Balans eller välbehövlig sömn?

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er när ni sover men tänkte iallafall visa hur det ser ut hos oss, sen ett tag tillbaka. För sedan Prinsessan började dagis så vägrar hon att ligga i sin säng... Därför har det länge sett ut som nedan:

Jag hoppas att ni särskilt lägger märke till Prinsessans helt orörda säng och det faktum att mamma någonstans på småtimmarna hamnar i skarven mellan kuddarna och sängarna samt blir utan täcke. Hur jag kan bli utan täcke då det oftast fanns tre täcken och lika många kuddar i sängen är ett stort mysterium för mig. Det går inte att få Prinsessan att somna i sin säng längre, inte på några villkor alls. Sängen står tajt intill min säng så det är ju inte som att jag är långt borta.

I helgen fick spatt på att sova i skarven, rädd för att röra mig så att jag hamnar mellan sängarna. För det vore ju väldigt snyggt om man blev hängande som i en hängmatta på mitten tills någon behagar att vakna och rädda en. För övrigt är jag lite orolig för hur dammråttorna under sängen skulle bemöta mig om jag kommer för nära. Prinsessan går ju inte att resonera med, så vi möblerade om och ställde LillMucklans säng bredvis pappan. En säng hon inte sovit i sen vi flyttade in. Eller hon somnade fint i den men vaknade sedan med ett tjut, totalt desorienterad så blev mycket meck, lättare att ha henne hos mig då. Ja ända tills storasyster också kom och trängdes och jag började fundera på om jag egentligen har rätt till min egen kropp.

På fem röda somnade LillMucklan otippat i sin säng, mot småtimmarna bulldozrade hon dock över sin pappa med kudde och täcke i högsta hugg. Han som i vanliga fall är lättväckt sov som en stock och jag fick kväva ett fniss. För LillMucklan liknade mest en fet larv som försökte ta sig framåt över stocken. Men nu sover hon större delen av natten i sin säng.

Så då borde jag inte ha så mycket att gnälla över nu va? Men ska visa hur det nu ser ut i min säng:

Obalans och en icke närvaro av jämvikt är det som härskar för nu har jag ingen LillMuckla som stöttar upp mig på andra sidan. Vaknar oftast upp i riktigt skeva eller sneda sovställningar och fortfarande UTAN täcke... Himla konstigt att jag är trött när jag vaknar.

Jag förstår inte hur barnen förvandlas till bläckfiskar med långa, långa armar med otäcka sugkoppar på nätterna. Armar som puttar, bökar och tar plats så att de sedan ligger som små sjöstjärnor, vilket de inte gör när de sover i sina egna sängar. Hur kan ett relativt litet barn ta upp så mycket plats och hur i sjutton lyckas de flytta på sin mamma som iallafall väger fem gånger så mycket? Eller är det så att skarven utövar någon magisk magnetism... "Slööööörp kom till mig" eller är skarven sponsrad av dammråttorna på golvet: "Ge oss något att äta så lovar vi att inte fylla skarven med ludd" ???