En fråga som jag känner har ställts för många gånger på sistone, både av mig själv och många runtomkring. Svaret på den frågan är att vi vet inte, faktiskt, så illa är det, vi tar ett halvår i taget ungefär, samma intervall som det är på ultraljuden med andra ord. En liten ryckig tillvaro med andra ord, för oron eskalerar innan ultraljudet för att sedan direkt efter vid goda nyheter förminskas.
Men sen är det ju även så att allt inte bara kretsar kring Prinsessan, utan det finns en helhet ikring. En helhet som ska fungera och helst löpa på, utan att det hakar upp sig för mycket.
Just nu är det en oro för vad som kommer sen, just nu skolas Prinsessan in. Men LillMucklan då? En LillMuckla vi idag inte har en förskoleplacering till, vi vet inte ens om vi kommer att få en efter jul - det datum vi har sökt till. Detta gnager på mig, för jag känner att jag vill veta - jag behöver veta, jag vill planera och kunna känna hur det kommer att se ut där när det nya året har påbörjats. Allrahelst vill vi ju ha plats där Prinsessan går, inte bara av logistiska skäl och för att det räcker med bakterier och virus från en källa, men även för att detta är det ställe där vi tror att barnen kommer att finna sig bäst tillrätta på. Satt i möte med förskolechefen och kontaktpedagogen igår, vi pratade om prinsessans inskolning och att kanske mest för LillMucklans del så måste vi börja avlägsna oss. Så att LillMucklan inte blev alltför hemtam på förskolan - då högg taggen till i hjärtat - för det är ju den förskolan vi vill ha henne på. Visste rektorn något om placeringar redan eller var det bara en generell tanke.
Det andra stora orosmolnet är över arbetssituationen, för tanken är ju att jag ska hitta ett arbete på egen hand så det bara är att kliva på i januari. Dessvärre växer inte jobb på träd och jag har varit borta från arbetsmarknaden länge nu, en frånvaro som behöver förklaras vid en intervju, men hur positivt är det att dra upp på en intervju att man har ett barn som är hjärtsjukt? Inte så väldigt misstänker jag. Att söka jobb, skriva ansökningar, ringa och fixa tar upp mycket tid just nu, tid som inte riktigt finns med en Prinsessa som krisar och helst ska sitta på mig hela tiden. Det känns svårt att söka jobb när jag inte vet om vi får plats för LillMucklan någonstans - för vad händer om vi inte får det?
Det är så mycket som hänger och dinglar i luften nu... precis så man kanske kan greppa det men lika gärna kan det flyta iväg om man är oförsiktig och gör för mycket rörelse ikring.
Jag vill greppa, jag vill riva ned, jag vill hålla i min hand, jag vill se det svart på vitt, jag vill få bekräftat. Men mest av allt vill jag kunna planera, för att inte veta ger mig en stor klump av oro i magen. Ibland skulle jag vilja utveckla superlungor, stora ofantliga i klass med stora stygga Vargens. Huffa, puffa och blåsa bort molnen från vår himmel. Låta dem skingras om inte så bara för en stund så att solen kunde titta fram och guida vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar