Små vita krokodiltänder

Igår var det dags igen att gå till tandläkaren för att kontrollera tänderna. Prinsessan går hos specialisttandläkare två gånger om året då det är väldigt viktigt med att munhälsan sköts på hjärtisar. Nu ska väl så små barn ändå helst bara ha två vita pärlrader i munnen, men med all medicin som barnen petat i sig och till det oregelbundet matintag. Det är ju inte direkt en bra grund för fina tänder och när tandborstningen sen ett tag var en kamp på liv och död.. då var det redigt svettigt. Med andra ord har det varit ganska skönt att ha haft regelbundna kontroller hos tandläkaren två gånger om året. Även om Prinsessan långt ifrån uppskattat detta - som med allt annat som rör saker när man ska peta på henne.

Som sagt Prinsessan har absolut inte uppskattat dessa besök, det har varit tårar, panik och tjuvhållning. Genomsvettig har vi gått därifrån efter 10 minuters undersökning - för längre än så tar det inte. Behöver jag påpeka att det var många fjärilar i magen igår. Prinsessan verkade peppad när vi på morgon lekte tandläkare, fast det är ju aldrig någon garanti. Prinsessan konstaterade även att om hon var "duktig" hos tandläkaren så skulle hon nog få en ny plastspindel, det är verkligen tur att hon inte har elefantminne. Dessa små plastspindlar har verkligen uppskattats av Prinsessan, hon fick ju även ett gäng i Gbg, enda problemet är att hon har en lillasyster som ryckt benen av dem. Vilket innebär att det inte finns några små plastspindlar kvar hemma hos oss längre. Prinsessan såg med andra ord framemot att få med sig en plastspindel hem, själv så var det bara hallelulja amen och en enorm uppskattning av mutans makt.

Vi åkte alltså iväg till tandläkaren och när Prinsessan fått välja en ny tandborste, en av de där underbara som gör att man borstar på alla sidor av tanden samtidigt, så kvittrade hon glatt. Prinsessan började dock skruva lite nervöst på sig när vi åkte hissen upp och när hon inte svarade när sköterskan ropade hennes namn så tänkte jag att jaha det var det...Fast efter att ha blängt en stund på tandläkaren och sköterskan så klättrade hon oändligt försiktigt upp själv i stolen, måhända var det lite darrigt och ynkligt och en uttryckt begäran om att mamman skulle hålla i handen, men hon gjorde det. Placerade LillMucklan i en annan stol med iphonen och satte mig och höll Prinsessan i handen. 

Till min häpnad öppnade ungen faktiskt munnen och lät tandläkaren räkna tänder och titta både en, två och tre gånger så att allt såg bra ut. Men som vanligt satt jag där och bet på naglarna, för i Prinsessans mun bor många små vassa krokodiltänder och det skulle bli oändligt svårförklarat om käftarna slog ihop över tandläkarens fingrar och knipsade av dem. Fast inte då inte en tillstymmelse utan hon gapade så fint, tack och lov. 20 små vita fina krokodiltänder utan tillstymmelse till hål eller annat, så skönt. Prinsessan klättrade ned ur stolen mycket nöjd med sig själv:

"Idag var jag inte Lotta mamma, jag var eller Mia-Maria..., får jag en spindel nu?"
Dessvärre fanns ingen spindel i lådan och trots idogt letande i förrådet hittade man ingen, fast Prinsessan hade då hittat ett klistermärke med ett tåg så hon var mäkta nöjd ändå.

Lilla Prinsessan när hon bestämt sig för att göra något så gör hon det verkligen, envis som en gammal get - vilket i vissa fall verkligen kan vara bra men i andra fall väldigt tålamodskrävande.