Dagispremiär

Natten till Onsdag var väl sådär, Prinsessan drömde och sov väldigt oroligt. Det var därför två små trötta tjejer som satt parkerade i soffan på morgonen. Så drog det ihop sig för att gå iväg till dagis, men då bröt Prinsessan ihop ordentligt, stora tårar och genomledsen. För Prinsessan trodde att jag skulle lämna henne där och sedan gå, efter mycket prat och kramar så gick Prinsessan med på att gå iväg - men då fick mamman klä på henne. När vi kom var alla barnen i Prinsessans grupp ute och det var härliga stora vattenpölar ute på gården - vilka så småningom lockade Prinsessan till att koka soppa och mot slutet av besöket var Prinsessan och Fröken iväg och letade efter "korv", "spagetti" och "köttbullar" att lägga i soppan. En Prinsessa som tog trevande steg bort från mamman och så länge hon visste var mamman var så var allting lugnt, men fick Prinsessan inte syn på mamman eller om mamman flyttat sig så började underläppen darra - lillskruttan. Dock en bra första dag på dagis, men det var en trött Prinsessa som var glad att få komma hem när de andra barnen gick in för att äta lunch. En orolig eftermiddag där Prinsessan inte släppte mig ur sikte och det var en mycket känslig liten tjej.

Natten som följde var sådär så jag tror att jag låg och höll Prinsessan i handen större delen av natten. Torsdag skulle vi få vara inne på dagis och ha atelje och pyssla med barnen, fast Prinsessan var ganska tveksam på om vi skulle gå iväg. Men så fort vi kom innanför grindarna på dagis hoppade Prinsessan iallafall självmant ur vagnen, hon blev sedan väldigt glad att upptäcka att hennes namn satt på tre olika ställen, ett för skorna, ett för kläderna och så en alldeles egen låda för teckningar. Dessvärre var dörren in till det rum där barnen satt och pysslade stängd så Prinsessan sparkade rejält bakut och vägrade gå in, det blev en del meck men efter att vi öppnat dörren och sedan gått en sväng på avdelningen kunde vi gå in och pyssla med de andra barnen.

Ändå nyfiken på vad som fanns att leka med gick Prinsessan försiktigt och tittade sig omkring, så jag såg helt enkelt till att sätta mig ner på mitten någonstans och låta henne utforska i egen takt. Till slut hittade hon in i lego-rummet och dit kom även övriga småtjejer så det var ganska fullt efter ett tag. Det gick bra ett tag Prinsessan byggde, småpratade med fröken och hade koll på vad de andra tjejerna gjorde. Fast sedan såg jag hur sköldpaddan höll på att ta över, hur Prinsessan började försvinna in i sig själv, ett tyst långsamt skede, som börjar med att Prinsessan tystnar och bara blir sittandes oseendes. När detta gäller det att vara snabb att påkalla hennes uppmärksamhet och få henne tillbaka, så jag petade lite försiktigt på henne fast hon reagerade inte på det, frågade om hon ville sitta i mitt knä, fick en nästan omärklig huvudskakning till svar. Men på frågan om jag skulle komma närmare och sitta bredvid henne fick jag ett tydligt ja, så smög nära och lade armen om henne och kände hur Prinsessan blev mjuk i kroppen igen.

Efter en stund hade tydligen alla byggt färdigt med lego så då städades det nogsamt bort och Prinsessan funderade på vad man skulle göra nu. Rita var det som de flesta nog ville göra, så fröken plockade fram papper, pennor och mallar, Prinsessan hoppade till min förvåning snabbt upp på stolen och ville rita. Rita är nämligen något hon sällan eller aldrig har tålamod att göra, så det var skönt att se att hon ändå ville vara med och göra som de andra i gruppen. Fast ganska snart, såg jag hur hon blev spänd i kroppen igen och ganska snart efter det smög Prinsessan ner från stolen och kom och kurade ihop sig i min famn, på ett sätt som bara LillMucklan brukar göra. Sedan ville hon inte alls vara med på sångstunden med de andra barnen, utan satt demonstrativt en bra bit därifrån - lite tråkigt då jag vet hur mycket hon tycker om att sjunga. Tror att det blev lite för mycket för henne helt enkelt. 

Efter sångstunden skulle barnen äta mat och då var det dags för oss att gå hem och det var en Prinsessa som var riktigt, riktigt snabb att komma därifrån, hon tog mig i handen och försökte släpa iväg mig när jag skulle byta några sista ord med fröken. Igår kväll var det mycket frågor om vad vi skulle göra idag och när jag sa att vi får se vad vi vill göra, konstaterade Prinsessan då går vi inte till dagis då. Idag har Prinsessan inte nämnt dagis överhuvudtaget, så vi får väl se hur det går när vi ska dit nästa onsdag. Jag tror att hon kan tycka att det är kul när hon väl är där och leker, men att det är mycket ambivalenta känslor och Prinsessan vet ju att så småningom ska hon vara där själv där utan mamman och LillMucklan och kanske är det den tanken som spökar allra mest?