Ljudet av små fötter

Något jag hört alldeles för ofta på sistone är uttrycket "alla barn" och dessvärre är det få uttryck som kan reta upp mig mer - än när man väljer att generalisera.

Låt oss ta mina två små om/när de vaknar innan mamman och pappan gått och lagt sig i sängen. Prinsessan löser det som hon gör med det mesta, hon panikskriker tills hjälp uppenbarar sig. Väldigt effektivt då mamman och pappan inte vill att hon ska väcka lillasyster eller vakna till för mycket. Minsta pip däruppe och pappan är beredd på spurt, jag tror att det faktiskt inte finns varken reaktionssträcka eller startsträcka utan allt sker i ett.

Men så lilla LillMucklan då hur löser hon det?

Det börjar med att man kanske hör hur LillMucklan sätter sig i sängen. Men oftast hör man henne först då först en fot och sedan en till ställs ner på golvet. Thump, thump... Sedan ljudet av små snabba trippande elefantfötter, fram till trappavsatsen. Här följer en liten suck och sedan thump, ena foten flyttas ned tungt och distinkt. Thump, sedan kommer nästa fot, lika tungt och tydligt.

Vi har någon gång försökt möta LillMucklan i trappan, för att bära henne till sängen eller bara varit oroliga för att hon ska trilla. Detta har bemötts med ett morrande och fräsande och har vi ändå lyft upp henne så har LillMucklan blivit tokilsk. 

Så nu sitter vi istället kvar i soffan och tittar på henne när LillMucklan mycket långsamt tar sig nedför trappen. Väl nere en liten suck och sedan tar de små snabba trippande elefantfötterna vid. Sedan sitter jag där med en liten LillMuckla i knäet som smugit sin in under filten. Inte ett ljud säger LillMucklan, vilket är väldigt ovanligt för henne, så frågan är om hon ens är vaken eller bara går på autopilot ned för trappen.

Att LillMucklans hjärna har en tydlig arbetsbeskrivning på vad man ska göra när hon vaknar till och i den ingår alltså inte att mamma och pappa möter upp för tidigt.

Men visst är det ändå lustigt att mina två barn som alltså borde räknas in i "alla barn" bemöter denna situation så olika? För om det nu var alla barn så skulle det ju finnas ett standardiserat beteende? Eller är det så att det beteendet reserverats till förskolan, för där har man ett behov av att gruppera ihop barnen. Jag funderar vidare på detta tror jag...