Sista meningen - "Nu har barnet hjärnskador" - det går inte att göra ogjort för nu har barnets liv för alltid förändrats. Visst jag vet inte alla faktorer bakom, vet inte ens vilket hjärtfel barnet hade/har och om det kanske hade gått lika illa ändå. Men "läkarna hade semester" gör ont i mitt hjärta, visst ska läkarna ha semester, men vilken beredskap skall då finnas, var finns back-upen?
Det är detta som jag och andra med mig varit rädda för, det har varit nära ögat förut, kanske har det redan skett tragiska saker, jag vet inte för allt rapporteras inte till tidningen. Men nu har det alltså hänt och jag undrar hur man hanterar detta? Eller gör man som med det brev som skrevs och skickades till USÖ, locket på? Mycket känslor som cirkulerar just nu, ilska, uppgivenhet och kanske även en stor portion tacksamhet.
Vi har många gånger tackat vår lyckliga stjärna att vi inte födde barn i semestertider och att undersökande läkare var hjärtläkare. Men tänk om så inte hade varit? Då kanske vi hade varit i samma sits som mamman i artikeln. För övrigt med tanke på Prinsessans hjärta så är det idag 4 år sedan vi fick åka hem från Gbg, Prinsessan i ambulans och vi i egen bil - för att checka in på USÖ.
UPDATE: Mailade brevet som skrevs till klinikchefen på USÖ till Örebroar´n, vet inte om de plockar upp det tipset eller inte men nu är det gjort. Den där insändaren till NA som jag jobbat på ett tag har jag försökt få lite mer liv i och ska få lite hjälp att plocka bort onödiga ord och göra den mer upseendeväckande. Hoppas att detta kan få någon slumrande politiker eller ansvarig att kanske sätta morgonkaffet i vrångstrupen och att inse att såhär kan vi inte ha det. Det är vad jag hoppas på, men sen är ju verkligheten många gånger långt ifrån vad som borde vara.
Vi har många gånger tackat vår lyckliga stjärna att vi inte födde barn i semestertider och att undersökande läkare var hjärtläkare. Men tänk om så inte hade varit? Då kanske vi hade varit i samma sits som mamman i artikeln. För övrigt med tanke på Prinsessans hjärta så är det idag 4 år sedan vi fick åka hem från Gbg, Prinsessan i ambulans och vi i egen bil - för att checka in på USÖ.
UPDATE: Mailade brevet som skrevs till klinikchefen på USÖ till Örebroar´n, vet inte om de plockar upp det tipset eller inte men nu är det gjort. Den där insändaren till NA som jag jobbat på ett tag har jag försökt få lite mer liv i och ska få lite hjälp att plocka bort onödiga ord och göra den mer upseendeväckande. Hoppas att detta kan få någon slumrande politiker eller ansvarig att kanske sätta morgonkaffet i vrångstrupen och att inse att såhär kan vi inte ha det. Det är vad jag hoppas på, men sen är ju verkligheten många gånger långt ifrån vad som borde vara.
Usch det måste kännas hemskt att läsa det för er som tillhör USÖ! Det är hemskt att det ska få gå till så.
SvaraRaderaBea jag tror att för oss som redan är "inne i systemet" och som numer har lite skinn på näsan så betyder detta inte så mycket. Utan det är värre för alla dem där man inte har diagnos eller är nyblivna föräldrar.
SvaraRadera