Jag äcklas verkligen av masskonsumtionen

 På Coop där jag gör större delen av handlingen har de börjat med att samla ihop varor som går ut snart på ett ställe. De sänker sedan även priserna kraftigt. 

Jag tycker att detta är bra för det ger mig en chans att fynda men även för dem att få sakerna sålda istället för att slänga dem. Problemet jag har när jag kommer fram till denna välfyllda disk är att jag vill köpa allt. Bara tanken på att slänga ätlig mat får mig att vilja kräkas. 

Den här konsumtionen är inte hållbar, varför måste vi ha så mycket valmöjligheter att det i slutet innebär att vi kommer att slänga mängder av mat varje dag.

I våras gick denna artikel att läsa i NA, något som gör mig varm om hjärtat. Maten tas tillvara och ges till dem som ingen mat har. Det är väl så det borde vara? Istället för att slänga maten? Hur girig är man då, att hellre slänga än att ge till någon som verkligen behöver maten? Det tråkiga är väl att det blev en väldigt debatt.

På ena sidan de som ansåg att detta var en bra idé och på andra sidan åsikten om att detta var förnedrande, att ge dem "gammal" mat. Jag vet inte men om jag ingen mat hade skulle jag hellre äta så kallad "gammal mat" än att gå hungrig, för det första. För det andra så är maten inte gammal, ofta är inte maten heller gammal bara för att den passerat bäst-före-datum. Som bekant är ju detta bara en rekommendation och innebär att leverantören bara kan garantera hållbarheten fram tills detta datum.

Mycket mat är ätbar och god och inte ett dugg gammal ens efter det datumet. Vi människor måste bli bättre på att lära oss att lukta och känna efter på maten. En gammal limpa till exempel, rosta brödet och gör skorpsmulor av det, istället för att köpa skorpsmulor. 

Just nu är det många kampanjer som pågår för att rädda "gammal mat":

Lantmännen har haft en väldigt bra kampanj om hur man tar tillvara på rester och likaså Toppits "Save food" -intiativ. Men detta är bara den mat som kommit till våra bord. Mycket mat slängs alltså innan den ens kommer så långt och det gör mig äcklad, vi utarmar jordens resurser något enormt för att producera all denna mat och välstånd och sedan slänger vi den?

Jag vet att historien om unga rika i Sthlm som köpte mer mat än de kunde äta bara för att sedan slänga de inte ville ha, en markering om välstånd, upprörde många. Men sanningen att säga så är vi alla lika delaktiga i denna masskonsumtion, vi efterfrågar, vi kräver och vi förväntar oss stora valmöjligheter och finns inte den vara hemma i butiken som vi vill ha blir vi upprörda. Handlarna möter denna efterfrågan med att ta hem det vi vill ha, då man lyssnar på konsumenten och så byggs matbergen på.. Jag blir äcklad och jag blir provocerad. 

Nästan lika upprörd blir jag då jag går förbi tippen och ser alla de kilon äpplen, ätbara, som bara dumpas där för att människor inte orkar ta hand om dem. Jag undrar hur många av dem som istället åker till affären och köper dessa äpplen till vänster. Massproducerade och besprutade, yummy...

I ärlighetens namn, jag gillar att åka till en affär och hitta allt jag vill ha där - det gör jag. Men samtidigt funderar jag på om alla verkligen behöver ha allt. För det bäddar ju för att saker bli över och glöms bort, är det verkligen värt det? Kanske behöver vi inte välja mellan tio olika salamisorter eller ostmärken. För det finns ju iallafall mat att äta oss mätta på, så det räcker och blir över många gånger om.