte in LillMucklan då"
Fast då gissar jag att poängen med leken hade gått om inte, så kanske var det inte applicerbart ändå. Jag hade ju trott att jag hade lärt mig faran av att mhmm:a sedan den gången då Stora klippte min lugg för många år sedan, först när saxen satt i luggen sjönk orden in.
"Ska jag klippa luggen på dig mamma"
Det sägs att man måste göra sina egna misstag, men snälla om jag bjuder på detta misstag så kan ni väl tänka till nästa gången ni får möjligheten att mhmm:a. För mycket ofta är det ingen bra impuls alls, det kan sluta hursomhelst. "Ursäkta jag hörde inte vad du sa..." är ett mycket mer passande svar. För hur du svarar kan påverka dig ett bra tag framöver, millimeterkort lugg tex, det är inte att rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar